Det ar inte konstigt att manga manniskor har den syn som de har pa akitan om de enbart traffat pa underaktiverade hundar. Jag vet bara hur mina egna hundar blir och har blivit om de inte far tillrackligt med motion och annan aktivering under dagen.

Aven mina innekatter blir griniga om de inte far nog med aktivering och karlek om dagen!

Jag flinar med hela ansiktet Kul att det inte bara är jag som babblar.

30min!!!!

Igår så fick våran Akita syn på att det var någon ute och kollade stängslet på hagen/bondgården tvärs över vägen. Det gillade hon inte och hon talade om det ljudligt. Å andra sidan så en dag förra veckan så lastade vi voffarna i bilen och gick på ett nytt ställe. Akitan sa inte vad klockan var ens när andra hundar kom. Gammelfar är betydligt drygare vid sådana tillfällen.

Bifogar en bild, -är vi ute och går så ska vi gå, båda slokar med svansen direkt när man säger vänta och dom tvingas stå still. Var är snön i år undrar gammelfar?

Jisses vilka rekomendationer! 30 minuter om dagen är ju helt knäppt! Måste man verkligen ägna SÅ mycket tid åt sin hund?! Allvarligt talat så blir jag inte klok på folk som gör sånna uttalanden. Jag minns fortfarande mycket väl vad Teddies uppfödare sa till mig när jag hämtade henne. En akita trivs bäst tillsammans med sin flock, vill alltid vara med, lär sig snabbt nya saker, ligger gärna och halvsover när matte /husse lagar mat och far blixtfort upp om något gott "råkar" hamna på golvet, akitor orkar mycket men är långt ifrån lika motionskrävande som exempelvis en Dobermann, akitor behöver en lugn och fast hand då blir de trevliga och bra familjemedlemmar. Det är av största vikt att man ägnar akitan mycket tid under det första levnadsåret, vilket väl egentligen stämmer på de flesta hundar. Sen kan jag intyga att det inte är några större problem att vänja en akita vid andra hundar, men det tar kanske lite längre tid innan Akitan accepterar en annan hund fullt ut, när Akitan gör det så är den en mycket trogen kompis också mot andra hundar.

Ja alltsa i det har fallet sags det ju att man inte kan ha en akita ihop med en annan hund alls speciellt inte en annan akita om man inte har riktig tur da en akita ar sa pass dominant att den kommer att slass pa liv och dod om ledarskapet.

Sen hur diverse uppfodare kan saga att hur mycket jag an tranar min akita kommer den aldrig att bli helt lydig och hur mycket jag an socialiserar min akita kommer den aldrig att kunna vara ihop med andra hundar for det ar bara akitans mentalitet som fungerar pa det viset.

Det ar absurt tycker jag. Jag har ingen akita nu men min samojedtik kan vara lite osocial i borjan nar vi introducerar en annan hund men efter ett tag fungerar det. Hon avskyr min iller mer an allt i hela varlden men eftersom det nu ar en del av flocken ar hon trevlig nog att acceptera honom utan problem men hon sager ifran nar han klattrar pa henne eller nar han forsoker sova/grava i hennes pals och det ar faktist helt okej att en hund sager ifran eftersom hundar ska ha egen vilja om jag vill ha en hund som inte kan saga nagonting vad de tycker och tanker koper jag hallre en robothund fran ica maxi.

På tal om dominanta hundar kan jag berätta att Teddie var den mest dominanta tikvalpen i sin valpflock, alltid överst och alltid först vid matskålen, trots detta har jag aldrig haft några som helst problem att introducera nya hundar och människor för henne. När vi flyttade hit till Todd och Jonte tog det 2-3 veckor innan Todd fick komma riktigt nära Teddie, men nu är de oskiljaktiga vänner, de kan till och med tugga på varsitt grisöra /tuggben ståendes tätt intill varandra. Det är ju nästan så att man börjar undra om de uppfödare som sagt allt detta till dig verkligen snackar om japanska akitor!

Jag har markt ett problem i USA de sager akita om bade japansk och amerikansk och de kallar hundar som de tror ha akita i sig for akita men dessa hundar ar ju enbart blandraser och en blandras kan se ut som en akita men ha temperamentet som en annan ras.

Nu handlar det ju enbart om den japanska varianten och aven eftersom uppfodare som hallt pa med den japanska akitan sager det samma. Jag tror att det handlar om att de missuppfattar hunden eftersom en hund blir vad man gor dom till - om vi ser hundarna som aggressiva och lar dom detta genom fel traning och socialisering blir de pa det viset ocksa men aven aktivering och motionen. Det ar ett faktum att hundar blir otrevliga nar de ar understimulerade och jag kan tanka mig hur akitan mar psykiskt eftersom de verkar ha ett sadant behov av en flock och garna vill vara med och sedan far de varken utlopp for det eller motionen.

Det handlar verkligen om den japanska akitan och de far rasen att lata som en galen chihuahua som hoppar pa och slass med forsta basta hund de ser och oforskamd i ren allmanhet. Jag tror till hundra procent att det handlar om okunskap och hundar som inte far nog med aktivering.

Fast vad forvantar man sig nar de rekomenderar upp till 30 minuters aktivering om dagen, det ar inte konstigt att deras hundar blir som dom blir. Jag anser att om man backar ur for en ras for att de behover upp till 30 minuters aktivering om dagen finns det faktist jattefina mjukisdjur som ser ut som akitor och andra raser for samtliga hundar som finns behover mer an 30 minuters aktivering om dagen.

Helt rätt som du säger Sophey! Jag var alltså spydig i #3 (men det fattade du säkert)  Jag är envis och jag hävdar bestämt att Akitan är en lättlärd och mycket trevlig hund under förutsättning att den blir väl omhändertagen. Socialisering är extra viktigt och den ska så klart göras från första dagen man får hem sin akitavalp, då kommer man inte ha några problem med sin akita. Vi bodde ju mycket ensligt tills Teddie var 7 år gammal, vilket gör att hon nog är lite extra avvisande mot hundar som vi möter på våra vanliga promenadvägar som Teddie uppfattar som sitt eget revir. Som Jonte säger så bryr hon sig inte om främmande hundar på neutral mark, om inte de först börjar skälla på henne, gör de det, ja, då svarar hon.

Jag forstod det  Det ar inte direkt konstigt att hundar ar lite mer avvisande mot hundar pa sitt eget revir eftersom det finns i deras naturliga beteende men det ar ingenting negativt heller att hunden tar hand om sitt revir!

Sen har ju akitan en del vakt i sig vilket inte direkt forsvagar det hela med reviret.

Jag vart varnad utav mina föräldar att för f-n du kan inte ta hand om en Akita. Livsfarliga.

Dom första ggr DesK var här och friade hade hon med sig den stora voffen. Jag vet att vi barrikerade överst i trappen med stolar och annat och voffen fick vara med oss på öv.. Vi vaknade utav gammelfar som gjorde som vanligt, -drog in huvud mellan axlarna och sen tog i.

Det var så lagomt roligt för Akitan Teddie när hon var nyopererad(sen 3 dagar) och hade tratt på huvut. Då dyker det upp ett helt gäng med en lastbil och förklarar att nu är det flytt. Jag tog mig tid mellan att bära grejor/övervaka inlastning att vara försiktig/öm och klappa Teddie(monstret ).  På vägen hem när jag körde som kom hon själv till mig och sökte kontakt i hytten.

10dagar senare när Akitan hade bevisat att hon minsann kunde gå utan tratt var det dags att ta ur stygnen(metallklamrar). Jag, DesK och älsta dottern skulle hjälpas åt. Akitan var helt lungn när jag drog ur klammrana med en tång. Det var då med tanke på hur hon tittade på mig jag vart fast.

Jaja, nog med sentimental smörja. Akitan och Borzoi'n hade nog tänkt att dom skulle vara chefer härhemma åxo. Ingen utav dom hade tagit gammelfar med i beräkningen. Det var mkt bråk tidvis.

Det var en fin berattelse