Jag har vart hundvakt åt två hundar nu över nyår, eftersom jag själv planerat vara hemma med Koff och ta det lugnt bara. Så två extrahundar fick komma hit så matte och husse  kunde åka till Sälen.

På nyrsafton kvällen/natten så upptäckte jag att ena extrahunden hade en enorm blöt fläck i nacken, som hade kommit från ingenstans i princip. Det var en väl synlig fläck, helt svart i hans ljust bruna päls. Nu var det också omöjligt att ta honom i nacken (vilket gått bra tidigare under dagen, med halsband och liknande!) så jag kom inte åt att se ordentligt. Fick koppla honom och hålla fast ordentligt för att titta och då såg jag att han hade ett stort blödande och varande sår i nacken (då typ 4x4 cm). Några dagar tidigare hade han fått frontline, så troligen var det av det.
På förmiddagen dagen efter blev det veterinärbesök (på söndagen alltså, svindyrt för ägarna sådär på nyårsdagen). Hunden fick lugnande och rakades över nacken. Såret hade blivit ännu värre och större. Vävnaden i såret hade börjat dö så en svart fläck stor som en femkrona fanns i såret.
Såret las om med förband och han fick en body på som skulle hålla förbandet på plats eftersom nacken inte är bästa stället att sätta förband på…..

Natten sen gick bra, var ganska lugnt då. Men så idag så blev det total kalabalik, hunden hade så ont att han kastade sig omkring i lägenheten mot grejer, rullade omkring och sparkade mot nacken med baktassarna och skrek rätt ut så förbandet åkte ju såklart av så som han höll på. Fick hit en vän som är djursjukskötare + en annan person och eftersom han då lugnat ner sig så skulle vi testa att lägga om såret själva. Gick ju då inte kan jag tala om…..så fort man kom i närheten av såret så kastade han sig omkring i panik så mina armar blev helt sönderrivna och då var vi ändå två som höll (eller två och en halv då den som skulle lägga förbandet också hjälpte till!).

Så det blev in till veterinären igen, på jourtid (dyrt för ägarna igen!), för att ge hunden lugnande för att kunna lägga om såret. Gick inte heller…..trots lugnande så skrek han och kastade han sig omkring ändå av smärtan och jag fick ännu mer sår, han kastade sig av från undersökningsbordet flera gånger. Så han fick en spruta till med lugnande. Gjordes ett nytt försök, men samma sak nu. Gick inte att komma åt såret alls så det gick inte att lägga kompress och grejer för då bara slängde han sig omrkring istället.

Så istället bestämdes det att han skulle vara utan förband men att man får se till att han inte kommer åt såret. Så nu har han sockor på baktassarna med bomull i för att bädda in klorna så han inte kan riva upp såret och så har han tratt på sig för att inte kunna dra av sockorna.

Det var det alternativet eller att söva ner hunden för att lägga förband (med risk att det ändå lossnar igen). Så då kände jag att jag vill inte fatta ett sånt beslut att söva hunden när det finns andra alternativ som veterinären dessutom trodde var bättre om man fick hunden att låta bli såret, är ju alltid bättre att låta ett sår läka i luften och inte stängas in under kompresser. Med tanke på vilken risk det är att söva ner en hund också …Det är en ganska känslig hund också vilket ökar risken såklart. Ägarna kommer och hämtar hunden imorgon så om de upplever att det inte fungerar att låta såret vara öppet så får isånafall bestämma om de ändå ska söva ner honom för att lägga om det igen :)

Blev drygt tre timmar på nyårsdagen och så tre timmar idag på djursjukhuset. Var inte riktigt vad jag räknat med för det nya året, men det blir ju sällan som man planerat :P