Foto: KitoBonito

Standard för

PODENCO IBICENCO

URSPRUNGSLAND/HEMLAND

Spanien

ANVÄNDNINGSOMRÅDE

Jakthund i rasens hemland, i andra länder ofta sällskapshund.

FCI-KLASSIFIKATION

Grupp 5, sektion 7

BAKGRUND/ÄNDAMÅL

Podenco ibicenco härstammar från de spanska öarna Mallorca, Ibiza, Menorca och Formentera (de s.k. Balearerna), där den är känd under sitt mallorquinska namn, "Ca Eivissenc". Rasen fördes troligtvis till de baleariska öarna av fenicier och kartager, kanske också av romare.

Den är också vanligt förekommande på det spanska fastlandet i Katalonien och runt staden Valencia samt i franska Roussillon och Provence, där under namnen Mallorqui, Xarnelo, Mayorquais, Charnegue, Charnegui och Balearhund.

Podenco ibicenco är en primitiv och härdig representant för en av de allra äldsta, fortfarande existerande, hundtyperna. Avbildningar av hundtypen finns i faraonernas gravar och på museiföremål från cirka 3 400 f. Kr och framåt.

Podenco ibicenco används i sitt hemland huvudsakligen för jakt på kanin, utan skjutvapen, såväl under dagtid som på natten. Den används också för jakt på hare och större villebråd och är en god apportör. Rasen har ett enastående bra väderkorn och god hörsel, egenskaper som den under jakt använder sig mer av än av synen. Den spårar och driver därför sitt byte med lätthet även i tät vegetation. Podenco ibicenco är livlig och intelligent och fångar snabbt sitt byte, i synnerhet när flera hundar jagar tillsammans. Podenco ibicenco ger skall endast när den ser eller hör bytet, och när det har omringats. Både när bytet markeras och när det fångas viftar alla hundarna snabbt på svansen.

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN

Avståndet från nosspetsen till ögonen skall vara lika långt som från ögonen till nackknölen.

Foto: KitoBonito

HUVUD

Som helhet ger det långa finmejslade huvudet intryck av en kon med tvär avslutning nära basen. Huvudet skall vara synnerligen torrt och ganska litet i förhållande till kroppen.

Skallparti

Skallen skall vara lång och flat med framträdande nackknöl. Pannan skall vara flat och smal.

Stop

Stopet skall vara obetydligt markerat.

Nostryffel

Nostryffeln skall vara köttfärgad i harmoni med pälsfärgen. Näsborrarna skall vara öppna. Nostryffeln skall vara framskjutande över underkäken.

Nosparti

Nospartiet skall vara långt och smalt med svagt välvd nosrygg.

Läppar

Läpparna skall vara tunna, tätt åtliggande och köttfärgade.

Käkar/tänder

Podenco ibicenco skall ha ett korrekt saxbett med vita och jämnt placerade tänder.

Ögon

Ögonen skall vara snedställda, små och ljust bärnstensfärgade. Färgen påminner om bränt socker och bärnstensfärgen kan vara mer eller mindre intensiv, i harmoni med pälsfärgen. Uttrycket skall visa intelligens, utan högdragenhet, men kan också avspegla rädsla och misstroende.

Öron

De mycket rörliga ståndöronen skall alltid vara upprättstående. De kan vara framåtriktade, lätt horisontella, eller bakåtriktade. När hunden är uppmärksam är öronen helt upprättstående. Till formen liknar öronen en utdragen romb utan den nedre tredjedelen. Öronen skall vara ansatta så att öronbasernas mittpunkter är belägna i linje med ögonen. Öronen skall vara tunna och utan behåring på insidorna. De skall vara medelstora, inte överdrivet stora.

HALS

Halsen skall vara mycket torr såväl i sin övre som i sin undre del. Den skall vara lätt välvd och väl musklad. Längden skall motsvara en fjärdedel av kroppslängden. Halshuden skall vara tätt åtliggande, slät, utan löst halsskinn. Vanligen är pälsen på halsen längre och tätare vid ansättningen i bålen, särskilt hos den släthåriga varianten.

KROPP

Som helhet skall kroppen vara symmetrisk, lätt konvex, medellång, proportionerlig och kompakt. Kroppslängden skall något överstiga mankhöjden, några krav på exakta måttförhållanden längd/höjd finns dock inte.

Manke

Manken skall vara väl markerad, hög, torr och lång.

Rygg

Ryggen skall vara lång, plan och smidig med stark och stram muskulatur.

Ländparti

Ländpartiet skall vara välvt, medelbrett, starkt och fast.

Kors

Korset skall vara kraftigt sluttande med synliga höftbensknölar och stark hård muskulatur.

Bröstkorg

Bröstkorgen skall vara djup men inte nå ned till armbågarna. Den skall vara smal och lång med flata revben. Förbröstet skall vara mycket framträdande med markerad bröstbensspets.

Underlinje

Buken skall vara uppdragen, men inte alltför mycket.

Svans

Svansen skall vara lågt ansatt och lång. Den skall vara något grövre vid svansansättningen och avsmalna mot spetsen. När svansen förs mellan benen och upp mot ryggen skall den vara så lång att den når till ryggraden.

I vila skall svansen bäras hängande, i rörelse bärs den i form av en skära med mer eller mindre kraftig böj. Den skall helst inte bäras upprätt eller för mycket ringlad över ryggen.

Längst ut mot svansspetsen kan det finnas längre och grövre hårstrån, som står rätt ut, som på ett sädesax.

EXTREMITETER

FRAMSTÄLL

Frambenen skall vara lodräta och symmetriska. Framifrån sett är frambenen mycket tätt ställda. Helheten skall vara kraftfull, med långa ben som ger intryck av ett slankt, snabbt och ändå starkt djur.

Skulderblad

Skulderbladen skall vara snedställda, starka och fritt rörliga.

Överarm

Överarmarna skall vara mycket långa. De skall vara raka, starka och placerade mycket nära varandra.

Armbåge

Armbågarna skall vara breda. De skall vara väl åtskilda från kroppen och parallella med kroppens mittlinje. De får aldrig vara lösa.

Underarm

Underarmarna är framifrån sett bredare vid handlovslederna.

Mellanhand

Mellanhänderna skall vara starka, fasta, breda och raka.

Framtassar

Framtassarna skall vara formade nästan som hartassar. Tårna skall vara långa och tätt slutna och mellan dem skall behåringen vara mycket tät. Klorna skall vara mycket starka och är vanligen vita, i överensstämmelse med pälsfärgen. Trampdynorna skall vara mycket hårda.

BAKSTÄLL

Bakbenen skall vara lodrätt ställda med långa, starka, flata muskler.

Has

Hasorna skall vara väl vinklade, breda, lågt ansatta och lodrätt ställda. De skall varken vara utåt- eller inåtriktade.

Baktassar

Baktassar, se framtassar.

RÖRELSER

Elastiskt trav är den gångart som föredras. Galoppen är mycket snabb och ger intryck av stor vighet.

HUD

Huden skall vara stram och tätt åtliggande. Hudens pigmentering skall vara rosa, men kan vara av annan färg där pälsfärgen avviker.

PÄLS

Pälsstruktur

Pälsen kan vara släthårig, strävhårig eller långhårig.

- Släthår skall ha en kraftig och blank pälsstruktur. Pälsen skall inte vara silkesaktig.

- Strävhår skall ha hård och mycket tät pälsstruktur. Pälsen skall vara något kortare på huvud och öron och något längre på lårens baksidor och på svansens undersida. Skägg är mycket önskvärt.

Långhårspälsen är mjukare. Den skall vara minst 5 cm lång. Huvudet skall vara tätt behårat.

Färg

Mest önskvärt är vitt och rött, eller enfärgat vitt respektive rött.

Fawnfärg tillåts ej hos korthår, men kan tillåtas hos övriga hårlagsvarianter, under förutsättning att det i övrigt rör sig om en exceptionellt bra individ.

STORLEK/VIKT

Mankhöjd

Hanhund: 66 -72 cm.

Tik: 60 - 67 cm.

Hundar som över- eller underskrider men ligger nära de angivna storleksgränserna kan accepteras, förutsatt att de är välproportionerliga och estetiskt tilltalande.

Strävhårig. Foto: Ibizan Hound - female at long coat av Tux-Man (CC BY-SA)

FEL

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

ALLVARLIGA FEL

• Huvud som är kort och brett.
• Mycket markerat stop.
• Bortfall av en premolar.
• Hängöron.
• Tunnformad bröstkorg.
• Utåtriktade armbågar.
• Kohasig.
• Utåtriktade tassar.
• Korsande tassar och hasor under rörelse.

DISKVALIFICERANDE FEL

• Mycket hög panna och djupt stop (hjässplanet för högt i förhållande till nosryggen).
• Brun- eller svartfläckig nostryffel.
• Över- eller underbett.
• Brunrött pigment på ögonkanter och läppar.

Spår av korsning med vinthundsraser:

• vikta öron
• mörka ögon
• brett kors
• obetydligt förbröst
• brett ställda framben
• breda lår med tydlig ådring

NOTA BENE

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

TESTIKLAR

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.