Det är väl mycket roligare att få en utmaning än en hund som lever för att tillgodose dig?! Det tycker jag iaf. :) Och m rätt teknik så tycker jag att de kan vara väldigt lärorika och roliga att arbeta med. Men det kräver som sagt lite mer av oss och att vi har något bra att motivera med.

Här min älsklings podencomix, som ÄLSKAR att träna (men som vi från början trodde va "hjärnskadad" då han var så trög och svår att lära saker. Tills vi kom på att det var vi som var tröga ;) )

Åhnej, åhnej, åhnej, åhnej, åhnej, åhnej (jag skulle kunna upprepa det hela natten om jag hade orkat).

LÅNGT ifrån tråkiga hundar!

Vi har många hundar och raser här som är självständiga och med cool attityd. Tråkigt? Nä!

Visst, det kanske beror på hur man tolkar det. Våra hundar kanske kräver mer utav oss om vi vill få dem att göra cirkuskonster men det är sånt som blir SÅ naturligt med åren, bara hunden får uppleva det tidigt och kontinuerligt och med en ägares tålamod och humor. Och att tålamod och humor skulle vara jobbiga egenskaper att lära sig besitta är ju bara synd om dem som tycker det. Kito älskar att trixa och tramsa med mig och det är lika naturligt för honom som att gå ut och gå; det händer jämt. Visst, ibland får han för sig att vi minsann inte ska göra något en dag men jag kan knappast tycka att det är något som gör honom tråkig. Det finns tusen andra roliga hörn hos honom.

Våra hundar har starka personligheter, stark attityd. Jag är trött på dessa fördomar om att det inte skulle gå att göra något med dessa typer av hundar. Jag träffade på en gubbe här om dagen. Han sa så här när han såg oss;

"Nej men en Basenji. Dem kan man inte lära någonting."

Och så invände jag starkt och han säger "Jasså?"

Jag skyller inte direkt den här mannen men dessa fördomar som cirkulerar är bara SÅ tröttsamt!

Precis som du säger. De saknar kunskap och har inte förstått dessa hundar. Det är ju tråkigt…. Att det visar sig att det är DE som är okunniga ;) Istället för våra hundar.

Titta bara på USA. Jag har hört och sett videos på MASSOR av basenjis som lyckas bra inom både de ena och de andra tävlingssporter. Lydnad som agility som annat. I USA är det VANLIGT för basenjis att träna, som säkerligen många andra "svårare" raser. Jag säger själv att jag har en svår hund. För det är ingen hund vem som helst passar med. Majoriteten  människor passar inte med basenji. För människor vill ha djur som gör precis som det står på schemat. Och många vill ha hundar det händer FORT med. Vallhundar som snappar info och lyder som om det var det enda de andades för.

Och sen är majoriteten av spets- och urhundar friska raser. Lever längre och friskare och starkare. More time to play.

Så alla som säger att dessa typer av hundar skulle vara tråkiga vet inte vad det är de har framför sig!

Jag vet inte vad jag har skrivit, jag går och lägger mig nu :P

#2 Haha Jag tyckte du beskrev det mycket bra! Det är oss ägare det hänger på, inte hundarna. Är våra hundar "tråkiga" så är det vi som inte varit tillräckligt "roliga" än!

Själv blir jag typ sönderstressad av en bc som inte kan ta ett ända eget initiativ utan hela tiden frågar matte "Skall vi göra nåt?" "Vad skall vi göra nu?" "Ska vi hitta på nåt?". Även om jag ibland önskade att mina hundar inte var riktigt så självständiga som de är… :P

#4

Exakt! Hahaha, har några vänner vars hundar stirrar dem blint i ansiktet när vi går promenader. Jag går bara och tänker "Jisses så skönt att ha en hund som kan ta vara på sig själv". Jag hade blivit galen!

Det handlar väl mest om intresse och vad man vill av sin hund, det märks ju bara i den här tråden.  Folk skulle tycka det var jobbigt med hundar som bara "väntade" på kommando (även om jag kan säga att inte ens en bc är född sån, det krävs rejält med träning för att komma dit), på samma sätt tycker väl kanske de som vill ha såna hundar att det är jobbigt med hundar som inte alltid har samma åsikt som en själv…

Själv har jag ju haft en kelpie, så jag vet hur det är med en arbetsnarkoman som vill att matte ständigt hittar på uppgifter åt en, för att annars hitta på något (ofta mindre roligt) på egen hand. Men jag har även haft mycket att göra med isländska fårhundar, vilket min nästa ras kommer bli. Jag kan se charmen hos båda typer, även om islänningen kanske är lite mindre självständig än vissa andra i gruppen. Det kan vara himla skönt med en hund som lyssnar i "alla" lägen och bara tycker det är roligt att få ett kommando, oavsett vilket. Samtidigt som det kan vara himla skönt med en hund som nöjer sig med att bara följa med, utan att få en massa uppgifter på vägen.

Sen finns det ju en hel del raser som i mina ögon är fruktansvärt tråkiga. Men som ägare till såna inte alls håller med mig om. Varför? För att de passar dem, och till deras livsstil och intresse är helt enkelt inte hundarna tråkiga.

Men vill man tävla lydnad eller agility kanske man kikar på andra raser, eller hur!

Ska man pyssla med drag är huskyn bäst, även om man sen mycket väl kan köra agility och lydnad med dem. Man skaffar dem nog inte främst för det bara.

Jag har en gammal jakthund (pensionerad nu) som är hyfsat tråkig. Han tar det mest lugnt, när han inte är i skogen. Men det finns en charm i en lugn och cool hund också, en balanserad, tillgiven och supersnäll hund. Vacker att se på och en underbart tjock och go päls… En gång i tiden kunde han hoppa jämfota en meter upp i luften, han tog grävling och fajtades med rävar, smet och förföljde renar i skogen och på fjället. Inte en tråkig stund, då. För honom alltså.

Sedan har jag en lapphundsvalp! Tråkig? Life of the party… Hon är förstås ett under av upptåg och bus och läraktig som en liten cirkushund.