Standard för

AKITA

URSPRUNGSLAND/HEMLAND

Japan

ANVÄNDNINGSOMRÅDE

Sällskapshund

FCI-KLASSIFIKATION

Grupp 5, sektion 5

BAKGRUND/ÄNDAMÅL

Ursprungligen var de japanska spetshundsraserna små till medelstora. Några riktigt storvuxna hundar existerade inte. I Akitaregionen användes matagiakita (medelstora björnhundar) till hundhetsning från början av 1600-talet. Från 1868 korsades rasen med tosa och mastiff. Sålunda blev akita större men spetsegenskaperna gick förlorade. Då hundkamp förbjöds 1908 blev akita ändå bevarad och utvecklad som en stor japansk ras. Följaktligen utnämndes utmärkta exemplar av akita 1931 till nationalsymbol.

Under andra världskriget användes hundpälsar till militärbeklädnad. Polisen beordrade infångande och konfiskering av alla hundar utom de schäfrar som användes för militära ändamål. Några entusiaster försökte kringgå ordern genom att korsa sina hundar med schäfrar. När andra världskriget var över hade antalet akitor minskat drastiskt och fanns i tre distinkta typer: 1) matagiakita, 2) kamphundsakita och 3) schäferakita. Detta skapade en mycket förvirrad situation för rasen.

Under återuppbyggnadsprocessen av rasrena akitor efter kriget upplevde hunden Kongo-go från Dewa-linjen, som uppvisade drag från mastiff och schäfer, en tillfällig men väldig popularitet. Medvetna kännare uppskattade dock inte denna typ som sant japansk och de försökte eliminera påbrå från tidigare utländska raser genom att korsa in matagiakita för att återuppbygga den ursprungliga rena rasen. De lyckades med att etablera en renrasig stam av den storvuxna ras vi känner till idag.

HELHETSINTRYCK

Akita skall vara storväxt, kraftigt byggd och välbalanserad med mycket massa. Könsprägeln skall vara tydligt framträdande. Rasen skall vara mycket ståtlig, med anspråkslös värdighet och robust kroppsbyggnad.

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN

Förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd (mätt från skulderled till sittbensknöl) skall vara 10:11. Tikar har dock något längre kropp än hanhundar.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR

Temperamentet skall vara balanserat, trofast och lugnt och rasen är lättlärd.

HUVUD

Skallparti

Skallens storlek skall vara i proportion till kroppen. Pannan skall vara bred med tydlig pannfåra, men utan rynkor.

Stop

Stopet skall vara markerat.

Nostryffel

Nostryffeln skall vara stor och svart. Knappt och något diffust pigment accepteras endast hos vita hundar, men svart föredras alltid.

Nosparti

Nosryggen skall vara rak. Nospartiet skall vara måttligt långt, kraftigt och brett vid basen, avtagande mot nosspetsen, dock inte till en skarp spets.

Läppar

Läpparna skall vara åtsmitande.

Käkar/Tänder

Tänderna skall vara kraftiga. Saxbett.

Kinder

Kinderna skall vara måttligt utvecklade.

Ögon

Ögonen skall vara tämligen små, nästan trekantiga på grund av yttre ögonvråns uppåtlutning och måttligt brett ansatta. De skall vara mörkt bruna, ju mörkare desto bättre.

Öron

Öronen skall vara tämligen små, tjocka och trekantiga med lätt rundade spetsar. Ståndöron som skall vara måttligt brett ansatta och luta framåt.

HALS

Halsen skall vara kraftig och muskulös utan hakpåsar och i harmoni med huvudet.

KROPP

Rygglinje

Ryggen skall vara plan och stark.

Ländparti

Länden skall vara bred och muskulös.

Bröstkorg

Bröstet skall vara djupt med väl utvecklat förbröst. Revbenen skall vara måttligt välvda.

Underlinje

Buklinjen skall vara väl uppdragen.

Svans

Svansen skall vara högt ansatt och grov samt bäras kraftigt ringlad över ryggen. Svansspetsen skall nästan nå ner till hasen, när svansen hänger.

EXTREMITETER

FRAMSTÄLL

Skulderblad

Skuldrorna skall vara måttligt sluttande och utvecklade.

Armbåge

Armbågarna skall vara åtliggande.

Underarm

Frambenen skall vara raka med kraftig benstomme.

Framtassar

Framtassarna skall vara tjocka, runda, välvda och slutna.

BAKSTÄLL

Bakbenen skall vara välutvecklade, starka och måttligt vinklade.

Baktassar

Baktassar som framtassarna.

RÖRELSER

Rörelserna skall vara spänstiga och kraftfulla.

PÄLS

Täckhåren skall vara grova och raka och underullen mjuk och tät. Pälsen på manken och bakdelen skall vara något längre. Pälsen på svansen skall vara längre än på resten av kroppen.

Färg

Rödfawn, sesam (rödfawn päls med svarta spetsar), brindle eller vit. Nämnda färger utom vit skall ha "urajiro", det vill säga vitaktig päls på nospartiets sidor, på kinderna, på halsens och underkäkens undersida, på bröst och mage, på svansens undersida och på benens insidor.

STORLEK/VIKT

Mankhöjd

Hanhund 67 cm. Tik 61 cm. En avvikelse på +/- 3 cm tolereras.

FEL

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

• Feminina hanhundar, maskulina tikar.
• Överbett eller underbett.
• Ofullständigt antal tänder.
• Blå- eller svartfläckig tunga.
• Ljusa ögon.
• Kort svans.
• Skygghet.

DISKVALIFICERANDE FEL

• Öron som inte är ståndöron.
• Hängande svans.
• Långhårig päls (raggig).
• Svart mask.
• Fläckar på vit bakgrund.

NOTA BENE

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

TESTIKLAR

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

-------------------------------------------------------------------------------

Källförteckning

Svenska Kennelklubben www.skk.se

• Standard för Akita. Tillgänglig [pdf]:<http://kennet.skk.se/rasinfo/pdf/FCI255.pdf> [2010-10-14]