När jag fick hem min nuvarande hund var han livrädd för det mesta som hade med plötsliga eller höga ljud att göra. Slamrade jag med disken sprang han och gömde sig. Fick rådet från flera "experter" att ge de t ett försök med att kolla hörseln men annars var det inget annat att göra än att avliva. Då var jag helt färsk som hundägare och visste knappt något om hund, men det där tyckte jag lät helt befängt - avliva en helt frisk hund som inte hade några som helst problem i andra situationer. Jag valde att försöka jobba med problemet istället och det är jag verkligen glad för.

Jag har lärt mig väldigt mycket av min hund, både för att han har väldigt mycket personlighet och integritet och för att jag har fått kämpa mycket med honom. Jag har läst väldigt mycket om hundar, alla möjliga titlar och författare, och jag har valt att plocka från det jag tycker känns vettigt. För mig känns det helt naturligt att lyssna på vad etologer med många års erfarenhet säger istället för att slaviskt följa vad en instruktör på BHK säger.

Nu har jag babblat lite strunt, men jag visste inte riktigt vad frågan var egentligen Det är klart att jag lyssnar på etologer, modern forskning och så vidare. Men samtidigt lär man hela tiden av sin egen hund och genom att man själv utvecklas.

Jag har under mina 30 år med hund i familjen och 25 med egna hundar gått från att vara en koppelryckare och korrigerare som inte alfarullade till vardags, men ansåg att det behövdes då och då, till att vilja ha initiativrika hundar som tar egna beslut och därför tänkt om helt.

Första egna hunden var en golden mina föräldrar fött upp, som jag fick största ansvaret med. Efter henne tog jag och maken över en omplaceringshund när vi flyttat ihop. Sen blev det en golden till, som fick sitt hundspråk förstört av en tokig äldre tik. För att få hjälp med henne, skaffade vi tillsist en 7 årog alaskan husky. Jag var van att ta tag i hundar, bli arg, ta i med rösten och leva om. Mina golden tålde det, men jag inser nu i efterhand att det inte behövdes, även om det fungerade. Vår första husky kastade sig på rygg av mina mindre korrigeringar, svansen på magen och gav mig dåligt samvete. Jag lärde mig istället att läsa hund och att inte ta i så hemskt med vare sig röst, fysik eller kroppsspråk. Tyngdpunkten framåt kan räcka, ett halvt steg mot med arg blick kan nästan vara för mycket. Signalkänsliga hundar är enkla att ha och man lär sig massor av dem. Att leva med en hel hög huskyn som jag nu gjort en hel del år, har lärt mig massor. För tillfället har vin 12 hundar, en golden, 2 alaskan huskys, en oreg siberian och 8 rasrena siberians. Vi har tagit en valpkull, där de andra hundarna fått hjälpa mamman med valparnas uppfostran och lek. Inte en enda gång har någon av de äldre hundarna varit fysisk eller korrigerat valparna, tryckt ner dem eller visat någon form av rangordning.

Jag har alltid läst hundböcker och gått kurser, där man på de första fick lära sig att rycka i koppel för att få hundarna att gå fint. Nu vet jag att just koppelryck triggar igång hundarna mer, och är rent vansinnigt att använda för att lugna ner en hund som har bråttom framåt.

Min utbildning förutom egna erfarenhet, kommer inte från IMMI, utan från hundutbildningsgruppen. De vill lära oss att tänka själva, och jobbar mycket med hundens ursprung, hur hunddjur lever naturligt, språk, signaler od. Detta är något som tyvärr hundfolk i gemen är rätt dåliga på. Jag lyssnar på de flesta som har något att säga om hund. Jag tar dock inte till mig mycket om det inte finns någon form av källa jag kan tro på. Etologer, biologer, forskare som framlägger rapporter med vettiga kä'lloor trtor jag på, och anpassar mig efter.

Nu måste jag faktiskt göra paus i skrivandet här oxå. Det är dags att göra hundmat, gå ut och släppa huskygänget för bus, spring och lek i hägnet, sen mata dem, mocka, nytt vatten, ta hand om de andra djuren ute, in med innehundarna, ge dem mat och rasta dem, sen middag till människorna.

Elin, jag har inte hunnit läsa allt du skrivit än men jag måste berömma dig för att du berättar om att du ändrat synsätt genom åren!

Jag skäms egentligen, men Vidar är bara 7 år, och när han var 8-9 mån lade jag ner honom då han hoppat upp på köksbänken och var nära att fara ut genom fönstret. Har även blivit så arg en gång, att jag knuffade till honom på manken (inte hårt) men jag var så arg att han lade sig på sidan. Självklart får man jobba på att bygga upp förtroendet efter något sådant.

Eftersom jag gick de första kurserna när inga alternativ fanns, lärde jag mig att man gjorde så. En av de jag trivdes bäst att gå kurs hos slutade jag genast då hon bytte lite inrikting och blev hårdare. Utbildade mig själv istället.

Juste eftersom jag själv är omvänd, och ser hur stor skillnaden blir, gör att jag vill att alla andra ska öppna ögonen…

Ja tänk vad våra hundar får stå ut med!! Och kan hantera. För det gör dom ju oftast, hittills har mina hundar inte gått i strejk eller flyttat hemifrån…

Jag har också gjort ett och annat med min valp som jag önskar att jag inte gjort. Men hon driver mig till rena vansinnets gräns ibland. Gammelhunden är ett under av lugn och sans och har aldrig drivit någon vansinnig.

En sak jag förstått med hjälp av Anders Hallgrens föreläsning är att hon med sin stora energi (hon hoppade ut genom köksfönstret som 10 veckors valp tex) är understimulerad. Hon är med sansad när hon fått leka och kuta runt med andra hundar. En gång när jag var tvungen att lämna henne i hundgården ensam under 7 timmar (hua) vart hon som ett mellanting mellan ett sprakande tomtebloss och en piraya hela kvällen. Outhärdlig! Och inget jag gjorde lugnade henne mer än tillfälligt.

På Advent Dog underkände Reino Oscarsson Anders Hallgrens tankar om hundars smärta och understimulering. Men Reino kanske är mer av en quick-fix dressör??

Är man en engagerad hundägare vill man väl lära sig mera, blir en bättre matte, eller?

Hej alla samman. Trevligt att man blev inbjuden här, ny som jag är och trubbelmakare som jag känner mig stämplad som;) Har tydligen retat upp folk här…och jag kanske kan förstå det så här i efterhand. Tänkte kanske för mycket på företaget..,(som tar tid och energi), som ska öppnas snart, och fick väl lite brottom i att nämna det här rakt ut i andras diskutioner. Klumpigt och egoistiskt men aldrig menat för att reta upp folk. Får be om ursäkt här till samtliga och hoppas att det når ut till alla. Så nu när det förhoppningsvis är över kan vi prata hundar i stället, mycket trevligare tycker nog alla. Jag kan sitta här och berätta historier sedan jag var 11 år med hundar och mina erfarenheter av det men jag hoppar över det till en person som förändrat mitt liv, och jag ber om ursäkt om jag låter som en man från Jehovas Vittne som raggar folk till kyrkan, men jag har få gånger i mitt liv, om någonsin blivit så imponerad av en människas kunskap,karisma,intelligens…U name it, som jag har av Cesar Millan. Det jag har sett , läst och hört om vad han har gjort och dagligen gör för hundar OCH familjer, par eller ensamma människor, är verkligen imponerande. Med det i åtanken och att jag i 18 månader har praktiserat hans teorier och hans tekniker och hans sätt att tänka…, 16 klienter efter så är resultatet verkligen positivt om jag tänker på min affärsidé. Det längsta jag har behövt jobba med en  hund och deras familjer har varit 6st träningspass + 2 återbesök. C.a 2,5 timme per besök ca brukar det ta. Alltså 8 gånger 2,5 tim är 20 timmar. Dessa klienter har inte hört av sig på 2 veckor. I snitt behöver jag vara närvarande 5 gånger. Sen brukar hundägarna ha kommit in i tänket och kör på med de tekniker som har rekomenderats för det specifika fallet. När jag ser tillbaks på detta och funderar max 30 sekunder, så vet jag att jag har hittat den lättasta vägen för att nå hundar på riktigt. Med de mest logiska verktyg och den mest logiska hundpsykologin jag sett, så gör det det hela roligt, spännande och fashinerande. Nu pushar jag för något så ni vet hela min källan för vad jag tycker om hundar och hundpsykologi.Alla åren innan jag trodde jag visste så mycket om hundar, har jag lagt bakom mig och försöker lära mig av hundar att leva för stunden och i nuet:) Viktigare än många kanske tror, är trygghetskänslan man som människa har bland djur. För att bli vass på hundar kan man aldrig vara det minsta orolig i vilken som helst situation..,djur och hundar känner det dirrekt. Jag har haft lätt med kontakt med djur hela mitt liv, och alltid dragits till djur, och de till mig. Men ändå så visste jag ingenting innan jag började med detta. En ny värld har öppnat sig och allt är tydligt. C.M´s hundpsykologi kommer från hunden sjävl. Han säge själv att han har lärt från hundar… allt han gör och praktiserar har han lärt sig från hundar. Han kopierar hundarnas beteenden. Kroppsspråket är MYCKET viktigt. Tonen i rösten. Kan du spela lugn om du är osäker och rädd för ett djur, en hund? Nej! En människa ibland. Hundar känner.."luktar" människans kemikalier som utsändras i din hjärna, som adrennalin, hunden märker på din ton, ditt kroppsspråk och hur du rör dig om du är lugn och självsäker, eller rädd eller annat. Han har kopierat hundar och jag kopierar C.M. Så länge man hjälper familjer och framförallt stackars hundar så tycker jag det är ok…, eller?   80-90% av alla hundar jag har träffat sista 2 åren, hade i en låtsasvärld suttit på mentalsjukhus eller gått på lugnande och antidepressiv medecin. Kan det vara så illa, eller är det bara i storstäder som Malmö där folk inte vet bättre!!? Hoppas och tror att folk uppåtlandet i mindre städer och byar tar hand om hundens behov innan vi begär så mycket av hunden!  mvh  angelo

Jag är rätt nybliven hundägare, men har redan hunnit mig skaffa endel å¨sikter och gått en hel del kurser. I Maj 2009 fick jag hem min första egna hund, en malamute. Jag hade läst en massa och insett att det kommer krävas en hel del utav mig så jag letade valpkurs, läste på forum pratade med andra hundfolk och bildade mig egna uppfattningar. Valpkursen gick vi i en anda jag än i dag står för och är glad att jag "valde" just den kursen (Hundsteg)

Jag använder mig av snälla metoder, då jag anser det onödigt att slita rycka dra och förstöra bamden till sin hund. Respekt bygger på tillit och inte korrigeringar enligt mig. Ett nej är ett nej, och min hund lyssnar till ett mjukt nej och slutar med det hon gör. Jag är nöjd över detta sätt att umgås och komunisera, jag och mina hundar har ett harmoniskt samspel oftast utan arga komenderingar ( Det händer att jag ryter i, men då är det för att jag själv hetsat upp mig och ofta  inte hundens fel)

Jag har lagt ned min hund då jag inte vetat vad jag skulle göra och jag har tagit tag i nackskinnet men inte längre, dessa tider är över och förbi, det kanske fungerar för vissa, men jag blir bara stressad och orkar inte med att ständigt vara hård, en hård ägare föder en hård hund. Jag är absolut inte specialist men jag vet vad som funkar i min familj och vilka metoder jag vill följa :)

Låter bra:) Finns alltid flera sätt än ett  för att åstakomma balans och harmodi mellan Hund/Hundägare, och det är kul att höra att du har lyckats med ditt sätt!  Korrigera ska man alltid göra med lugn och stor självförtroende, alldeles riktigt.

Jag är väldigt nyfiken på vad det är CM baserar sin "filosofi" på?

Han bodde på en gård med sin farfar som liten pojke i Mexiko, där det fanns många olika djur, och b.l.a fen flock med hundar. Hundflockens beteenden blev en del av hans liv så han intresserade sig för hundar tidigt. vid 15 års ålder började han jobba i en större stad som hundtrimmare, kloklippning o.d. Snart var det bara Cesar som kunde klippa "känsliga" och osäkra kunders hundar..så började det hel, och med tiden så utveklade han det han praktiserar idag. Han säger själv att allt han kan har hunden lärt honom. Genom att studera hur hundar beter sig mot varandra i olika situationer, hur deras kroppsspråk ser ut och hur hundar rehabiliterar och korrigerar varandra, så har han kommit på hur man som människa så likt som möjligt, ska komunicera med hundar. Han har helt enkel kopierat hundars beteenden.

#10 Men om han är så intresserad av hundars kroppsspråk, varför lyssnar han då inte på experterna?

Jag tror inte de så kallade experterna har varit nära en stor flock hundar lika mycket som C.M. Jag vet faktiskt inte på millimetern exakt när det började, och hur snabbt hans hund flock har växt under åren.., men visste du att han har levt med en hundflock i c.a 10 år.              Nu är flocken på c.a 30 hundar varav 5-6 rottisar, minst lika många pitbulls och amstaff varianter o.s.v.  Jag tror inte det finns ett bättre sätt att få information om en hunds beteenden, kroppsspråk, signaler och vanor än på detta sätt. Märk väl att alla hundar i flocken är föredetta okontrollerbara och obalanserade hundar på olika sätt.

Nu hjälper hans flock honom i jobbet för att kunna rehabilitera de svåraste fallen av obalanserade hundar!

Jag tycker i alla fall att det är en imponerande bedrift:)

#12 De så kallade experterna ÄR experter, de har studerat hundar, både tama och vilda, de har studerat vargar i hägn och jämfört med vilda vargar som lever naturligt. Många av dem är äldre än CM och har levt med hundar hela sina liv. Några av dem har haft massor av hundar samtidigt, eller riktigt svåra, som dingo och andra vildhundar.

Det är stor skillnad på att ha hund, även om man har många, och att studera hund på hög nivå. Med studera menar jag inte bara sitta och titta på, eller leva med, utan att studera på universitetsnivå. Att skriva forskningsrapporter, avhandlingar, doktorera i ämnet, baserat på studier av hundar. De har även tagit del av andra forskares rapporter, tankar och idéer. De utvecklas och tar till sig nyheter hela tiden.

Tittar man på dn sk "vargmannen" på animal planet, så har han lärt upp sina vargar hur det ska gå till. Han har dem i ett hägn och redan från det att de var valpar lärde han dem att det är med aggression man styr. Således tog en av hanarna över, då vargmannen är svagare rent fysiskt. Med just vargar är det svårare, särtskilt om man bara slänger ihop dem i en grupp. Vill man ha en naturlig flock, så tar man en tik, låter henne välja hane, och sedan får de leva i ett par, kanske få ungar.

De hundar som vi hanterat hårdare är tuffare mot andra hundar. De som bara upplevt mjukare metoder, liksom de de får av sin mamma, är alltid helt OK med andra hundar och människor.

Lite fusk är det ändå, med CM; hundar. Alla han har är kastrater, så det blir inga hormonbråk, hanarnas testosteron är dämpat, inga tikar löper så det blir inga resursproblem om vem som ska få para tiken heller.

Jag har levt meden hundflock i över 10 år själv, först bara 3, sen, för ca 8 år sen började ökningen till 5, nu är de 12. De är alla signalsäkra och jag lär mig massor av signaler och hundspårk av dem. Bland det viktigaste jag lär ut på mina kurser är hundens ursprung, familjestruktur, sinnen och språk. Detta för att folk ska förstå hur hunden ser världen, varför de är som de är, och hur vi ska tolka dem. De som tränar med korrigeringar får fortsätta med det även efter mina kurser. Dock vill jag lära dem när hunden talar om att den fattat. Många fortsätter att korrigera långt efter att hunden sagt "förlåt" och forsätter ibland till den måste ta i med alla lugnande signaler den kan.

släng er i väggen CM, fredrik sten. "Räcker" att lyssna på vattnadal :) hehe

Jag menar att du tänker sunt, tror många har mycket att lära av dig. Såsnart du annordnar nån kurs vi faller så kommer vi!

Tummen upp till Vattnadal.

Jag själv har mina brister och fel i både min syn och träning men jag lär mig av mina misstag och fel och förändras till det bättre för varje dag som går.
Från att träna med hårda metoder och koppelryck till att träna med mjuka metoder har gjort underverk med mina hundar speciellt våran lilla problemhund. Det mest komplicerade och intressanta jag vart med om är att växa upp med en envis varghybrid vid min sida samt en mentalt instabil hund och se deras förändringar vi har lärt varandra mycket genom åren på både gott och ont. Efter att ha vart med om både sämre- och bättre hund- psykologer,tränare och vad attans man nu kan kalla alla dessa människor har jag lärt mig en hel del och vad som fungerar för hundar och det viktigaste jag lärt mig genom åren är att alla hundar är olika och har olika personligheter och egenskaper vilket också betyder att alla hundar behöver olika sorts träning.
Ett exempel en av våra hundar fungerar bäst med godis som beröm medans en annan hund fungerar bättre med posetiv kontakt som "lek" el snälla ord.

Jag personligen är mer intresserad av att träna andra djur, typ katt,iller än hund men vilket som är det intressant som attans! Nu måste jag bara läsa Vattnadals inlägg igen.

Jag lyssnar mer på dig eller C.M än vad jag tror på en bok som experter skrivit. Det mesta har dom pluggat sig till från en bok som en annan expert har skrivit. Sen studerar dom några veckor i stöten..några månader på sin höjd "ute bland hundar". Du och C.M lever i en flock, ni tillhör en flock, och är förhoppningsvis ledare i en flock. Då ser man på riktigt, inte på "hög nivå", bättre på "låg nivå", hundar e låga;), jag menar att, så är det så nära det naturliga det kan bli. Vakna upp och gå och lägga sig i år med en flock, som vissa av hundarna varit med i 5-10 år, sen kommer det nya hela tiden. Och anledningen till att många hanar e nuppade, är för att en veterinär någongång har gett rådet till förra ägare att göra det. När sedan hunden inte har kunna rehabiliteras på ett sätt så att den förre ägaren kan fortsätta rehabilitera hunden utan C.M´s närvaro, alltså att behålla flockledarrollen helt ensam.., då har hunden tagit över igen. Dessa hundar tar Cesar in i sin flock, för att ge en sista chans. Eventuellt kan någon av dessa hundar när, (med flockens hjälp), den har  blivit balanserad.., förflyttas till ny husse och matte, under förutsättning att dessa är bättre hundmänniska än den ursprungliga. Ju mer behov en ras har av fysisk/mental stimulans, disciplin,och kärlek, desto mer krävs det "speciella" hundmänniskor för att det ska fungera. Detta är min personligt logiska åsikt, inget jag läst i en bok.

När man är 11 år gammal, liten på jorden både till storlek, styrka och ordkraft, och får det fulla ansvaret för en 35kgs ouppfostrad jakthund på 6½ år så MÅSTE man lära sig en hel del själv. Till att börja med så funkade inget av det som då "gällde" - mina ryck i något koppel gav ingenting, skrik och gap var värdelöst och att få ned den bjässen på rygg var inte att tala om, och det gjorde att jag behövde hitta andra vägar för att kunna få fridfulla promenader utan att bli släpad runt ständigt och flyga fram vid möten eller följa med i andra änden när han bestämde sig för att jaga i kopplet.

Jag fick helt enkelt finna något annat som gjorde att han ville göra som jag sa, och jag visste direkt vilket resultat det gav då jag annars fick fina skrapsår över hela kroppen. Jag hittade de nycklar som behövdes för att få honom att vilja göra det jag ville - han fick belöningar så det skrek om det.

Det tog inte lång tid innan jag hade honom att gå prickfritt vid min sida i alla typer av möten. Dessutom kunde jag släppa honom utan minsta risk för att han skulle dra efter vilt. Och vilka beröm jag fått för det genom åren - alla de jag mött på promenader under den tiden har berömt oss för den otroliga skillnaden och dessutom min då unga ålder. För jag kunde ju inte hålla honom, det var fysiskt omöjligt, så det var ju något annat som gjorde att han lyssnade på mig.

Och med detta i tankarna så går jag aldrig in med några korrigeringar på mina hundar, eller någon annans för den delen heller. Kunde jag göra såna förändringar utan minsta korrigering på den tiden kan jag det idag också, kan en 11åring kan jag också!

Därefter, med åren, har jag sprungit på alltmer fakta, forskning och kunskap från andra. Jag lyssnar mer än gärna på de som faktiskt forskat på området (och då ska det väl tilläggas att forskning inte "bara" handlar om att studera några veckor och upprepa någon annans ord…) då det finns saker jag kan Se men inte uttala mig om gällande vad som händer innuti kroppen. Vi vet ju att hunden är sprängdfylld med diverse hormoner som fungerar på olika sätt, och för mig känns det tryggt att veta att det jag gör faktiskt kan ändra mängden eller nivån av dessa hormoner - inte bara på ytan jag ser utan på insidan också. Vidare har vi den ack så viktiga inlärningspsykologin - hundar Är lärande varelser och så är det bara. De lär sig oavsett om vi är där eller inte och oavsett om vi är medvetna om det eller inte. Och därför finner jag det vara av största vikt att vi vet vad vi gör för att på bästa möjliga sätt lära våra hundar rätt(rätt som i "det vi vill lära dem") och slippa onödiga omvägar där vi testar oss fram och samtidigt skapar en förvirring hos hundarna. Och detta gäller inte bara "såntdär larv med tävlingslydnad och agility och tricks och strunt" utan så simpla saker som att undvika/få bort rädslor för soptunnor och "skapa band" med människor, att lära sig sitt namn eller inkallningar eller att, frivilligt och helt utan koppel, gå framför i uppförsbackar, bakom i trappor, vid sidan och på motsatt sida vid möten.

Man har en STOR hjälp av att ta åt sig av andras erfarenheter, kunskaper och forskning. Varför uppfinna hjulet på nytt varenda gång när det färdiga hjulet kan finnas rakt framför näsan på en? Jag menar, vill jag veta något så skulle jag kunna lägga år och åter år på att forska reda på detta själv. Men om denna forskning redan är gjord - varför inte iaf kika på den isf? (sen kan den kanske behövas göras igen eller på annat sätt, men ni förstår nog poängen).

#18 I USA kastreras massor av hundar, inte för att ägarna inte klarar av dem, utanför att uppfödarna kasterar dem innan de säljs. Detta gäller rasrena hundar som inte ska gå i avel. Många kastrerar även blandisar tidigt. Där borta kastreras många hundar alltså redan som valpar. Jag är lite skeptiskt till kastrering (fast jag har flera jag kastrerat själv), men anser att i ett land där det dräller av övergivna hundar, är det bättre att kastrera massor, än att ännu fler oönskade valpar föds.

Kika lite på vad experterna vi hänvisar tilll är för några innan du förkastar dem som såna som bara läser andras böcker. Några exempel: Anderas Hallgren har haft hund, jobbat med hund och utvecklat modern hundhållning oerhört. Han har gjort oerhört mycket för att underlätta lvet för mängder av hundar. David Selin lever med urhundar, har haft massor av hundar och kan även varg, inte bara efter böcker. Tobias Gustavsson från Grimsö forskningsstation, lever med flera hundar, jobbar med varg.

Har skummat lite genom tråden för jag inte har tålamodet att sitta och läsa allt särskilt nogrannt :P Men #2 läste jag; trevligt!

Jag vill säga sunt förnuft till första frågan.. Men det krävs en del för att förstå sig på sunt förnuft.. Haha, eller hur man säger! Jag har levt med hund sedan jag föddes men hade ett uppehåll i tidiga tonåren innan jag skaffade min alldeles egna vid 15. En komplicerad urhund med rädslor. HAHA. Vissa kanske förstår vad det innebär.. Och jag visste inte mycket om hund vid den åldern. Jag hade läst lite gamla böcker vi hade hemma från 80-talet eller något men mycket visste jag verkligen inte. Jag är otroligt glad att jag gick en utbildning med en väldigt bra lärare för utan det har jag ingen aning om vad som hade blivit av mitt hundägande. Jag har en känsla av att jag inte hade varit så vettig… Och jag vet inte vad det hade blivit av Kito eftersom han var och är så svår. Jag hade knappast klarat av det utan all den kunskap jag fick under gymnasiet.

Numera lyssnar jag på mitt sunda förnuft. Jag lyssnar öppensinnat på alla som har något att säga om hund, men som någon skrev så tar jag inte åt mig sånt som inte är värt det… Folk hänger så lätt upp sig på EN person och lyssnar bara på vad denne säger.. Som människor som syns på TV t.ex. Jag lyssnar kritiskt på allt. Jag har blivit väldigt kritisk mot allt i livet och jag tror det är bra. Vissa stör sig som f*n men det skiter jag i, haha. Men visst, det är lätt man blir tråkigt seriös..

Jag flummar :( Vet inte vad jag skriver. Ger upp nu, byebye!

hej allihopa!

Jag har jobbat som hundinstruktör i ett flertal år och jag har tyvärr fått uppleva en stor mängd hundägare/hundar som tränat/tränats efter Cesar Milans metoder, som jag har fått hjälpa då det antingen inte alls har hjälp eller tyvärr det vanligaste, att det bara förvärrat problemen. Ett vanligt exempel är; Att möta aggrision med aggression, det är rent av  dumt. Det är bara att möta osäkerhet med mer osäkerhet.

Det CM och hans lärlingar även pratar en heldel om är energier. Jag siterar bara föreningen VoF (Föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) har till uppgift att främja folkbildning om vetenskapens metoder och resultat. Särskilt tar föreningen som sin uppgift att i en fri opinionsbildning bekämpa de felaktiga föreställningar som förekommer i frågor som kan avgöras vetenskapligt.) Att den energin vi kan påverka hunden med är energin vi ger genom maten…

MVH Therese

TS mycket bra skrivet

jag har fått mycket kritik på vovve för hur min instuktör har lärt oss lydnad/tävlingslydnad. nu kan jag få en chans att få upprättelse och förklara det från min sida

jag tar ett enkelt exempel: vi har kättinghalsband på våra hundar, går i en ring, om hunden gör fel ska man rycka för att ge ett obehag, när den gör rätt ska man ge tiofalt med beröm. vi avbryter emellanåt för att leka/göra det roligare för hunden

i januari är det 2 år sen jag började där. min tik var totalt galen och mina för äldrar var nära på att slänga ut oss båda. hon var ca 6 månder. ett par månader tidigare hade mitt liv rasat samman, jag mådde psykiskt dåligt. det påverkade min tik

lydnaden blev min räddning, jag började få kontroll på en hund som vägrrade lyssna, som bara drog i kopplet och tuggade sönder saker ocho ting. jag var nära att avliva henne eller omplacera henne flera gånger. JAG ÄR INTE DEN SOM GER UPP I FÖRSTA TAGET

snart började jag få bättre mental hälsa, tjejen förändrades helt och hållet. jag började se sambandet mellan förare och hund, stimulans och motion. vi började cykla och tränade kanske en timme om dagen

andra terminen på lydnaden, efter ett par gånger, fick jag avancera då vi utvecklats så mycket!!!!! var skitlycklig den kvällen!

jag har frågat om råd och förklarat för många, men bara fått skit. de förstår inte att man kan förändra sig. sätten som de sa det till mej så försvarade jag mej, men väl hemma testade jag på ala deras tips för att få en bättre hund.

jag köpte tom en klicker och klickade in min tik. men inget av deras råd hjälpte. det var bara ett ryck, massor med beröm och lek som fungerade

idag använder jag ett vanligt hansband (eller halvstryp) utan att behöva rycka till. vanligt halsband har jag använt i ett år då det inte längre behövs. vi har byggt upp kontakten om man säger så.

jag ångrar dessutom inget alls. min instuktör är den äldre skolan. han har fått många "besvbärliga och faliga" hundar, hundar som inte FÅTT MINSTA hjälp på brukshundsklubben.

de hundarna idag har utvecklats enormt! han är grymt duktig då han hållit på med hundar sen han var 17 (är väl 65 idag)

jag har även fått en perfekt elev som jag kan lära mej av nu när nästa hund vaknas. jag vet vad jag ska göra för att undvika att få samma problem igen. jag är tacksam för allt jag har fått lära mej under min tid på lydnaden.

det var det jag ville säga

tack

"Jag har jobbat som hundinstruktör i ett flertal år och jag har tyvärr fått uppleva en stor mängd hundägare/hundar som tränat/tränats efter Cesar Milans metoder,"

Dessa hundar har garanterat tränats av hundägarna själva. Dom har tittat på tv och sen kopierat vad dom har tolkat av vad dom sett eller läst. Så lätt är det inte. Den som använder sig av C.M´s metoder måste också veta vad de sysslar med. Man kan inte köra rally i ett tvspel och sedan sätta sig i en riktig rallybil och tro att det är lika lätt!

24 # det håller jag med dej om, men vissa saker tycker jag att han har rätt i, som att man måste rasta hunden, stimulera och träna den på ett sätt som hunden gillar och tycker om :)

Det är en liten del i vad som är viktigt ja:)

Tyvärr är det ju inte bara så att dessa hundägare har kopierat dessa metoder från tv, utan även gått för tränare dessvärre…  Önskar annars att det vore så enkelt som att det bara var tvn.

Här ska ni få en lite länk att kika på, handlar om begreppet "Alpha"

http://www.youtube.com/watch?v=tNtFgdwTsbU&feature=player_embedded

#23 Jättebra att det gått åt rätt håll för dig och din hund. Det är ju en husky - polarhundar är alltid mycket att jobba med så förstår att du haft det tufft.

Dock bör du tänka igenom ryckmetoden en extra gång, det är rätt troligt att din hund kan ha ansträngningar eller skador i nacke och rygg. Även om du slutat med det så tycker jag att du skall tänka till en gång innan nästa hund och istället träna koppelgående från dag 1. (Vi har en 12 veckors malamute pojke och han är minst sagt en riktig ångvält och får gång på gång för sig att springa fram i kopplet- då stannar vi, med mycket konsekvens förstår valpar extremt snabbt- även om de såklart kan glömma av sig ibland:)

#29 jo, jag vet ju hur jag ska undvika det nu :) jag ska även börja klicka med den tidigt :)

när jag fick cola var hon min BÄBIS, mina systrar hade fått barn tidigare samma år så jag var väl svartsjuk

min tjej fick göra… örhm… vad hon ville… haha

idag är jag klokare har har med mej mer i bagaget :) sen ska jag köra med mycket fritt med, asså att valpen får vara fri/lös när vi är ute och går.

gjorde misstaget med cola att jag kopplade henne. idag har jag tur om jag får stopp på henne, då är det platsliggning som gäller innan jag kan hämta henne. inte det bästa, men det är iallfall något :P

12 veckor… härrlig tid :D här är en bild på min tjej när hon är ca 11 veckor ( har ingen från 12 veckor) men visst var hon söt?

det var en av de lugna stunderna… när hon sov haha

En anna sak att tänka på med koppelryck är att det ofta får precis tvärtom effekt än att lugna. Titta på de som kör skydds, IPO ed, eller tränar polishundar. För att hetsa dem innan de slöpper dem för bett i arm, infångande av "skurk" ed, så rycker de i kopplet. Jag ser klart på Vidar att han går upp med i varv om det rycks i kopplet.

Vidar har även en gammal skada i nacken som lätt kommer tillbaka. Han mår bäst av att ha sele på promenader för att skydda nacken.

Korrigering handlar inte om hur hårt man "rycker" i kopplet, utan med vilken energi och självförtroende man korrigerar, och alltid med ett lugn måste det vara…, då fungerar minsta lilla finger drag effektivt!

Kan du förklara energi för mig?

Menar du kroppshållning, eller menar du energi? För menar du energi, så ska du ju kunna kommunicera det du vill till hunden om du står i ett mörkt rum eller om du står bakom en skärm.

#31

Som ett litet tillägg där så har jag också förstått det som att hunden drar just för att försöka komma ifrån sin ryckande ägare som hunden upplever upprörd. De flesta hundar reagerar alltid med lugnande signaler när de upplever att någon är upprörd. Hundar som drar när ägaren rycker eller gapar bak i kopplet kan mycket väl göra det i försök att lugna; t.ex. ha ryggen mot ägaren och samtidigt försöka ge "space".  Vilket såklart leder till att ägaren upplever det som att hunden drar och inte bryr sig.. En hund som hade saktat in eller vänt sig mot ägaren hade ju utmanat ödet, så att säga..

Kroppsspråk fungerar bara om hunden ser dig, och med energi menar jag att man är lugn och självsäker innifrån och ut.

37# jo där har du rätt

när jag insåg att jag blev uppstressas för att det inte gick så drog hon mer. när jag behöll lugnet gick hon fint, så hon påverkades mycket hur jag mådde

det har hon alltid gjort. när jag är sjuk ligger hon oftast vid bröstet istället för fötterna :) exet påverkade henne otroligt mycket när hon var valp - tror att det var därför hon aldrig ville bli rumsren

ens eget sinneslag kan man säga

mår jag bra= hunden bra

stressad= hunden stressad

osv

Exakt.., alla djur är känsliga får vibbar, så att säga.

Alldeles riktigt. Min hund är fruktansvärt känslig för hur jag är. Alltså verkligen otroligt. Jag kan inte ha en gnutta dålig dag utan att han är ett nervvrak utomhus (att tillägga att han är en hund som allmänt jobbar med många rädslor). Men jag har jobbat mycket på att lämna mina problem inomhus och vara på så bra humör jag kan ute med Kito och det funkar så ofta man orkar. :) Man är bara mänsklig tyvärr.

Kämpa på bara, du har kommit en bra bit på vägen om du kan, ärligt.. förmedla en lugn ledare med stort självförtroende, till din hund:) , och det verkar du ha förstått, så det går nog bra. Ut med bröstet, avslappnad bekväm men bestämd gångstil.., så följer din hund dig med stolthet, så att säga:)

Här en föreläsning på ca 40 min av favoritetologen Per Jensen.

#40 Tack :) Spännande föreläsning