
Samojedhund [Rasstandard]
FCI-nummer 212
Standard för
SAMOJEDHUND
(Samoiedskaia Sabaka)
URSPRUNGSLAND
Nord-Ryssland och Sibirien
HEMLAND
Norden (NKU)
ANVÄNDNINGSOMRÅDE
Släd- och sällskapshund
FCI-KLASSIFIKATION
Grupp 5, sektion 1
BAKGRUND/ÄNDAMÅL
Samojedhunden har fått sitt namn efter samojedstammar i Nord-Ryssland och Sibirien. I områdets södra delar användes vita, svart- och brunbrokiga hundar för att valla renar. I de nordliga delarna var hundarna rent vita och milda till temperamentet och användes som jakt- och slädhundar. Samojedhundarna levde nära sina ägare, de till och med sov i kåtorna och användes då som värmekälla.
Den brittiska zoologen Ernest Kilburn Scott tillbringade tre månader bland samojedstammar år 1889. Vid återkomsten till England medförde han en brun hanvalp som hette Sabarka. Efter detta importerade han en cremefärgad tik som hette Whitey Petchora från områden väster om Ural och en snövit hane kallad Musti, som kom från Sibirien. Dessa få hundar, och de som forskningsexpeditionerna hämtade med sig, utgör grunden för samojedhunden i västvärlden. Den första rasstandarden fastställdes i England år 1909.
HELHETSINTRYCK
Samojedhund skall vara en medelstor, elegant, vit arktisk spetshund. Dess väsen skall uttrycka styrka, uthållighet, charm, smidighet, värdighet och självförtroende. Ögonens form och ställning, och de uppdragna mungiporna, ger det typiska uttrycket åt samojedhunden, det s.k. samojedsmilet. Könsprägeln skall vara tydlig.
VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN
Kroppen skall vara ca 5 % längre än mankhöjden. Bröstkorgens djup skall vara en aning mindre än hälften av mankhöjden. Nospartiet skall vara ungefär lika långt som skallpartiet.
UPPFÖRANDE/KARAKTÄR
Samojedhunden skall vara vänlig, öppen, uppmärksam och rörlig. Viltinstinkten skall vara svagt utvecklad. Rasen får aldrig vara skygg eller aggressiv. Den skall vara mycket social och används inte som vakthund.
HUVUD
Huvudet skall vara kraftigt och kilformat.
Skallparti
Skallen skall framifrån och från sidan sett vara bara lite välvd. Den skall vara bredast mellan öronen.
Stop
Stopet skall vara tydligt men inte för kraftigt markerat. Pannfåran skall vara obetydligt markerad.
Nostryffel
Nostryffeln skall vara kraftigt utvecklad och helst svart. Under vissa tider kan nostryffeln vara urblekt, s.k. snönos. Det skall dock alltid finnas mörkt pigment vid nostryffelns kanter.
Nosparti
Nospartiet skall vara kraftigt och djupt, ungefär lika långt som skallpartiet och avsmalna jämnt och svagt mot nosspetsen. Det skall varken vara snipigt eller grovt. Nosryggen skall vara rak.
Läppar
Läpparna skall vara tättslutande, svarta och något fylliga. Mungiporna skall vara aningen uppdragna, vilket ger det rastypiska s.k. samojedsmilet.
Käkar/Tänder
Regelbundet och fullständigt saxbett med kraftiga tänder och käkar. Normalt tandschema.
Ögon
Ögonen skall vara mörkbruna och djupt liggande, relativt långt ifrån varandra. De skall vara något snedställda och mandelformade med ett "smilande", vänlig, vaket och intelligent uttryck. Ögonlockskanterna skall vara svarta.
Öron
Öronen skall vara upprättstående, relativt små, tjocka och trekantiga med något avrundade öronspetsar, rörliga och högt ansatta. P.g.a. den breda skallen är de placerade långt ifrån varandra.
HALS
Halsen skall vara stark och medellång med stolt resning.
KROPP
Kroppen skall vara en aning längre än mankhöjden, djup och kompakt men smidig.
Manke
Manken skall vara tydligt framträdande.
Rygg
Ryggen skall vara medellång, muskulös och rak. Tikens rygg kan vara något längre än hanhundens.
Ländparti
Ländpartiet skall vara kort, synnerligen starkt och tydligt markerat.
Bäcken
Bäckenet skall vara fylligt, kraftigt, muskulöst och svagt sluttande.
Bröstkorg
Bröstkorgen skall vara bred, djup, lång och nästan nå till armbågarna. Revbenen skall vara väl välvda.
Underlinje
Buklinjen skall vara måttligt uppdragen.
Svans
Svansen skall vara tämligen högt ansatt. Vid lystring och i rörelse bärs svansen böjd framåt i en båge tätt över ryggen och ned över endera höften. I vila får svansen bäras hängande och når till hasleden.
Foto: Jonna75
EXTREMITETER
FRAMSTÄLL
Frambenen skall vara välställda och muskulösa med kraftig benstomme. Framifrån sett skall de vara raka och parallella.
Skulderblad
Skulderbladen skall vara långa, fasta och tillbakalagda.
Överarm
Överarmarna skall vara snedställda och placerade tätt intill bålen. De skall vara ungefär lika långa som skuldrorna.
Armbåge
Armbågarna skall vara placerade tätt intill bålen.
Handlov
Handlovarna skall vara starka men spänstiga.
Mellanhand
Mellanhänderna skall vara aningen vinklade.
Framtassar
Framtassarna skall vara ovala med långa falanger, spänstiga och riktade rakt framåt. Tårna skall vara välvda och något åtskilda från varandra. Trampdynorna skall vara elastiska.
BAKSTÄLL
Bakbenen skall bakifrån sett vara raka och parallella med mycket kraftig muskulatur.
Lår
Låren skall vara medellånga, relativt breda och muskulösa.
Knäled
Knäna skall vara väl vinklade.
Has
Hasorna skall vara relativt lågt ansatta och väl vinklade.
Mellanfot
Mellanfötterna skall vara korta, kraftiga, lodräta och parallella.
Baktassar
Se framtassar. Sporrar skall avlägsnas.
RÖRELSER
Samojedhunden är en travare. Rörelserna skall vara kraftfulla, fria och till synes outtröttliga med ett långt steg. Frambenen skall vara spänstigt dragande och bakbenen kraftigt påskjutande. Rygglinjen skall vara stadig.
PÄLS
Pälsstruktur
Samojedhunden skall ha riklig, tjock, elastisk och tät polarpäls. Den skall ha dubbelt hårlag, en kort, mjuk och tät underull samt ett täckhår, som är längre, strävare och rakare än underullen. I nacken och på skuldrorna bildar hårremmen - i synnerhet hos hanhunden - en krage kring huvudet. På huvudet och på benens framsidor skall håret vara kort och glatt, på öronens utsidor kort, utstående och glatt. Öronens insidor skall vara rikligt hårbeklädda. På lårens baksidor skall tydliga "byxor" bildas. Mellan tårna skall det finnas en skyddande hårrem. Svansen skall vara rikligt hårbeklädd. Tikens hårrem är ofta kortare och till strukturen mjukare än hanhundens. Det rätta hårlaget har alltid en speciell, naturlig lyster.
Färg
Rent vit eller gräddvit, eller vit och bisquit (bottenfärgen måste vara vit med några bisquitfärgade områden). Får aldrig ge intryck av att vara ljust brun.
STORLEK/VIKT
Mankhöjd
Idealmankhöjd hos hanhund 57 cm; tillåten tolerans + 3 cm.
Idealmankhöjd hos tik 53 cm; tillåten tolerans + 3 cm.
FEL
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
- Tydliga strukturfel
- Lätt benstomme
- Otydlig könsprägel
- Reserverat temperament
- Gula ögon
- Mjuka öron
- Tångbett
- Tunnformad bröstkorg
- Dubbelt ringlad svans
- Lågbenthet
- Kraftigt hjulbent eller kohasig
- Vågig eller överallt kort päls; lång, mjuk eller hängande päls
ALLVARLIGA FEL
- Tydligt avbrutet pigment i ögonlockskanterna eller tydligt markerat avbrutet pigment på läpparna
DISKVALIFICERANDE FEL
- Skygghet eller aggressivitet
- Blå eller olikfärgade ögon
- Överbett eller underbett
- Icke upprättstående öron
- Färger på pälsen andra än i standarden tillåtna
NOTA BENE
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.
TESTIKLAR
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.
Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar