Kito. Foto: KitoBonito

Vad har du för ras och vad fick dig att välja rasen?

Jag har en Basenji hane på snart 4 år. Det är min enda och första helt egna hund. När jag var 13-14 var det två år sedan familjens hund hade gått bort och jag ville självklart ha en egen. Jag bläddrade i en rasbok jag lånat på biblioteket och letade upp de raser som fyllde mina krav. Jag har inget minne av vilka raser som kom upp, men jag minns att Basenji var en av dem. Under de kommande två åren hade jag kontakt med en tjej i min ålder som hade två stycken. Hon berättade en hel del, visade bilder och var jätteglad åt min dröm. När det sen blev aktuellt att köpa hund - månaderna innan gymnasiet började - tog jag kontakt med olika uppfödare. Jag berättade om mig själv, vad jag ville och de fick i sin tur berätta mer om rasen och framtida valpkullar. Vid den här tidpunkten var jag fast besluten om att det var den här rasen som gällde. Notera också att jag var 15 år gammal och hade inte allt för hög kunskap och erfarenhet av både hundar och världen i övrigt! Det kan jag lätt erkänna.

Maj 2006 hälsade jag på M'Wami's Mordred - 5 månader gammal. Jag var fast.

Hur skulle du vilja beskriva Basenji och hur skulle du vilja beskriva din hund?

Basenjis är graciösa, vackra hundar fulla med energi och glädje i livet.

Rasen Basenji sägs kan vara över 12 000 år gammal. Det är alltså en ren urhund från Afrikas Kongo. De användes till jakt på småvilt och arbetade oftast i flock - dock antagligen självständigt då de dödar bytet själva. Basenjin var en väldigt betydande symbol förr för Kongo-borna. De kunde ges bort som bröllopsgåvor och värderades högt om de var duktiga jägare. Var de inte duktiga jägare kunde de dock bli lagade till mat i familjen.

Min personliga beskrivning av rasen Basenji är vid. Jag har träffat många, men det är sällan man lär känna dem om det inte är så att man får träffa dem på "hemmaplan". När man träffar en Basenji framstår de som lugna men vakna. Vissa är väldigt kramgoa redan från första träffen medan de flesta flyttar sig undan en främmandes klappande hand, eller helt enkelt bara ignorerar. Människor säger ofta till mig att Kito verkar vara en så fin, lugn och väluppfostrad hund som inte hoppar och busar. Då har de inte sett honom i hans mer vanliga tillstånd; vilket här också är mycket vanligt för Basenjis. Bus, lek, rackartyg, smidighet, snabbhet och kvickhet.

En Basenji är en hund som kräver mycket fysisk och mental aktivitet. Något som inte är allt för ovanligt är om jag gått 2 timmar utan överdrivet mycket trix och hjärn-lekar under promenaden kan han ändå ställa till med rackartyg inomhus för att han snabbt blivit uttråkad i hjärnkontoret. Det är från och till. Vissa dagar kan han nöjt ligga och sova. Och detta är - som jag uppfattat det - väldigt Basenji-typiskt. Man brukar säga att Basenjin är till för den med humor. Att man ska vara beredd på massor av rackartyg och bus.

Foto: KitoBonito

En Basenji är en självständig och smart ras. Många människor som ser en hund som ignorerar ordet "sitt" kan tro att hunden är osmart. Detta är då självklart inte fallet, som säkerligen de flesta här inne vet. Vill Kito en vacker dag inte sitta kommer han inte göra det. Nu har ju jag tränat otroligt hårt med just sitt, så han sätter sig oftast utan större problem - även om det kan ta 2-3 sekunder innan han gör det. Men det är ett enkelt exempel.

En Basenji vill se mening med allt den blir bedd att göra. Därför är belöning otroligt viktigt för en sådan här ras. Ibland räcker inte bara den rena kärleken från en klapp eller ett glatt "BRA" ljud, utan godis är ofta mer meningsfullt. Är godiset tråkigt och uttjatat kan detta lätt också ignoreras, vilket jag ofta kan få uppleva från Kitos sida. Mycket lek och variation vill han ha! Detta är självklart högst individuellt, men jag ser detta som det mest generella inom rasen.

En Basenjis första veckor hos sin nya ägare är otroligt viktigt (8 veckor och framåt - då den är så otroligt öppen för lärdom). Eftersom det är en urhund "gror" lätt den första lärdomen in så djupt att ett beteende kan bli svårt att bli av med.

Miljö- och socialträning är grymt viktigt. Jag köpte Kito när han var 5 månader och innan dess hade han inte fått någotdera. Nu 3 år senare är det huvudsakliga problemet jag fortfarande arbetar på. Det jag gjort de senaste åren har gett resultat - som tur är. Dock är det små, små steg som hänt under lång tid.

Så en Basenji ägare måste se till att sin valp träffar många snälla hundar och utsätts för många olika miljöer. Detta ska alla hundar av alla raser få, men för vissa raser är det mer förödande än andra om det inte går rätt till.

En Basenji behöver också tidigt ordentlig ensamhetsträning. Detta var också något Kito missade månaderna innan han kom till mig, vilket jag också får ta hand om. Trots att han blivit lämnad och tränad under 3 års tid finns problemet fortfarande kvar och då jag nu bor i lägenhet svider det lite extra då han är mästare på att yla.

Hur ska jag beskriva Basenjin ytterligare? Jo, det de flesta känner till; De kan inte skälla. Deras stämband är annorlunda konstruerade än andra raser och låter därmed annorlunda. Kito "skäller" ibland, trots att de inte "kan". Visst kan vissa Basenjis göra skäll-ljud, men det är ändå inte samma sak som ett rent skall. En Basenji kan också "joddla", vilket är det vanligaste uttrycket. Jag kallar det hellre "Groola". Ordet grool betyder egentligen ingenting, men det låter mer rätt en joddla. Basenjis som joddlar kan låta mycket olika. Vissa joddlar mer, andra mindre. Basenjis kan också gny, skrika och yla. Det kommer i en knepig blandning.

Det finns en tjusig beskrivning av rasen Basenji i boken "The Complete Basenji" av Elspet Ford:

B is for Barkless, but not really mute. They chortle and yodel, mutter and growl. I think they could talk if they ever learnt how.

A is for Agile, graceful and quick. They jump like a deer and play like a cat. Who ever heard of a dog acting like that?

S is for Stubborn, yes they do have a streak. They'll coax and they'll bully till they get their own way. Outsmarting a human is just part of their day.

E is for Entertaining, their all hams at heart. Ask them to play and they'll act like a clown. Tell them to heel and they'll sit down and frown.

N is for Neat, at must in themselves. They lick and they groom till each hair is in place. If they think that you need it, they'll come wash your face.

J is for Jungle, nativs and huts. On the tombs of the Pharoaphs their pictures are found, and in Africas jungles they're the belled hunting hound.

I is for Me. An owner possessed. I feed and I doctor, I worry and care and the doggone Basenji knows, when he calls, I'll be there.

Citerat från Jeraldeen Crandall, 1967.

Foto: KitoBonito

Finns det för- och nackdelar med rasen?

För- och nackdelar kan jag inte riktigt uttrycka mig om. Det är självklart högst individuellt för människor om vad de tycker är självklart. Den enda nackdelen jag ser vad det gäller Kito är de första månaderna i hans liv - utan dem hade han nog varit guld. Så jag kan mycket väl tänka mig en Basenji till, trots deras eviga rackartyg och starka självständighet. Det som är lite synd är ju dock att man inte kan ha dem lösa "offentligt". Det finns såklart Basenjis som fixar det utmärkt, men detta har krävt stor träning.

Jag kan tänka mig att Kito hade kunnat vara lös på större områden som t.ex. en strand om det inte vore så att han har sin osäkerhet kring andra hundar och t.ex. plötsliga ljud (som är extra intensivt). Hade något hänt då han varit lös hade han försvunnit och det är där risktagningen ligger. Jag gör det alltså inte.

Hur aktiverar du din hund?

Kito och jag är varje dag aktiva. Vi går minst 2 timmars promenader varje dag och varannan dag cyklar vi. Nu när vintern kommer trappar vi ner på cyklingen för att det inte ska bli för snävt avbrott när snö och is kommer på gatorna. För övrigt pysslar vi alltid med trix och nya inlärningar. Det är allt från freestyle-trix till problemlösning. Ofta pysslar vi med sök i form av sakletning eller godisletning. Något jag verkligen vill göra med Kito är Lure Coursing, dock har alltid något kommit i vägen; dumma datum, ingen transport osv.

Och förutom allt det roliga sysslar vi också med det jag nämnde förut; arbeta på hans "problem". Träffa och passera mycket snälla hundar och arbetar extremt mycket med att göra läskiga ljud/människor/händelser till något helt naturligt - detta är största problemet och otroligt svårt.

Kito. Foto: KitoBonito

Vem passar som Basenji-ägare?

Människor jag tycker passar bra med just en Basenji är gärna äldre, men unga - alltså 18 och uppåt - som tycker om att arbeta med sin hund och som accepterar Basenjins alla knepiga, unika sidor. Jag skulle inte vilja säga att Basenjin är en bra förstagångshund, även trots det står så på vissa ställen, men är man väl instuderad och vet vad det är för hund så visst skulle det kunna gå bra. Hade jag gått tillbaka i tiden och ändrat hade jag nog faktiskt valt en lättare ras. Men vem vet; hade jag lärt mig det jag kan nu om jag gjort så?

Dock är en Basenji kanske inte alltid bra till småbarnsfamiljer. Det fungerar utmärkt om barnen vet att man inte springer tillsammans med en Basenji, eller leker överhuvudtaget med dem. En Basenji kan lätt koppla över till sina gamla jaktinstinkter och därför bli väldigt vilda. Ett litet ömtåligt barn är alltså verkligen inte gjort för det. Dock kan barn krama och mysa med en Basenji (om Basenjin är normal då, alltså inga ovanliga "aggressioner".) Brorsdottern älskar att krama Kito, nära och hårt, utan problem från Kitos sida. Vanligen är ju kramar väldigt känsligt och lite oartigt för hundar, men har man tur så har man en hund som "förstår".