Jag gav min Sambo DesK en stor kram så fort jag hade fått hört historien.

Det är inte första gången det händer, det har hänt mig 2ggr innan resten av gänget flyttade hit. 2ggr efter det och vi tog vårt ansvar för en stor hund som bara försvarade sig mot attackerande voffe…

Jag har hört utav döttrana att hon har mumlat och vräkt ur sig oförskämdheter/spydigheter när dom har varit ute med voffarna och kärringen kommit i närheten med sin "valp".

Det är tur att gammelfar har så mkt självförtroende att han kan fronta. Själv börjar jag bli less på.. människan?

Bifogar en bild på gammelfar i hans krafts dagar(svart nos) när han "krällar" i gräs/ängsmark i regnet

Fy usch jag avskyr dessa manniskor ocksa! Jag har mycket otrevliga erfarenheter av sanna manniskor!

Ja, usch vad trött man blir på sådana människor!

Tuff du är! Jag är för mesig för att tala ur skägget. Men skulle Teddie verkligen bita ihjäl den lilla hunden?

Min gamla hund tror att småhundar är katter och hugger efter dem, så det gäller att hålla ett öga på honom.

Chapp när jag måste försvara min flock och dessutom blir arg, ja då är jag tuff ja! Nej jag tror faktiskt inte att Teddie skulle bita ihjäl en annan hund, men hon skulle nog kunna skada den illa, efterom hon själv inte har en susning om hur stark hon är och hur vassa tänder hon har.

Chappen har skickat en dvärgschanuzer till vetten, för omplåstring. Men mest var det nog mattens nerver som inte höll för Chapp-attacken, det såg värre ut än vad det var. Chapp är aningen varg-lik, vilket gör att småhundsägare ogillar hans påhopp ännu mer, gissar jag. Chapp är inte uppvuxen med några småhundar, han kommer från obygden där det bara fanns älghundar, kanske är det därför det slår slint i huvet på honom när småhundarna smyger sig upp bakom honom för att passera honom på promenader.

Aa sånt där kan göra mig rasande med, har oxå skällt ut en del slöa ägare med lösa hundar! De är så respecktlöst att låta sin hund gå fran till andra tycker jag.
Har själv en Finsklapphund hon är en snäll lydig tant men säger ifrån mot hundar hon inte känner och så har jag har en amstaff/staffe blandning som gärna hugger om den andra gör utfall först, en bra kombo när man är ute och går då många ägare snabt som ögat kopplar sina lösa hundar när den "faliga kaphunden" kommer gåendes som igentligen är gätte snäll så länge ingen är dumm på henne eller Aidi =)

#7 Ja visst är det! Hmm ja på det viset var det enklare när jag hade Dobermann, fast hon var världens snällaste med andra hundar och människor, men det fattade ju inte alla som vi mötte 

Förresten kan jag berätta att dagen efter ovan nämnda händelse stannade en bil med ett äldre par i som sa: Det där gjorde du bra igår när du sa ifrån till den där människan, hon rastar sin hund genom att öppna dörren och låta den springa runt och uträtta sina behov på granntomterna också!

#7

Kaphund?

Been there, done that and got the t-shirt.. Nä det var inte riktigt sant. Jag fick med svärfar + en fullpackad 40 fots(ca 13.5m lång -68m3) container istället.

Bifogar en bild från rekreationsområdet  för hundar vid Taffelbergets(Kapstaden) fot.

Oj vad vi skulle ha haft kul där säger gammelfar och hans sambo . Det fanns 3st uppfödare utav Huskey's i staden(!!!). Inga spår efter tyngre polarhundar dock. Konstigt?

Flinar i kapp med min sambo angående hennes senaste inlägg i tråden.

#8 haha aa de känndes vell bra, då fick du ju oxå bekrefftat att de va tanten de va fel på =)

#9 glömde ett m, så kamphund ska de stå. (jag är ordblind)

#10 Jonte fattade nog att du menade kamphund, men han tog tillfället iakt att skoja lite och berätta om min fars flytt hit 

#10 jag drev lite ok?

Gammelfar var kompis med en pitbull som var något år äldre här. Den gick på tabletter pga slitna leder. Dom hade inga problem att nosa på varann och sedan lägga sig ner medans hussarna pratade sk-t, förlåt utbytte livsnödvändiga nyheter.

Bifogar en bild uppeifrån Taffelbergets topp mot hamnen. Det går från havsnivå till 1000 m.ö.h fort där. Dom första ggr nere där var jag helt disorienterad när jag inte kunde blunda och säga vad norr var i för väderstreck.

Nix, kommer inte bli någon vana att bifoga foton utan voffar på sajten.

#12 haha fina inslag här i hund-tråden ;)

Mina morföräldrar har jämthundar (kanske inte spetsar men, hamnar man på en intressant disskusion, så…), och jag brukar då vara ute och promenera med tiken Tassa, kanske tre/fyra år?

I alla fall, så har hon blivit mycket bättre, och ignorerar hundar som promenerar förbi, om de inte provocerar henne.

Allt som oftast reser hon sig så högt hon kan p bakbenen, tar stödmot halsbandet/selen och verkligen stormskäller, men även detta har förbättrats betydligt.

I alla fall, så är vi ute och promenerar, och jag avr så lycklig för hon hade varit så snäll, så snäll och så fin på alla sätt, och så kommer den här kärringen.

(Förlåt mig, men sanningen är brutal! ;))

Och hennes lilla chihuahualiknande-med-lite-schnauzerdrag gör samma sak som Tassa brukar göra, fast han är ju väldigt liten gentmot henne, så…

Och, tja, vad tror ni att hon gör?

Hon ställer sig naturligtvis på bakbenen, och då blev hon inte så mycket kortare än mig, men hon blir ju så instabil på bara bakbenen, så med en enkel knuff brukar man få ner henne på alla fyra, och så även denna gång.

Och de står och verkligen gapar efter varandra, stormskäller och sliter i sina koppel, skillnaden är väl att jag var kanske elva och hon är väldigt stor, medan hon är kanske 40+ med en pytteliten skällhund, och så (tilssynes) bara släpper hon kopplet.

Och hundjäkeln far ju iväg som ett jehu, stirrande blick och helt stel förutom benen, rakt mot Tassa, och börjar hugga efter henne.

Hon försvarar sig ju, och där är man ju lite orolig att något ska hända, så med ena handen i Tassas koppel försöker jag samtidigt få tag på hundjäkeln eftersom att tanten bara står helt still, och tillslut får tag i den.

Rosenrasande, utan ord bara dumpar kopplet his henne och får med mig Tassa försöker jag lämna platsen (då jag har ett ganska väldigt fint språk när jag blir arg, och särskitl sådär arg…) och vad hör man då, när man fått hunden att gå framåt, utan en skråma på varken Tassa eller pyttehunden?

'Vilken skam att ha någon sådan där i familjen.'

Djupa, lugna andetag.

Jo, tack, det kom ju från rätt person!

Fast så säger man ju inte, så jag höll tyst och gick vidare.

Rasade av mig med att slita sönder en gammal tygbit i strimlor.