Jag hade nog valt att ta bort honom om min hund knappt såg eller hörde och blivit ostabil. Om han dessutom verkar ha tappat livgnistan så..

Men det är bara du som verkligen känner din hund. Vet hur jobbigt det är. Var inte så länge sedan vi fick ta samma beslut om Max :(

Ja jag känner väl att det är det och det kommer väl också bli så! Hur jag ska klara av det vete dock sjutton :/ Behöver bara lite "stöd" i att det är rätt beslut antar jag.

Jag tror att du egentligen redan fattat beslutet och vill få lite stöd i det.Jag har tyvärr fått besluta detta för många gånger redan,och det är fortfarande lika jobbigt.Som Hera säger så är det du som känner din hund bäst.Ser du att han inte har ett fullvärdigt liv så är det humanaste att  låta han somna in.Det är väl lite av en klyscha men En död hund lider inte.Hur man klarar av det är väldigt individuellt men det första man ska göra är att låta sig själv att sörja,vilket i sig är jobbigt,sen får man försöka att komma ihåg alla bra stunder och olika upptåg hunden hittat på under sin tid,det brukar finnas en hel del 👍.Sen ska du alltid komma ihåg vilket bra liv du gett din hund och hur lycklig han varit under sin tid med dig.

Vet inte om det här är till nån hjälp eller om det verkar som gallimattias,men det har funkat för mig.Man klarar mer än vad man kan tro.

#2 Förstod inte heller hur jag skulle klara det. Men på något vis kände jag att jag ju var tvungen att vara stark, för MAx skull. Och jag tror du kommer klara det på samma sätt.

Fokusera på vilket bra liv du har gett honom! Och vilket bra slut du kan ge honom.

Jag tänkte så att det var bättre att max fick somna in innan allt eskalerade och blev värre, så han kunde somna in lugnt utan kraftig smärta.

#3 och #4 Tack så mycket båda två! Det är precis så jag känner, vill låta honom gå innan han blir sjuk eller dålig. Han skulle säkert hänga med ett tag till, men hur bra har han det egentligen då? Han har åldrats så fort de här månaderna, på både gott och ont.

#5 Precis, när det väl börjar gå åt det hållet så går det ofta snabbt.
Tycker du tänker helt rätt, men jag vet hur det smärtar. 😢

Kram till er!

Det är nog dags för Eros att somna in…..<3 Beklagar.

När jag var 6 år så fick vi ta bort vår 15 åriga stövare. Det var min mammas första hund som följt med henne i vått och torrt, han var väldigt speciellt för henne. 

Hon har berättat att hon väntade verkligen in i det sista med att ta bort honom och efteråt så kände hon att hon nog väntat för länge och att hon hade velat spara honom det lidandet på slutet. 

Det är alltid jättesvårt att ta beslutet. Men ibland kanske det är värt att låta de somna in innan det blir för jobbigt för de, om man vet att de inte  kommer bli bättre :(

Håller med de andra, att det bästa du kan göra för honom är att låta honom sluta sina dagar, även om det känns och är svårt. Du har ju ändå fördelen nu att ställa in och förbereda dig ett litet tag, och kunna ha en sista bra tid med honom då du kan ta ett ordentligt farväl (alltså fördel jämfört med om man var tvungen att akut avliva eller om hunden självdött, iallafall för mig skulle en sådan situation kännas mycket jobbigare).

Skickar styrkekramar!

Styrkekram!

Fick ju ta bort min älskade Enya i december och det är verkligen bland det svåraste man tvingas göra i sitt liv tycker jag. Samtidigt så går livet vidare och på något vis blir sorgen "lättare" med tiden.

Det är ett väldigt svårt beslut att ta. Ändå är vi skyldiga våra vänner det. Vi har diskuterat varje hundindivid hemma, vad vi tror de skulle klara av i operationer med konvalesens, hur de skulle ta en pensionering från arbetet osv. Vissa tar det bra, andra skulle inte klara av ett liv där de inte fick härja och jobba.

Nu bor vi så att det är lättare att ha pensionärer. I vårt förra hus hade vi en brant trappa upp till sovrummet. Gamla Frida hade vi bestämt att skulle få somna in innan dagen kom, då hon inte kunde ta sig upp för trappan själv på kvällen. Hon såg dåligt, var halvt döv, och sista vintern var det mycket snö. Hon orkade inte med promenader, och poa hemma i trädgården blev svårt. Hon höll sig bara i stigarna efter de andra hundarna. Vi bestämde då att hon skulle få somna in sommaren efter.
Vi bestämde oss ett halvår innan, jag bokade tiden 2 mån innan, och sen gjorde vi hennes sista sommar helt underbar. Hon var golden och blev 13 år.

Jag gruvar mig för Vidar nu, bara 9 än, men redan gammal i kroppen.

Det är inte bara för hundarnas skull jag aldrig mer kommer att ha en ensam hund. Att ha en vän kvar som tvingar en att bita ihop och fortsätta livet är värt massor!

Stackare!

Många har sagt det som väl finns att säga. En hund som är deprimerad/har ont och behöver genomgå känslan att förlora kontroll över sig själv har det inte så roligt. De härdar ut och biter ihop om smärtan för det mesta och då får man titta noga för att se när de inte orkar hålla upp fasaden längre. 

Otroligt svårt, hemskt, jobbigt beslut, alla styrkekramar till dig och Eros!

Tusen tack för alla svar! Känner att det lät lite väl illa på min beskrivning. Han är ju glad och sprallig också! Varje gång vi varit ute till exempel, då racear han runt som en galning här inne. Det är det som gör det så svårt, att han ena stunden verkar så gammal och sliten och så nästa kan han vara som en valp igen. Har även varit hos veterinären med honom nyligen. Så ni inte tror att han plågas och lider här hemma! Glad ändå att vi får tid på oss att känna in om det är rätt beslut och vänja oss vid det.

#14, Hej SaraC!

Det är du som avgör. Jag har inget att rekommendera dig förutom att..

Därimot kan jag berätta hur Samojeden "gammelfar" mår  nu. Så sent som igår kväll så var det ett gäng på 3x10-13åringar ute och sprang i bara strumlästen på någon slags "tjej-kväll" när vi var på hemväg.

Den gamla samojeden skyndade sig och hälsa (stannade upp dom) å tjejerna fnittrande. Han hör bitvis dåligt men synen fungera bra även i mörker. Han är pigg än.

En utav dom frågade om jag kände till en viss hund(namngiven samojed).. Ja det är en dotter-dotter sa jag. -Jamen hon är ju gammal och bor nere där i området jag bor sa den unga damen… Och har sällskap utav samojeden ibland..

-Hur gammal är den här då frågade hon (svarade och)..? Ridå, -att få höra talas om hundar som är en del äldre än en själv kanske inte passar i den åldern.

Jag tror inte han överlever en hel vinter till. Tyvärr. Han kan inte hoppa lika högt som i ungdomen men tar i om det behövs.

Mötte den Japanska spetsen "Bullen" förra veckan och det var trötter där också. Gammal.

Så SaraC. Jag avundas inte ditt  beslutstagande. Jag kommer nog snart dit själv. Om gammelfar samojeden kunde skicka till Eros så.. Han har fortfarande ork kvar och medelar det gärna när kopplet kommer fram och via gångturer.

Mvh.
Jonte

Han har fått somna in nu 💔

Många kramar till dig.

Skickar massa kramar!

Oj oj vad tråkigt!😕 Styrke kramar till dig!

Stora varma kramar från hela gänget på Odlingen!

#16. En kram och flera på dig angånde Eros.. Det är alldrig roligt när familjemedlemmar försvinner..😓 Gammelfar (Todd) hälsade på Spetsen(Japanska) bullen och Samojeden Timo mitt på dagen.

Det är en hel del gammla voffar som vaklar ifrån.

En bild bifogas i från föregånde vecka.

Tack så mycket allihop! Gulliga ni är

Beklagar :(

Så sorgligt, Eros får leva vidare i dina och våra minnen! Många styrkekramar från Bishou, töserna och mig!

http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html

Beklagar! All styrka till er som är kvar

Tusen tack för omtanken ♥