Möte med en Japansk spets
Mitt emot mig på stigen skuttar den sötaste lilla hund jag sett: kritvit, fluffig med det näpnaste lilla ansikte, kornsvarta ögon. Skygg, vågar knappt komma fram och hälsa på mig men samtidigt nyfiken i en strut… Den är lite drygt ett år gammal säger ägaren. Nästa gång vi ses har jag Leia med mig. Leia gör lekinviter men lilla japanskan hoppar undan och gömmer sig bakom matten. Fast lika nyfiken denna gång, tittar fram och närmar sig Leia igen, Leia gör lekinviter och så gömmer sig den andra hunden igen. Den är inte så van vid att umgås med andra hundar säger matten. En sån liten fluffis skulle man ha tänker jag, det väckte verkligen "en-hund-till"-begäret.
Jag kan inte låta bli att skriva någon rad.
Bifogar ett foto på sådana ulltottar. Dom tittar på gammalfar(Samojeden) ja. Han tycker dom dära är valpisar! Dom får busa med han och misstycker inte. Det finns minst 4-5st här.
Sen kom den där Japanska Akitan in här i sällskapet å hon ställde sig still nos mot nos med den stöddigaste(Bullen) Japanska spetsen. Det vart inte ett ljud utan den mindre slank in tillbaka igenom häcken till sin egen gård.
Intet ont skrivet. Hare 
Här har du en till pepparkaksögd skönhet i mycket vit omgivning 
#1 Fjompiga exemplar av rasen ni mött i så fall, hälsar min japan.
Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Man ser ju bara öga, näsa, mun!
Kanske måste denna lilla japanska dam morska upp sig lite? Den är inte van vid andra hundar sa matten, kanske den borde få vara några dagar på Leias dagis??
#3 Haha ja, det som var meningen.
Hon är ju bara en liten jänta än, dessutom är hon ju inte van med andra hundar säger matte. Då behöver hon förmodligen få se en massa flera hundar på avstånd och bli van med det samt få träffa och hälsa på en hög snälla hundar.
Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar
Starta ny diskussion