Min fundering kring "frispel"
Så har jag haft en vecka att filosofera kring frispel - tillsammans med Leia! Har i min visdom kommit fram till att det har en hel del att göra med min egen ilska. Blir jag tvärarg får Leia frispel… Blir jag inte arg så inget frispel. Då blir det lek.
Är det till och med så att valpfostran handlar om att för valpen att lära sig reglera sina affekter/känslor/lustar/behov - precis som med med människor? Om jag då blir tvärarg så lär sig valpen att dämpa sin glädje/leklust med rädsla och uppgivenhet ("management by fear"). Eller lär sig gå i kamp, blir ett bitmonster. Men om vi leker eller tränar så lär sig valpen använda sig av sin naturliga leklust/glädje/nyfikenhet. Jag tänker skaffa mig tillräckligt med tålamod för att genomföra detta! Tala om lärorikt för matte, som kan tända till lite för fort ibland.
Har lust att slänga alla skit-böcker om hundfostran jag samlat på mig.
Nej släng inte dina "skit"böcker, utan se dem som vägledning och inte absolut lag. Ungefär det du nu beskriver försökte jag förmedla med mitt inlägg i din förra tråd om "Valpen får frispel" Såväl vi människor som våra kära hundar är individer och samspelet mellan hund och människa börjar med att hitta en lagom nivå. Detta är inte alltid lätt, men oftast går det bra. I samspelet mellan hund och människa kan man lära sig oerhört mycket - lyssna, se och lär! 
/Désirée
Jag får nog sälja dom istället!
Men seriöst - nog står det mycket dumt i vissa böcker? I en stod det att man skulle stänga in valpen i en bur hela första veckan hemma. Då blev den spak! Undra på det. Tänk om vi gjorde det med barn?
Vad mycket lättare det är att stänga in en valp i bur och sedan ha tid att ägna sig åt annat istället för valpen. Eller parkera barnen framför datorn eller tv:n.
Man "har" hunden i bur liksom man "har" ungen framför datorn. Man "är" inte med hunden eller ungen och ställer eg inga krav heller. Ingen kommunikation.
Usch vilken mörk bild men det är så här det är i många familjer faktiskt. Undra på att ångest och depressioner har ökat bland ungdomar.
Nu när jag satt här vid datorn och INTE ägnade mig åt min frustrade valp så stal hon ett garn-nystan! Vilket litet frö! Måste aktivera lite tror jag.
Vad härligt att du tänker, kommer till insikter och lär dig!
Om böckerna, så kan du nog behålla dem, inte för att du kanske tar till dig det som står i dem, men för att ju mer du lär dig, desto mer kritiskt blir du till dem. Jag läser gärna om en hundbok efter nåt år. Vissa böcker älskade jag och tog till miog allt av för 10 år sen, nu tycker jag att det mesta som står i dem är gammalt, förlegat och inget jag skulle utsätta mina hundar för alls.
MVH Elin
Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter
Jag behåller böckerna! Förstås… Det ger väl lite perspektiv att ha lite olika källor att ösa ur också.
Jag håller med Cesar M om "gränser" - visst måste man ha gränser och "gränsa" ibland när överträdelser sker. Men, inte i ilska. Och i rätt stund. Man måste ju ha gränser för en själv, ha lite självdisciplin. Och om man tolkar hunden som att den hela tiden försöker bli ledaren och lura brallorna av matte, så tror jag det är fel.
Idag hade Leia myror i brallan trots lek, promenad, frukost, vila. Bara på, på, på hela tiden på alla sätt. Vi tränade och lekte lite mer men den där energin ville inte avta. Det var spel-varning. Så då fick det bli en stund i egen "kuppe", hundgården. Inte som straff men som passivitetsträning.
Vad skulle ni göra i en sån situation?
Starta ny diskussion