Haha, min hund gör lite så som du beskriver faktiskt och han är 4,5 år gammal :P Men det är i såna tillfällen han vill ha min uppmärksamhet eller om han har energi i kroppen han behöver få ut. Kanske är det samma sak för din lille? Kanske kan du träna något med henne när hon inte slutar. T.ex. träna vinka eller något annat "tramsigt" trix. Avleda henne från sånt som är jobbigt och samtidigt trötta ut hjärnkontoret lite.

Herregud, du menar att det inte växer bort?? En vuxen hund som nafsar mig därbak? Hjälp…

När hon blir sådär försvinner allt fokus. Det enda som kan avleda henne är att jag kastar någon kul grej bort från mig själv och går därifrån.

Njäe, alltså det är väl olika. Det kan ABSOLUT mycket väl vara en omogen valp som dyrkar din uppmärksamhet :P

Jag berättade bara att min hund också var likadan, men att han gör det när han är uttråkad och full av energi. Han gör det då för att jag ska ge honom 100% uppmärksamhet.

I ditt fall skulle min teori vara att din valp är uttråkad, full av energi, vill leka, hitta på något för det springer i benen. Hur brukar du underhålla din valp om dagarna? Tränar ni något? Leker du med din valp? Kommer den ut och upptäcker världen?

Ärligt talat har hon frigång för det mesta, jag bor så till att det är möjligt. Grannarna gör likadant. Hon går alltså ut och in och runt på tomten och roar sig själv, med oss och ibland med grannens hund. Sedan går vi minst en promenad varje dag. Och så tränar jag henne då och då, det gillar hon. Jag har läst böckerna och försöker vara ideal-matten men lyckas väl inte riktigt…

Hon har inte frigång i mitt andra hus, och där blir hon mer uppspelt, kanske för att hon har mer uppdämd energi här.

Nu har jag bestämt mig för att inte låta mig "misshandlas" i mitt eget hem, av någon, inte ens av världens sötaste lilla demon till valp. Hon får inte längre hoppa på mig, för det är så det börjar. Jag köper inte Cesar M men detta är kanske en situation där auktoritet och gränser är nödvändigt. Jag är osäker. Men jag tänker inte låta mig bitas i.

När de får frispel som valpar kan de vara övertrötta, då är det bara att ev ignorera, eller hålla fast och sitta "ryggsäck" och lugna ner dem.

Det kan oxå vara farträdsla, om det inträffar när man tränar eller gör något tillsammans. Benämningen kommer från när draghundar inte riktigt hinner med kamraterna i spannet. De brukar då börja leka och tramsa, bita i parkamraten od. Man ser det ofta på hundar på kurs. De får helt enkelt spel, för det händer för mycket och de klarar inte av att ta in allt.
Det end aman kan göra då, är att gå åt sidan och försöka varva ner hunden. Ryggsäcken är även här en bra övning. har man koppel åpå hunden kan man stå på kopplet så att den inte kan hoppa och tugga på en. Sen väntar man ut utbrottet och tar det lite lugnare. På kurs kan man backa i träningen och göra enkla saker. Hemma kanske man kan göra något helt anat, en enkel sak hunden kan (sitt ed) och sen kanske belöna med ett ben, som tar en stund att tugga uåpp, så hunden kan varva ner.

När jag tänker efter sker det ganska ofta i köket,  innan hon ska få mat eller när jag bara förbereder annan mat. Hon blir liksom desperat då. Hon kastade sig mot mina bakben redan från första början när jag gjorde mat åt henne. Som hon ville säga: ge mig käket NU!

Fast mest tror jag det är missnöje. Tex om vi är i skogen och hon tycker att jag ägnar för mycket tid åt att plocka svamp - frispel.

Det lutar åt ett inlärt beteende… Ställer jag för stora krav? Kan valpar inte vara med på svamputflykter? Vänta en minut på sin mat? Min gamla hund är till skillnad från valpen hur tålmodig som helst och i stort sett aldrig missnöjd! Förutom när valpen terroriserar honom! Kan hundar ha olika stark vilja? Eller är det bara en åldersgrej?

En fråga: om hon gör frispel innan maten, hur ska jag tackla det, några idéer?

Jag har då tyckt att valpar kan få följe med och plocka svamp. Frågan är ju bara om man är ute för länge så att de blir för trötta. Övertrött valp får ju lätt spel. Handlar det bara om att hon har tråkigt när du plockar svamp, kan du ju faktiskt förekomma henne. Kör på att hitta skatter, dvs kasta ut godis när hon inte ser. Sen "hittar" du godisarna, hojtar till typ "oj, titta här" och sätter dig och låtsas äta. När hon kommer får hon vara med och dela det som finns kvar. Snart bluir hon uppmärksammare för att hinna få mer, så du får dels en hund som håller mer koll på dig, dels en hund som tycker du är en bra resurs som hittar godis och delar med dig, samt ävcen en hund som får leta godis och blir tröttare i näsan och huvudet.

Man kan ju oxå köra lite balansövningar i skogen, hoppa upp på stenar och stockar, träna lite lydnad mellan varven. Det gäller bara att få en fin balans, så att valpen roas, men inte blir för trött.

När det gäller maten, så borde hon nog kunna sätta sig och vänta på ett varsågod. Men varför vänta en minut? Om hon är jättehungrig och maten är viktig för henne, är att vänta en hel minut lite taskigt tycker jag. Tänk dig själv att någon serverar maten, och sen ska du sitta och vänta en evighet på ett varsågod.

Innehundarna här ställer vi ner maten åt. Vittra och Freja får börja äta direkt, då de tar det lugnare. Vidar är väldigt ivrig och härjug, så han få sätta sig, ibland göra ett trick (vinka, skall, peta nosen på handen eller ligg är favoriterna), sen få ett varsågod. Fast han behöver aldrig vänta längre än 5-10 sekunder innan han får äta från att skålen ställs ner.

Utehundarna är det lite olika på, vissa får äta bara de satt sig ner, för de är så hungriga att de exploderar nästan. Några av dem är det tom svårt att få till detta på… De är avlade att kasta i sig allt som ställs framför dem i en skål, och är alltid hungriga. Främst unghundarna då, som är tonårsskelett nu, hur mycket de än äter känns det som.

Testa att ignorera hennes spel vid maten helt, inte ens ge henne ett snabbt ögonkast. Ha henne i koppel, så att du kan ställa dig på kopplet för att förhindra hoppande och trams. Sen säger du "sitt", och så försöker du ha ögonkontakt. Behåll den, ställ ner skålen, vänta nån sekund, allt med ögonkontakt, säg sen varsågod och låt henne äta. Om hon bryter ögonkontakten eller reser sig, tar du bara upp skålen och väntar ut sitt och ny ögonkontakt. Tar du det lugnt och sansat utan för stora krav eller att låta henne få dig arg (ofta är såna där spel ett sätt att få igång matte) kan beteendet försvinna helt.

Missförstånd, jag var otydlig! Hon får vänta en minut på maten för det är den tiden det tar från det att jag öppnar kylskåpsdörren tills jag gjort iordning hennes mat, tex klippt kycklingvingarna (ja, barf). Det är då hon ibland hoppar på mina ben. Annars får hon maten när hon satt sig ned vilket hon gör automatiskt numera - läraktig jycke va!

Annars har det lugnat ned sig lite. Jag försöker tänka på vad gammel-hunden gör med valpen, ignorerar henne, vrålar lite lagom ibland (sällan) när det gör ont, och förstås avleder. Han springer ibland i väg och luktar på något i marken och hos förstås efter, och nosar på samma ställe. Idag har hon lekt med en grannes hund så det gör att överskottsenergin försvinner. Och så försöker jag att förhindra att hon hoppar på mig. Det gillar ju inte de vuxna hundarna heller.

Förresten fick hon sig en smocka av grannes äldre hund idag, en lite grinig äldre tik som inte orkar med småbarn.

Och så har jag så smått börjat klickerträna. Båda jag och valpen är lite förvirrade över vad vi ska göra med det där klickeriet, men man får väl kämpa på.

Se till att du vet hur du ska klicka bara, så blir det nog inga problem :)

Och så får man ha lite i åtanke att det är en liten busig snorunge man har att göra med och att hon säkert mognar och lugnar sig med tiden, även om det kan kännas meninslöst ibland! Man får ha mycket tålamod och mycket kunskap om sin lilla krabbat! Sådant lärde jag mig med tiden, ahah det var inte lätt!

Mirakel har skett på fostransfronten här. På promenaden började hon konstra, bita i kopplet, bita i mina ben, vara allmänt ett hår av hin. Då gick vi hem igen och hämtade klickern. Det var då jag fick ett "halleluja-moment": jag klickade när hon gick brevid mig och hon slutade att konstra. Sedan gick hon utan att bråka hela promenaden. Det var som att vända en hand. Tack gode gud för klickern… Det kanske blir något av både valpen och matte till slut.

Chapp valpar beter sig högst individuellt. Mina valpar har dock alla varit rätt glada i att tugga på "mamma" = jag. Detta har jag alltid ansett som ett slags vänlighetsbetygelse. De vill helt enkelt visa sin uppskattning och kärlek på detta vis. Vår Akita har vid 10 års ålder sylvassa tänder som hon vid olika tillfällen använder även mot oss tvåbeningar i flocken. Hon menar inget illa utan snackar bara hundspråk och tror att vi fattar vad hon menar. Visst fattar vi vad hon menar och blir glada över hennes kärleksbetygelser, även om vi råkar få ett och annat blåmärke

Jag håller med om att det kan vara kärleksbetygelser, så länge det inte handlar om ett totalt frispel. Lite tuggande och nafsande = det är ok. Ibland ligger hon i soffan och småtuggar på min hand och kråmar sig, jättegulligt, inte alls hysteriskt och inget frispel då. Men hon blir helt tokig ibland! Nu har jag kommit fram till att det är lätt att avleda henne med godis eller en leksak. Men när jag säger ifrån eller går igång själv så får hon dubbelt frispel. Det är ingen lösning förstås, ingen lösning jag orkar med iallafall.

Kollade på ett forum för lapphundar och såg att flera hade samma problem med sina valpar, kanske är det en ras-grej.

Men vad härligt att du hittat ett sätt att lösa det på ute. Då kan du säkert göra liknande inne, vid matsituationen. Ge henne en uppgift och beröm när hon gör det, så slipper du "frispelen". Härligt, grattis!

Jag tror valpen mognat mycket på en vecka! Inga riktiga frispel alls längre, men däremot biter hon och hänger i mina gummistövlar men det är ok, det är mer som en lek vi gör tillsammans - och ingen får ont nånstans… Attackerna vid matandet har försvunnit, nu kan det på sin höjd bli ett par desperata skall för att markera hungern.

Det är tydligt att hon nafsar när hon är frustrerad, när hon inte gillar något eller inte får som hon vill. Tex när vi vänder hemåt från en promenad eller vi går in från en promenad, eller när vi går en väg hon inte gillar. Nafsar hon när vi gör något tar jag fram klickern. När hon ser den sätter hon sig ned! Glömmer sitt nafsande eller koppelbitande. Nafsar hon då för att få godis, är hon så slug?? Hur som helst avleds hon av klickerträningen och hon visar ett positivt beteende.

#14

Eller så har du förändrats :)