Jag kommer gärna med lite tips som jag själv använt mig av med Kito - som du kanske vet så är han och har han varit väldigt jobbig i hundmöten.. Det går i vågor numera. Under en period går/drar han lite nervöst förbi (vilket jag föredrar) och under en annan period kan han hänga sig i kopplet, andas häftigt och resa alla ragg han har att resa … Sån är han just nu -.-

Men ja, jag skriver gärna ner lite när jag inte är så förbannat TRÖTT. xD

HAHA, vad roligt det låter när jag skriver att jag kan ge dig tips när jag fortfarande har en hund som inte alltid klarar hundmöten utan anmärkningar ;D Men du förstår säkert hur det går till med vissa hundar :P

Jag ska oxå skriva, när jag inte håller på att somna!

Vår hund var rabiat när det gällde hundmöten när vi fick hem honom (som 2 åring), hans matte hade lärt honom att fly för hon ville inte ta itu med mötet själv och det kände ju hunden så han skällde och gjorde utfall och så fort dom gått förbi hunden så blir han låg och lägger benen på ryggen för att komma där ifrån.

Vi började helt enkelt med att så fort det kom en hund, behålla lugnet och jollra och fjanta oss så mycket med honom så han skritthoppade brevid och var skitglad och försökte behålla honom i den stämningen även när den andra hunden passerade.

Sen var det en tant som släppte långa linan på en liten hund som var i hasorna på han bokstavligt som var jätte obehaglig mot honom, vi hade han i längd "fot" på kopplet bara så han INTE skulle vända sig och göra något med lilla bjäbbiga hunden och bad tanten ta in hunden på kortare koppel och vi fick ett snäsigt svar tillbaka att vi skulle minsann hålla koll på våran hund för hennes vill bara hälsa och när vi svarade att våran hund inte skulle få hälsa (eftersom vi inte kommit så långt i social träningen då) då tyckte hon att vi försökte uppfostra våran hund till kamphund (Jo tjena en feg caanan dog till kamp hund) och då gav sambon efter och släppte på kopplet så han kunde vända sig och säga ifrån till den lilla hunden, där hoppade vi ett stort steg bakåt i träningen men kändes nästan lite befogat eftersom att en hund måste ju få säga ifrån hur pass bra social han än är.

Sen började vi med en ny modell, sätta honom ned när det kom en hund, träffade mattar och hussar som jag eller sambon kunde få låna en stund för att sitta och titta på en längre stund så han lugnade ned sig innan hunden försvann, gick förbi gårdar där hundar var lösa på tomten och körde samma sak.

Han slutade bli galen av att bara möta hundar - Han fick lite promenad kompisar och vi träffade en kvinna som tränar sin hund att ej vara rädd för andra människor och då tränar jag honom att träffa andra hundar samtidigt så även om jag ska ut på en snabbkiss så träffar jag henne då står vi där en timma minst och låter dom sniffa och greja och det går frammåt, vi ska testa att promenera med en nedklippt veteran utställnings afghan nu i veckan i skogen, stabilt psyke och hundvan är han.

Tyckte modellen beaka på håll en längre stund, tex att situationen som skulle ha vart ett vanligt möte helt plötsligt kanske går förbi igen och sedan sitter en längre stund blev så konstig så han fick en verklig nöt att knäcka.

Tack #4 för dina tips!

Och Vattnadal & KitoBonito får gärna skriva när ni svalkat ner er lite

Just nu känner jag det helt som att jag kört fast och känner mig bara less och uppgiven så jag tar gärna emot alla tips jag får.

#5 svärfar körde en variant igår, han gick med vår hund och sen när han hade full kontroll på hunden så tvingade han honom stå vid hundgårdsgallret medan vinthundarna stod på andra sidan bara en decimeter ifrån.. efter en timma gick det att stå där utan att halvt dö.

Du får ett boktips först, som är helt suveränt: Klickerträning och lugnande signaler.

Jag har ju haft stora problem med Vidar. Han är rädd för det mesta, fräsmt hundar han inte känner.

Jag börjadade att gå av vägen så långt det krävdes vid varje möte. Vi gick in en bit och sen mkatade jag honom med extra gott godis, till hunden passerat så pass att han kunde gå ner på vägen igen. Det var då gå fot som gällde, med godis och extra beröm, för att lukta där hunden gått fick han inte göra.
Jag kunde rätt snart strö ut godiset på backen istället för att mata in det, och efter ett tag vara närmare och närmare vägen, tillsist kunde han äta godis i diket och de passerade mkt nära.

Tyvärr fick vi ett rejält bakslag med lös amstaff som rusade fram och jag kunde inte få bort henne, då jag hade 2 hundar som dessutom vägde mer än mig. Gav upp ett tag efter detta.

Sen läste jag boken ovan, och började med klickerträning. Jag gick ut, klickade och tryckte in godis (oftast korv då) i munnen på Vidar när han såg en hund. (OBS att jag gjorde detta även när han var uppe i varv, hade sina "räddljud" för sig och ragg över hela ryggen. För varje tillfälle nådde jag genom tidigare och tidigare) Sen nytt klick och mer godis, till han tittade på mig och kunde ta kontakt. Vi fortsatte raskt med sitta, vinka och trick, med klick/godis medan hunden passerade och försvann.

Rätt snart kunde jag klicka och han vände sig om för att få godis och träning på en gång, och sen kunde han vända sig om innan klicket när han såg en hund, för att fråga vart klicket var. Sen flyttade vi ut i skogen, och här möter vi inga hundar. På utstälningar, kurser od, är inte hundar farliga på samma sätt.

Har vi kurs här hemma tar jag alltid med klickern första minutrarna, för att kunna belöna rätt beteende med den, som når igenom innan han hinner bli blockerad.

Kito är som sagt fortfarande osäker vid hundmöten, ibland går det bra ibland blir han helt uppjagad och slutar lyssna. Han är betydligt bättre nu än för 3 år sedan, då hade jag ungefär en basenji hängandes med tänderna i benet på mig …. Och det var inte kul :P

Jag hoppas du kan få nytta av det jag skriver  :)

För det första … Kito har varit med om lösa hundar många gånger och det har många gånger gått fel.. Numera läser jag de lösa hundarna så fort jag kan. Många hundar ser man verkligen hur de kommer bete sig - stela eller glada osv. Nu har Kito tyvärr hoppat på två hundar på senaste tiden så vi har också "fallit tillbaka" lite … Så när jag ser en lös hund på håll så stannar jag till och kollar efter ägare. Jag ropar att de måste koppla hunden och säger de att deras hund är snäll så säger jag motsatsen om min … Och OM det nu kommer fram en lös hund så brukar jag sätta mig på huk, ta tag i Kitos halsband och hålla honom bakom mig/sidan om mig medan jag sträcker ut andra armen mot den lösa hunden och om jag kan försöker jag hålla den där - detta fungerar bäst på mindre hundar eller medelstora … Kommer det fram lösa rottweilers eller schäfrar så lyfter jag helt enkelt upp Kito i min famn. Nu är han ju så liten så att jag kan göra det. Visst, det är dumt att lyfta upp sin hund om det kommer fram något som är läskigt men när det handlar om stora hundar som jag inte kan kontrollera eller vet hur de ska bete sig om nu Kito flippar ur så är det INGET jag riskerar. Jag kan inte stoppa en stor hund som käftar med sina huggtänder mot min hund som blir lika rabiat… Kvittar om den stora hunden beter sig snällt när de kommer fram - jag vet att Kito kommer ryta till och då har jag inte en blekaste aning om hur den nya hunden kommer bete sig. Jag försöker dessutom hålla borta den lösa hunden genom att sträcka ut ett ben mot den, kommer den närmare så håller jag den liksom borta med en fot mot dens bog - om den nu inte är så ivrig att jag måste putta bort den med min fot ropandes efter dens ägare…

Det blir upp i famnen helt enkelt så får vi jobba på hans rädslor för andra hundar i bättre situationer. Gäller det sen mindre hundar och jag vet att Kito inte kan komma i lika stor fara … ja, då ser jag det snarare som att den lösa hundens ägare får skylla sig själv om deras hund råkar illa ut (vilket man självklart inte vill men ändå)

Det jag gör när vi passerar hundar är alltid lite olika. När han är helt uppjagad så brukar jag försöka få kontakt med honom genom att stanna helt eller stanna till kort, prata väääldigt lugnt till honom - absolut inte försöka brusa upp mig på något vis - ofta brukar jag "schhh"a honom väldigt tyst och lugnt och inte dra och slita i honom i kopplet. Lugna tag då han lätt misstolkar mig om jag verkar stel eller irriterad osv. Då tror han att allt är så mycket värre. Han är ingen hund som svarar på godis eller leksaker i distraherade situationer så det har jag helt lagt åt sidan, men det kanske kan vara ett tips till dig om han tycker om godis och leksaker?

I många situationer så brukar jag samla ihop Kito och "skutta" förbi den andra hunden (kan vara extra roligt med godis eller leksak då för de hundar som svarar på det). Jag ignorerar om Kito beter sig illa mot den andra hunden och istället bara uppmanar honom till att skutta vidare med mig. Just skuttandet är inget jag tror han misstolkar för det gör vi ofta när vi leker och det är också ett kommando jag har för att han också ska skutta. Jag tror inte han ser det som något som skulle tyda på att vi flyr.

Ibland i pressade situationer så brukar vi helt enkelt stanna vid kanten och vänta på att hunden går förbi. Jag låter inte Kito brusa upp sig - även om han gör det själv - utan talar lugnt, säger "Åh vilken fin hund det är!" med glad och rolig röst.. Jag är osäker på om han ens lyssnar på mig ;) Men det fungerar ofta bra för han blir inte lika "crazy" än om vi hade gått förbi i det läget. Jag känner ofta på mig hur Kito kommer bete sig i olika lägen och väljer därför ut vilken metod jag vill använda.. Det är alltid olika och det är säkert fler än de jag nämnt. Det kommer så naturligt numera så jag tänker inte riktigt på vad jag gör. Det viktigaste är nog ens egna kroppsspråk och hur man håller i kopplet. Kan jag så håller jag kopplet så löst jag bara kan, vilket ofta går bra om han är på gott humör. Brusar han upp sig så måste jag såklart samla ihop honom.

Jag har dumpat idén om att gå fot förbi.. Nej, det går inte bra på Kito. Springa förbi är inte heller så bra för honom, då blir han mest bara förvirrad och tror att vi flyr.

Jag har läst Turid Rugaas bok om lugna signaler och det har hjälpt mig mcyket om hur jag ska bete mig.. Jag försöker helt enkelt vara så lugn som möjligt. Just i hundmöten gör jag inga märkvärdiga signaler mer än att jag beter mig lugnt och inte brusar upp mig själv. Kito vänder inte blicken mot mitt ansikte eller min kropp ändå, utan känner mer i kopplet och hur vi för oss .. Om du förstår. Jag känner att jag svamlar en massa här :P

Som yngre blev jag lätt "rädd" i hundmöten, speciellt med lösa hundar. Kito kände det direkt.. Och genom att lära mig själv att absolut INTE bli rädd eller spänd eller nervös så har han utvecklats enormt.. Detsamma med alla andra rädslor han har. För Kitos del handlar det bara om tid nu, för jag tror verkligen jag beter mig på det bästa möjliga vis. Jag har provat på så mycket olika och ha hittat det som fungerar bäst för oss, så nu är det bara att fortsätta.

Jag hoppas det är till någon hjälp.. Kommer jag på mer så skriver jag gärna! Men om Eros tycker om klicker och svarar på det i såna siutationer så är ju det ett utmärkt sätt som någon nämnde där uppe :) Det kan man ju använda till alla möjliga metoder, eftersom - som du vet - det bara är ett slags beröm. Jag försökte själv med klicker under en period men det var inget Kito brydde sig om i såna situationer :P

Lycka tiiiill! Jag förstår hur frustrerande sånt är.

#6 flooding kallas det. Hunden orkar till slut inte ta in mer och slutar med det som vi ser som problem. Det finns kvar.

Jag skulle prova skvallerträning, så som Vattnadal beskriver är ett bra sätt.

En sak till. Många gånger är det ju vi som sänder ut signaler til hunden, när vi ser en annan hund. Man kan därför lära sin hund, att när matte kortar upp kopplet och rör sig spänt, så händer det något roligt.

Tack så mycket både Vattnadal & KitoBonito! Ska läsa igenom allting ni skrivit noggrannare så fort jag har tid! Måste säga att det även är skönt att höra att fler kämpar på med liknande problem och att man inte är ensam.

Vi har inte tränat mycket alls än, tyvärr. Har varit så varmt så man vi har inte orkat. Men nu börjar det bli regnigt och svalare här, så nu ska vi ut och träna.

I lördags kom vi från en mysig skogspromenad när en lös hund plötsligt dök upp och sprang rätt på oss. Som tur var hade jag sambon och även en vän med, och sambon höll Eros så jag kunde ställa mig mellan den främmande hunden och Eros. Hunden brydde sig inte om att jag stod ivägen och försökte skrämma den så jag fick ta tag i den och föra den bort, tillslut dök en husse upp. Gissa om jag var bannad  När ska folk börja ta ansvar för sina djur egentligen…? Förmodligen aldrig.

Boken som Vattnadal skriver om, tycker jag också är skitbra. Har den hemma.

Jag tycker att du har fått bra tips redan. En annan sak att prova, kan vara att lära honom att skicka lugnande signaler på kommando. Tex att gäspa eller slicka sig runt munnen. Se de båda signalerna som trix. Sen kan du använda de signalerna när ni är ute och ser hundar på andra sidan gatan och liknande.

#12 Menar du att jag ska lära in signalerna som trix och sedan själv ge honom signalerna eller be honom göra "trixen"? Hängde inte med riktigt.

#12 Menade att du lär in de signalerna som trix, och sedan ber honom utföra dem när ni ser hundar ute.

#14

Men blir det samma effekt då? Jag brukar snarare "framkalla" lugnande signaler hos Kito så han själv väljer att göra dem FÖR att lugna sig själv. Och bara den saken att jag visar lugna signaler gör honom lugnare bara genom att se på mig och inte nödvändigtvis göra något själv.

Men som jag sa, när Kito blir stressad så brukar jag gäspa ljudligt (men inte överdrivet) - ett ljud han känner igen för han vet att jag ibland gäspar så - för att få honom att uppmärksamma det om han inte ser på mig. Har jag tur så härmar han mig och gäspar också MEN enbart för att lugna sig själv och inte för att jag gav honom något slags kommando.

I hundmöten, om han tittar upp på mig, så kan jag t.ex. slicka mig snabbt runt munnen, vara beredd och klia mig någonstans, blinka långsamt, gäspa lugnt och sansat (eftersom han ser på mig behöver jag inte göra det så ljudligt) osv.. Inte allt på en gång såklart, men jag väljer vilket.

Det jag reagerade på var just bara det du skrev om att få lugnande signaler på kommando. Jag har som sagt svårt att se om det kan ge samma effekt som att hunden förstår varför vi gör det och inte gör det för att du bad den.

Fungerar det bra på dina hundar? Kanske är värt att testa för andra, jag vet inte, men jag är fortfarande skeptisk på metoden. Det hade inte fungerat på Kito, men det vet jag för att han inte "har tid" att lyda kommandon i stressade situationer. Då skulle jag lika bra kunna lära in kommandot "gå fint förbi den här hunden" istället.

#15 Jag provade det aldrig på min egen hund. Vet däremot andra som har lärt in signalerna på sina egna (färdiga) hundar, och då kunnat hjälpa till att instruera dem när de har träffat på hundar med olika typer av problem 8så har iaf jag uppfattat det).

Tänkte mest att det kunde vara värt att prova att be honom utföra "trixen" när han möter en annan hund, men innan han själv har gått upp för mycket i varv. Helt enkelt för att visa den andra hunden att han är osäker och inte vill någon illa.

Men du gör som du vill :)

Ja, vad vet jag, det fungerar kanske jättebra på vissa hundar OM det inte är så att det blivit bättre just för att de fått något annat att tänka på tack vare "trixen" än just att de är lugnande signaler i sig, om du förstår vad jag menar :P Men som du också skrev där; det kan vara bra för den mötande hunden att se att den andra hunden inte vill något illa när den gör dessa lugnande signaler på kommando.. Men samtidigt, jag får fortfarande känslan av att det gör lika mycket nytta som att lära in vilket trix som helst. Om en hund utför ett visst trick är den ju oftast riktad och uppmärksam på sin ägare, därmed riktad ifrån den mötande hunden. Så den mötande hunden får fortfarande känslan av att din hund inte vill den illa eftersom den inte ens ser åt dess håll.

Att lära in trix över huvudtaget som man använder sig utav i hundmöten kan ju absolut vara superbra för rätt individ, så jag säger inte att man inte ska göra det. Man får helt enkelt hoppas att man jobbar med en individ som har så pass "lite" problem med hundmöten att de kan dra bort blicken och fokusera på ägaren istället. :P

#17 Jag tänkte på just lugnande signaler för att visa den mötande hunden att din hund är snäll. Inget annat. Enbar6t för att hålla fokus borta från den mötande hunden, funkar alla trix lika bra.

De hundarna jag tänkte på (som jag skrev om ovan) är lärda att kunna göra signalerna på kommando vilket betyder att ägaren kan hjälpa dem på traven när hon har väldigt osäkra och språkblinda foster-/besökshundar hemma.
Inte att hundarna som gör signalerna på kommando är osäkra.