Foto: Kai Dog av Trisha Shears (CC BY-SA)

Standard för

KAI

URSPRUNGSLAND/HEMLAND

Japan

ANVÄNDNINGSOMRÅDE

Jakt- och sällskapshund

FCI-KLASSIFIKATION

Grupp 5, sektion 5

BAKGRUND/ÄNDAMÅL

Rasen har sitt ursprung i medelstora hundar från antikens Japan. Den etablerades som ras i Kai-distriktet (Yamanashi-prefekturen),
som är omgivet av berg. Ett annat namn för rasen är ”kai toraken”. Ett utmärkande drag för rasen är pälsens brindle-teckning. Kai används främst till jakt på vildsvin och hjort. Hundarnas starka benägenhet att bilda ”packs” anses ha bidragit till att bevara rasens
renhet. Rasen utnämndes 1934 till ”nationalsymbol”.

HELHETSINTRYCK

Kai skall vara medelstor, välbalanserad och robust byggd med
välutvecklad muskulatur. Rasens särdrag härrör från dess ursprung i Japans bergiga distrikt. Benen skall vara starka och hasorna synnerligen välutvecklade.

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN

Förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd skall vara 10:11.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR

Rasen skall vara livlig och mycket alert.

HUVUD

Skallparti

Pannan skall vara bred.

Stop

Stopet skall vara brant med lätt markerad pannfåra.

ANSIKTE

Nostryffel

Nostryffeln skall vara svart.

Nosparti

Nospartiet skall vara spetsigt, inte särskilt långt men måttligt brett.
Nosryggen skall vara rak.

Läppar

Läpparna skall vara åtsmitande.

Käkar/tänder

Käkarna skall vara starka. Saxbett.

Kinder

Kinderna skall vara välutvecklade.

Ögon

Ögonen skall vara relativt små, nästan trekantiga och till färgen
mörkbruna.

Öron

Öronen skall vara något större än hos andra medelstora japanska raser, trekantiga, något framåtlutade och fast upprättstående.

HALS

Halsen skall vara bred, kraftfull och muskulös.

KROPP

Manke

Manken skall vara hög.

Rygg

Ryggen skall vara kort och rak.

Bröstkorg

Bröstkorgen skall vara djup med måttligt välvda revben.

Underlinje och buk

Underlinjen skall vara väl uppdragen.

SVANS

Svansen skall vara högt ansatt, tjock, hårt rullad eller buren böjd som en skära över ryggen. Svanstippen skall nästan nå till hasorna när den hålls ned.

EXTREMITETER

FRAMSTÄLL

Skulderblad

Skulderbladen skall vara måttligt sluttande. Skuldrorna skall ha utvecklad muskulatur.

Armbåge

Armbågarna skall ligga tätt intill kroppen.

Underarm

Frambenen skall vara raka, starka och muskulösa.

Mellanhand

Mellanhänderna skall vara lätt sluttande.

Framtassar

Framtassarna skall vara väl välvda och tätt knutna. Trampdynorna
skall vara tjocka och elastiska. Klorna skall vara hårda och helst svarta till färgen.

BAKSTÄLL

Lår

Låren skall vara långa.

Underben

Underbenen skall vara tämligen korta.

Has/hasled

Hasorna skall vara starka och elastiska.

Baktassar

Baktassarna skall vara väl välvda och tätt knutna. Trampdynorna skall vara tjocka och elastiska. Klorna skall vara hårda och helst svarta till färgen.

RÖRELSER

Rörelserna skall vara lätta och spänstiga.

PÄLS

Pälsstruktur

Täckhåren skall vara hårda och underullen mjuk och tät. Pälsen på svansen skall vara tämligen lång och utstående.

Färg

Svartbrindle, rödbrindle och brindle. Hos kai kan enfärgat hos valpar utvecklas till brindle hos vuxna individer.

STORLEK/VIKT

Mankhöjd

Hanhundar: 53 centimeter
Tikar: 48 centimeter
Med en tolerans på +/- 3 centimeter.

FEL

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse och dess påverkan på hundens hälsa och välbefinnande samt förmåga att utföra sitt traditionella arbete.

• Bristande könsprägel.
• Ljus nostryffel.
• Lätt överbett eller lätt underbett.
• Ljusa ögon.
• Lång eller kort päls.
• Blyghet.

DISKVALIFICERANDE FEL

• Aggressiv eller extremt skygg.
• Hund som tydligt visar fysiska eller beteendemässiga abnormiteter skall diskvalificeras.
• Kraftigt över- eller underbett.
• Öron som inte är upprättstående.
• Hängande svans; kort svans.
• Urblekt färg.
• Pälsfärg med många vita fläckar.

TESTIKLAR

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och
normalt belägna i pungen.

-------------------------------------------------------------------------------

Grupp 5
FCI-nummer 317
FCI-standard på engelska publicerad 1999-06-16
FCI-standard fastställd av FCI General Committee 1994-12-20
Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2009-02-18