Cirka en gång i veckan släpper vi Eros helt lös på en släktings inhägnade stora tomt, där får han härja lös precis som han vill några timmar.

I övrigt är han lös på utvalda ställen. Han är enkel att ha lös på ett sätt, han skulle aldrig sticka ifrån mig eftersom han alltid vill ha 100 koll på vart jag är och han skulle heller aldrig sticka efter vilt eller (med flit) störa något vilt eftersom han inte är ett dugg intresserad av det. Han kan stå två meter från ett rådjur och bryr sig ändå inte ett dugg och kan vara ihop med alla möjliga tama smådjur utan problem. Men å andra sidan är han ibland "jag hör dig och vet att du vill att jag ska komma till dig nu men jag kommer snart, jag har något intressant att nosa på här just nu". Så jag släpper honom bara på ställen där jag anser att det är okej om han skulle seg på att komma när jag ropar och där han inte av misstag skulle kunna trampa rätt på små djurungar eller liknande (om det inte är på ett sådant ställe där han lika gärna skulle kunna göra det om han var i koppel). I övrigt får han gå i spårlina en hel del, då tränar vi även regelbundet en del inkallning eller så går vi spår.

Jag har nu ingen spets eller urhund boende hos mig längre men min blandis tränar vi en hel del på just släppa lös men vi brukar ha henne lös varje kväll ungefär en timme samt en gång i veckan får hon springa fritt i hundrastgården.
Ett par gånger i månaden får hon tillgång till ett par tusen kvm och bad när vi är hos en släkten.

Tyvärr springer hon efter kaniner om dom spurtar iväg men kommer tillbaka efter drygt 5 meter men vi tränar henne på detta och hon kan vara lite muppig mot andra hundar men som tur är skulle hon aldrig direkt anfalla en annan hund. Under löp får hon gå i spårlina och vi tränar inkallning regelbundet med eller utan koppel.

Vi kan släppa vår tik lös i skogen eller i kvarteret får hon gå lös ibland på kvällen. Hon har endel jakt i sig men med visselpipa går den att hejda. Nu på vintern har vi haft riktigt tjock is där vi släppt henne och knappt behövt ha koll på henne :) Det har varit otroligt skönt.

Hon får vara kopplad vid löp eller i hundtäta områden.

Lillen tränar vi på med men är inte hundra på honom då han plötsligt kan få för sig att springa fram till hund eller människa, han får strosa runt i skogen där det inte kommer några tills vi känner oss säkrare.

Tyvärr är det sällan jag kan ha min hund lös eftersom hon ger sig av efter vilt och även efter lösgående höns osv. Sen är jag rädd för trafiken - det är min största skräck med lösa hundar. Känner till en del hundar som strukit med på detta sätt, det är inte helt ovanligt. 1800 st/år? Kan det vara så många ändå?

I Stockholmstrakten har jag flera gånger fått kommentarer från andra hundägare om jag inte släpper lös min hund alls, och att det är en "mänsklig" rättighet för en hund att få vara lös ibland. Typ goldenägare säger sånt. Och så får man förklara att man faktiskt har en jakthund som skulle dra till skogs vid första bästa tillfälle. Eftersom man har en BRA jakthund skulle han kunna skada viltet.

Úlfur (isländsk fårhund) har jag aldrig haft i koppel en gång. Han har bott hos mig sen i september och är nu 10 år, han är med hela dagarna ute på gården lös, med lös ute på ridturer och blir han trött och inte orkar hänga med går han hem själv. Vi kan till och med åka iväg med bilen och lämna honom ute, han väntar på gården tills vi är tillbaka. Enklare hund får man nog leta efter. 

#5 Åh, en sån hund hade min moster under min uppväxt! En flat-dam

Mira är alltid lös, förutom i stan och liknande. Hon jagar inte så jag kan lugnt ha henne okopplad, vilket är skönt.

Mina hundar är alltid lösa i skogen. När jag går med de på övriga ställen så är de i koppel.