Nja om din Akita Ninja inte känner din kompis hund, så kan det ta flera dagar eller till och med veckor med daglig kontakt innnan Ninja accepterar den andra hunden, oavsett vilket kön det är på den. Självklart måste man vara tydlig som ju du var och lika självklart är att man undviker den här typen av träning i samband med löpperioder. Det gäller alltså att vara lugn, tydlig och bestämd när man socialiserar sin Akita med andra hundar.

Att morra är ju att be den andra att backa. Slicka sig om munnen kan vara lugnande till den andre, eller om det är mer rejält, för att lugna sig själv.

Jag tror hon helt enkelt är osäker. Gör så att ni börjar gå kortare promenader tillsmmans, där de inte får nosa på varandra, men där den andre kissat od. Gör det lugnt och sansat, så att de får lära sig att "åka buss" tillsamnmans, dvs bara vara nära utan att bry sig om. När det fungerar, kan ni börja ha dem lösa efter en stund.

Inomhus kan det vara bra att antingen ha båda kopplade eller dela av med kompostgaller till de känner varandra bra.

Okej, tack så hemskt mycker för era svar.  Till helgen tänkte vi prova släppa ihop både min Ninja och den andre Dais igen, tillsammans med en av Ninjas redan stadiga kompisar. Men vi tänkte ungås ett bra tag innan vi släpper dom (ska sitta och kolla på hästtävling) så då kommer ju hundarna vara med, men då kommer dom ju vara kopplade och då ska inte bry sig om varandra något nämnvärt.

Då får dom ju en stund att vänja sig lite vid varandra innan. Och dessutom så tror jag nog det funkar bättre på ett område där dom kan röra sig fritt och hund nr 3 (Ninjas kompis Izzy) sätter lite fart dom dom. Självklart så kommer vi ha extra koll på dom, så det sker ju under kontrollerade former.

#DesK, lite "off topic" nu, men hur gammal var din tik när hon börja att löpa? :)

#Vattnadal, menar du att när vi går promenader så borde vi låta dom lukta där den andra kissat, eller inte? :) Det är mycket möjligt att det var osäkerhet. Hon  blev väldigt ettrig (det intrycket jag fick) när hon reste ragg, morrade osv, hon slog ju lite med käkarna också, men hon gjorde inget direkt emot hunden utan hon väntade och då valde jag att gå emellan och sära på dom. Väntade hon på att jag skulle hjälpa henne reda ut situtationen, vågade hon inte göra någonting mera eller väntade hon på hur den andra hunden skulle svara?

Det gick ju så himmla fort allting så jag försöker komma ihåg alla detaljer och reda ut allt såhär i efterhand. Men det kan vara bra att få lite råd och andra synpunker på det hela. :)

Jo, jag menar att ni kan börja med promenader där de inte får umgås, utan bara nosa där den andre gått/kissat och så. Då får de koll på varandra utan att tvingas hälsa.

Ett morr betyder att de är osäkra och vill att den andra hunden backar. Ragg rest i nacken kan vara arg, men är den rest över hela ryggen, är det en rädd hund. Svansen mellan benen är rädd, högt är en tuff hund, men en väldigt osäker hund kan ha svansen överdrivet högt, så att den nästan ligger över ryggen.
Markera i luften är en tydlig signal att backa, då morrandet har ignorerats.

Tänk på att om det blir mer fart, är risken för bråk större. Låt dem bara titta på varandra under tvävlingen, gå sen en promenad där alla är kopplade, och släpp dem bara om det känns lugnt och tryggt.

Okej, det blev ingen tävling i helgen men vi gick en promenad istället och det var inga problem. Hundrarna brygge sig inte alls om varandra, men vi gick ioförsig inte supernära varandra heller. 3-5meters avstånd hela tiden mer eller mindre. Tänkte försöka fortsätta gå promenader med varandra så dom får vänja sig, att släppa dom tillsammans har vi satt på is sålänge. :)

Dessutom så var vi tillbaka hem till dom också i helgen, men då fick dom sitta i koppel hela kvällen. Det visade sig att det är den andra hundes Dais som startar konflikten och inte vill ha Ninja nära. En kompis som var med första gången såg allt ifrån en helt annan vinkel och ansåg att Dais försökte "hota" Ninja. Och det märkes denna gången då Dais var helt fixerad och hade stenkoll på Ninja och försökte "smyga" på henne. Ninja brydde sig inte om henne sålänge hon inte råkade komma för nära.

Raggen var främst rest vid skuldrorna och nacken, svanser ligger ju mer eller mindre alltid kringlad över ryggen.

Men jag har alltid varit stenhård med att allt ska kännas bra och säkert med ihopsläpp då jag inte vill riskera ett slagsmål eller något annat dumt. Jag känner att jag har inte råd med ett enda misstag med denna hunden. Så inget ihopsläpp inom den närmsta framtiden.

#5 Klokt tänkt av dig! Det kommer att gå jättebra, eftersom du är försiktig och tänker efter före