Björn skulle jag få riktigt frossa av att se. Vildsvin är jag inte heller allt för sugen att stöta på.

Jag är rädd för allt som jag vet finns och allt som skulle kunna finnas (men som inte finns). Som tex. vildsvin, varg, grävling, orm etc. Det är djur som jag vet skulle kunna skada Bino och även mig. Jag gillar inte att gå i skogen själv med Bino just av den anledningen att jag är rädd för att det ska hända något.

Kan väl tillägga att jag hela tiden tänker att det ska komma en björn (som inte finns här). Eller ett vildsvin eller en varg eller liknande. Så jag blir skräckslagen när jag går i skogen själv, jag skrämmer mig själv :P

Här i våran skog finns det inget sånt, bara älg och rådjur men dem brukar ju inte precis attackera hundar. Men chansen finns ju att lilla Missy blir stångad av en älg när hon försöker jaga dem (hon springer ungefär lika fort som en sköldpadda) och den blir riktigt skrämd. Dock inget vi brukar oroa oss över.

#2 Oj, det lät jobbigt!

#3 Det är faktiskt vanligare att hundar blir skadade/dödade av älgar än av rovdjur, men då sker det ju såklart oftast under jakt.

#4 Ja det är inget roligt. Så jag kan liksom inte gå upp till skogen med Bino och strosa runt, för jag får lite panik så att säga. Även att gå på en väg omringad av skog på en eller båda sidor går inte heller… Klart jag kan pina mig igenom det men är livrädd mestadels av vägen. Men har jag någon annan med mig så klarar jag av det.

#6 Vad är det du är rädd för ska hända och vad är skillnaden med att du har en annan person med dig?

#7 Jag vet inte, bara det att något djur ska komma och eventuellt gå till attack :P. Tycker djur är himla fina som tex om man är på djurpark och liknande. Men att stöta på ett djur i skogen öga mot öga skulle jag inte klara av. Bara känslan av att ha någon med mig gör att jag känner mig tryggare, för då är man inte ensam om en situation skulle uppstå.

Vi bor ju i skogen, 1 km till grannar åt 2 håll, bara grusvägar, skog, djuren och vi. Härligt och underbart, och jag är inte rädd alls.

Vi har björn runt knuten, närmsta björnskiten har varit mindre än 100 m från ytterdörren. Vi har sett 2 björnungar dryga km fågelvägen hemifrån, fast det är 1 1/2 år sen nu. Annars ser vi inte björn, men ser spår och bajs, samt märker ibland på hundarna att de är här. 2 gånger den här sommaren har jag sett reaktioner på hundarna (Vidar i koppel, Ego och Vittra lösa) att det är något läskigt och själv känt en frän lukt av djur. Har då kopplat de lösa och vänt hem ganska snabbt. Misstänker björn. Är inte rädd, men känner mig osäker då jag har hundar med, särskilt om de är lösa. Ego och Vittra skulle knappast rusa på en björn, men Vidar älskar att spåra dem. Han är därför nästan aldrig lös längre.

Lo har vi oxå hemma, kommer nog snart, om han/hon lever. Sitter då och tittar på fåren på kvällarna, till vi tar in dem i stallet för vintern. Är inte alls rädd för lo, mer än att jag inte låter Viottra vara ute själv på kvällen, och att jag vissa kvällar tar flexi på även henne på kvällskissen. KOmmer snart att ha henne kopplad alla kvällskissar, pga lo. Vet inte om hon är dum nog att rusa efter för att jaga bort, då dör hon nog…

Älg har jag respekt för, men är inte rädd. Lösa hundar kan bli allvarligt sparkade, och det är inte skoj. Vi ser dem nära ibland, spår ofta.

Rådjur är jag rädda om, inte för. De håller till nära oss, särskilt en get med kid. Ännu närmare på vintern när snön kommer. Försöker vara noga att inte ha hundar lösa när det blir djup snö, och håller koll, låter för att de ska hinna undan innan vi kommer.

Är nog inte rädd för nåt vi har här, då det känns rätt vanligt och hemtamt. Skulle glatt välkomna ett vargrevis här, och inte bara enstaka strövargar. Skillnaden då blev väl att hålla mer koll och se till att ha hundarna närmare vid prommisar samt att aldrig ha Vittra lös ute på gården ensam längre.

Är d'remot löjligt nervös över vildsvin, som vi inte har. Är inte rädd att stöta på här, men när jag är i områden de finns, är jag lite nojig. Är nog mest för att det är ovant, tror jag.

En granne (längre bort) har en rottis som brukar få gå lös - dit går vi aldrig efter den gång den följde efter Leia och mig flera hundra meter, hotfullt. Hellre ett vilt djur än en illa hållen hund, säger jag.

Min by är en del av ett varg-revir, men under alla år har vargarna aldrig tagit en hund här.

#9 Nej, vildsvinen är nog mycket på grund av att det är ovant. De kom ju nyss hit och jag har aldrig sett ett.

Det farligaste djuret i skogen (och överallt annars) är människan. Jag har vistats många timmar av mitt liv i skogar med och utan hund och jag har aldrig kännt mig otrygg där.

Vi har stött på vildsvin m kultingar och ena hunden var mitt bland alla kultingarna innan vi "fick ordning" på allt. Efter det är jag inte det minsta rädd för att stöta in i dem igen, då de var uppenbart mer rädda för oss än vi för dem ;)

Vid sommarstugan kan vi ibland tänka på att det finns både varg och björn. Nu har vi hundarna kopplade där så jag kan inte direkt påstå att jag känner så stor oro kring det heller.

Absolut största fasan är att stöta in i våran puckade granne när de är ute m någon av sina hundar lös. Ena hunden försökte käka upp vår ena för 2 år sen nu. Och de som har hundarna är verkligen rena stolpskott! Puckot lät nästan "stolt" när han berättade att det var fjärde gången han fick betala en annan hundägare för skadorna hans hund gjort! Och trots detta så har de alltså hundarna lösa!! Givetvis är det hundar av amstaff-typ med. *suck* Så det klart läskigaste i dessa skogar är grannhundarna & deras ägare!

Det jag är mest rädd för att träffa på i skogen är huggorm, jag har gjort det nu två år på raken (enda gångerna på dessa år jag bott här uppe (ca 20 år)). Då jag har en hund som får ståndskall på dessa är jag rädd att hon en dag ska bli biten.

Sen är det nog Björn, men ser jag någon reaktion på hunden så brukar vi vända ganska fort . Sist men inte minst är det nog älgar och dess jägare

Kom på att det jag egentligen är riktigt rädd för är ju FÄSTINGAR! Avskyr de små krypen som senaste åren börjat förpesta min älskade skog.

#15 De hade jag nästan förträngt - Ja de är jag också rädd för. Min ena dotter har haft borrelia och min dobermann dog i sviterna efter erlichia och borrelia