
Plåga hunden = fostra?
Gick på gågatan på min lilla ort. Tvingades se två hundar misshandlas av sina ägare. Först en liten pinscher som skällde på en joggare. Matten (som stod och snackade) reagerade med att tryckte ned hunden och slänga den i backen, hunden skrek. Såg förvirrad efteråt och var inte "calm-submissive", utan uppjagad.
Sedan en jrt. Den var med husse på "gå-fot-exercis", antagligen en unghund. När jag gick förbi sneglade den åt mitt håll. Det fick till följd ett hårt ryck i halvstrypkopplet. När jag sedan öppnade min bildörr tittade den stackars hunden återigen åt mitt håll. Då tog hussen tag i huvdet på hunden och lyfte hunden en bit från marken (frambenen i luften) så den skrek till.
Hade det varit fråga om barn som behandlats så här hade jag självklart ingripit. Men när det gäller hundar har jag inte samma civilkurage av någon anledning.
Vi har slutat att plåga våra barn i uppfostrande syfte, men när det gäller hundar är det tydligen fritt fram. "Ont ska med ont fördrivas" sa man förr om barnaga. "Det som krokigt ska bli ska böjas i tid", det fnns många ordspråk kring detta med att slå barn för att få dem att lyda (bli calm-submissive antar jag).
Barnmisshandel är självklart förpassat till garderoben! När blir hundmisshandel det?
Till och med jag kan lära min hund att inte skälla på joggare - då borde alla kunna det. Utan straff, utan plågeri, bara med enkel avledning. Som jag skulle göra med mitt lilla barn också.
Skulle du göra ditt barn illa om det kinkade vid kassan i affären? Självklart inte!

Calm submissive är inget jag vill ha. Jag vill i och för sig att hundarna ska vara lugna när så behövs, men undergivna vill jag inte ha dem.
En bra relation, med ömsesidig respekt, där vi kan anpassa oss efter varandras regler, är det bästa.
MVH Elin
Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter
Tja, gågatan i våran liten ort innehöll Gammelfar och den där Jätten. Kul. Dom två ihop käfta gärna med vad som helst.
Det var ett test innan Akitan flyttade hit också(pre-sambo). Må så vara att jag har fräst åt voffarna. Dom var vuxna.
Barnmisshandel. Gammelfar tar i. Då blir det inte roligt. Någonsin. Desto mera nu när han har Akitan som livvakt. Dom skäller gärna på joggare som passerar förbi. Barnvagnar håller sig gammelfar att visitera. Teddie får vackert följa med.
Fostra hundar? Samojeder? Akitor? Vi hatar allt som liknar vad du beskriver. Vi har gjort något åt det åxo.
Nu är jag inte för att slå eller plåga hunden på något sätt! Men oftast kan det ju se och höras värre än vad de är..
När jag ska säga till min tik och "skäller" ut henne så kan hon börja lipa fast jag inte rör henne. Hon skäms så pass när hon vet att hon gjort något fel. Den andra tiken tjuter också om jag bara håller i nackskinnet när jag säger till henne. Det är ju helt enkelt för att visa "underkastelse" eller vad man ska säga.. Slår aldrig mina hundar!!
Finns ju väldigt många hundar som gnäller eller skriker till lite i förhand, även om det aldrig händer något.
Men att rycka i kopplet så hunden skriker eller dra ner den i marken sådär låter ju verkligen hemskt :(
Mvh Jenna

Något som är viktigt, är ju att aldrig ta i mer än vad som behövs. Jag har signalkänsliga hundar, och det räcker oftast att jag lägger tyngdpunkten framåt, tittar rakt på dem och låter lite (harklar mig ed). Ta tag i nackskinnet kan jag inte direkt göra på någon av våra hundar, utom möjligen Cora när hon tänker sno mat framför ögonen på mig. 
När en hund visar lugnande signaler (tex lägga öronen bakåt, långa mungipor, flackar med blicken, visar ögonvitor, tittar bort, slickar sig om munnen, gäspar, sträcker fram en tass) så har de tagit åt sig av en ev korrigering. Då bör man sluta, ge hunden ett alternativ att göra istället, och snabbt bli glad och snäll igen. Fortsätter man korrigeringen efter första lugnande signalen kommer fler och fler, och hundens tillit för sin förare försvinner mer och mer.
MVH Elin
Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Den som tycker att man måste dominera sin hund, och straffa, tycker samma person att man ska dominera sitt barn, och straffa? Om mitt lilla barn börjar rita på tapeten, ska jag då ruska om henne eller ge henne en örfil, eller ska jag avleda henne att börja rita på ett papper istället?
Jag tror och hoppas att 99% av alla föräldrar skulle avleda sitt barn! Men samma föräldrar kan straffa sin hund! Göra illa den.
Man resonerar, man avleder, man lyfter bort ungen och banne mig tycker jag man ska göra samma med en hund!
En bekant till mig med hund tycker att en hund ska gå fot när de är ute på promenad. Varför? Jo, för så ska det vara, man ska vara bossen och dominera sin hund. Annars dominerar hunden dig! Min hund får gå promenad och nosa, gräva, spana, undersöka, jaga småfågel, kort sagt vara hund.
Min hund får inte göra som hon vill. Hon måste rätta sig efter vissa regler. Hon måste vänjas in i vissa vanor. Hon måste vänja sig vid konstiga saker som joggare och hästar, och inte skälla (avledning och åter avledning). Hon är både intelligent och läraktig och otroligt social, som dom flesta hundar är… Om man straffar ett barn får man underdåninghet, passivitet eller motsatsen, vrång kampvilja, destruktivitet. Jag tror det är detsamma med hundar.
Fy fan för att leva med någon som hunsar dig eller gör illa dig, särskilt om du inte riktigt begriper varför.
#5 Tycker inte man kan jämföra människors tänkande med hundars, och barnuppfostran med hunduppfostran.
En människa/barn kan du prata tillrätta och på så sätt förklara vad h*n gjort för fel. Du kan inte diskutera med din hund om hur du vill att den ska bli uppfostrad. Men givetvis är inte slag och våld en bra uppfotran för någon.
Mvh Jenna
Hmm.. #4 Skrev vettigt. Likaväl så berörde hon ämnet vilket jag skriver att du få aldrig ge efter när det händer för större hundar/medelstora. Man kommer att få käfta hädanefter. Hundar är flockdjur. Dom följer en ledare.
När jag nämde barnmisshandel så tänkte jag på voffars väl och ve.
Smäller det till så måste du vara snabb nog och stark för attt dämpa beteenden. Är hundarna lite större så..
Bifogar en bild på den där som kan slita sig ur koppel vid åsyn av andra bråkiga hundar men står blickstilla när jag höjer rösten(den hörs kilometervis sas det redan i lumpen). Många år sen nu
.
Kärlek. Omvårdnad. Alternativ. Det får dom alltid härhemma.

Man kan jämföra små barn kommunikation med hundars, -ingen logik, inte så många ord. Man kan inte resonera med en tre-åring men man kan tala lugnande till barnet eller hålla tag i det, flytta undan det. Man kan förutsäga situationer som är knepiga för tre-åringen, tex i kassan vid godiset en sen eftermiddag, och så vidtar man åtgärder, man bankar inte på ungen.
Grejen är väl att vi inte längre tror att vi ska dominera barn (eller tjänstefolk eller fruar). Dom ska pratas med, inte bankas på, husbonden är inte längre boss och dominant som han en gång var. Hört talas om husaga? Fram till 1857 hade mannen rätt och skyldighet att aga de andra i familjen och tjänstefolket. Annars skulle tjänstefolket ta makten och göra som dom vill och allt skulle bli tokigt (känns resonemanget igen?!).
Men lik förbannat tror vi att vi ska dominera hunden. Det är ett gruvligt feltänk, som somliga hundägare kan förvalta (ni som läser på denna iFokus tex) och andra inte (hussen som lyfta sin hund i huvudet på gågatan).
Jag bestämmer över min hund eftersom det är jag som öppnar ytterdörren, kylskåpet med mera. Hon får komma ut ibland och ibland inte. Jag styr upp min hund och hennes tillvaro, men utan att använda våld eller att plåga henne fysiskt. Kan vi fostra ungar utan våld och hot och kränkningar kan vi nog 17 göra samma med våra hundar. Sedan är det klart att olika hundar är olika lätta att få att samarbeta, precis som olika barn är det. Barn har olika temperament och förutsättningar, hundar likaså och inte minst storlek.
Jag har hört någonstans att en hunds intelligens kan jämnföras med en 3-årings nivå.
Det där stämmer ju inte alls. En 3-årig människa skulle aldrig kunna klara sig själv ensam. Dom flesta hundar kan göra det därför dom har helt andra kriterier hur dom fungerar. Det är inte jmförbart anser jag.
Men vad vet jag egentligen
. Bifogar en bild på han som börjar bli i pälssläppartagen nu.
När jag skaffade min valp så bodde jag tillsammans med min kille sen några månader tillbaka, både han och jag har haft hund sen tidigare man jag hade aldrig sett han jobba med någon hund så jag visste inte hur han såg på uppfostran.
Jag är väldigt hård på att hunden inte ska utsättas för någonting "dramatiskt" (om man kan säga så? Hittade inte rätt ord) speciellt inte när den är valp! När jag berättade hur jag vill att även han ska behandla valpen så kollade han på mig som om jag var en idiot och sa "Gör det inte ont på hunden så lär den sig aldrig" Gissa om jag blev riktigt chockad… Visst, jag kan ta ett nyp i örat eller lugga dom ibland…men han föreslog att vi skulle sätta nå som skulle göra jätte ont runt kattlådan så valpen inte skulle gå å rota i den?!
Nä hojja, hur han såg på hunduppfostran var en ganska övelägen del i varför jag lämnade han, eftersom de gick inte alls att få han på andra tankar…
#10 hahaha vilken jubelidot! dendär killen :-D
Han kanske skulle tycka om boken med Anders hallberg då, från 80-talet :D Där han beskriver så fint hur hårt man ska bestraffa hunden beroende på vad det är för hund och så :D
men hörredu chapp Skrev du inte "calm-submissive"?? Kommer inte det uttrycket ifrån den självaste (ur hundens synvinkel) fruktade Cesar Millan????
Ja men iaf det du snackar om, jag tror du menar på att denhär mentaliteten med hårda ryck i koppel och trycka ner och tillföra annan slags "dominans" är gamalmodigt.
och jag håller med. och det är svårt att ingripa, för ofta med såna människor som vågar bestraffa sin hund så hårt desutom bland allmänheten är det så att dom liksom har en uppfattning om hur man ska uppfostra sin hund. Och även om man skulle gå fram och försöka prata dom till rätta så tar dom sällan emot. Och sen är detdär med att, dom är sällan beredda på att någon skulle komma fram, så om någon ändå skulle göra det sätter dom taggarna utåt för att det blir så plötsligt o oförberett.
Och allt dethär tror jag att man på något sätt känner av och därför tvekar med att konfrontera.
Utom om det nu skulle vara en tanig liten tjej som har lärt sig från någon annan att man ska göra sådär och egentligen är lite osäker i vad den gör (vilket oftast syns) För dom viker sig gärna och tar gärna åt sig av det man försöker hjälpa till med.
Har själv varit med om liknande scensarier och där jag har konfronterat och istället fått mothugg och "lägg dig inte i" eller "sköt ditt" eller liknande. Och där det har funkat bättre med unga tjejer som man istället hör "Aha, men hur ska man göra då?".
Bästa sättet vore om du vill konfrontera är att du försöker vara mer psykologisk. Och "spela med" för att mjuka upp dom, som att du är på samma sida som dom, för att seeen kanske smuggla in med tillexempel "om du avleder istället kanske det skulle funka bättre" då kanske personen säger "ää provat men det funka inte" eller så, då kan du ju säga att du kan visa.
Det hjälper inte att gå fram och vara en besservisser i alla fall!
Apropå CM(Cesarmillan), jag tycker att han bidrog till att utvecklingen gick tillbaka lite när han kom till TVrutan och lärde folket hur dom kan rycka och stöta hunden till uppfostran. Hans program tror jag gjorde dethär med den hårdare attityden till hundens problem och ryckandet i koppel lite mera ok igen
--
Vissa människor förstår ju helt enkelt inte att dom gör fel. Det är så enkelt.
Dom har sett på Cesarmilllanprogrammen eller pratat med någon eller hört från någon som har sett på Mc programmen att om man trycker ner hunden så gör man att hunden vips blir calm-submissive. Och många inser inte att det faktiskt är genom rädsla som man får fram en lugn hund med den metoden och liknande metoder.
jag har mer att tillägga men känner inte att jag får fram det rikigt just nu..