Reserverad tror jag ofta bara innebär att de är signalkänsliga, och att de flesta främmande är dåliga på hundspråk. Jämför vi med våra golden, som är långt ifrån signalkänsliga, är det stor skillnad. De tar för givet att alla älskar dem, är snälla och vill mysa. Så gör ju inte huskyna.

Flera av våra går inte fram direkt till främmande människor, men om de uppför sig vettigt, dvs inga stirrande blickar, tyngdpunkten bakåt od, så hälsar de glatt. Sen älskar de de allra flesta, bara de hälsat.

Ego måste tex pussa domare på utställning, så att han måste dämpas och hållas ner. Annars klättrar han gärna upp och tvättar heeeela ansiktet…

Sen kanske urhundar har mer av "varg" i sig när det gäller detta, och inte lika stora behov av andra människor heller. En varg har tex familj, och inga bekanta, alla andra är främlingar. Hundar har ju familj och massor av bekanta, samt vill ofta gärna bli bekant med främmande människor. Kanske reserverad här, kan betyda att de är nöjda med sin familj och sina bekanta, och inte har behov att att främlingar ska bli bekanta?

Många verkar sätta likhetstecken mellan reserverad och ointresse för människor och till och med aggresivitet.

Jag har ju mest träffat jappar och pommar. Pommarna jag träffat har varit överdrivet glada i folk som kommit hem till dem. Främmande ute vet jag inte riktigt, lilla pommen vi har här ibland blir tossig på det mesta men det är nog bara åldern som spökar där.

Eros blir jätteglad när vi får främmande, även om de blir utskällda innan de kommit innanför dörren. Ute är han totalt ointresserad av folk han inte känner. Om de inte har händerna i fickorna, bär på något eller liknande - då kan han bli riktigt intresserad. Men han är oftast supertråkig när folk vill hälsa på honom ute, vill inte alls hälsa.

Det är väl den kopplingen jag gör när jag tänker på ordet reserverad - ointresse och likgiltighet, men många gånger uppmärksamhet på, främlingar.

Jag håller med om att många verkar sätta likhetstecken mellan dom två.

Jag har nog aldrig träffat en reserverad hund direkt inom denna rasgrupp, men däremot ointresserade.

Som min äldsta tik, hon hälsar gärna på främmande, när hon fått nog enligt henne så går hon iväg. Det tar ett tag innan man kommer henne nära, men hon är hur go som helst om främmande gosar med henne, men att ta kontakt så där i början gör hon inte.

Resterverad anser jag att dom inte riktigt vill komma fram och går gärna undan om man går mot dom, kanske visar vissa signaler som tyder på att dom itne riktigt är bekväma med situationen

Min yngsta är så social så hon nästan blir jobbig, hon är oxå en sån som gärna kommer upp i ansiktet och ska ha uppmärksamhet hela tiden.

Jag har träffar Alaska malamute som var väldigt framåt och sociala. Min första hund, en finsk spets var oxå en glad kille, inte alls reserverad.

Kirous vill hälsa på alla, och alla är hans bästa vänner! :O Men han är ju bara valp, valpar brukar ju vilja hälsa på alla. :)

Intressant att få höra om era hundar!

Jag ser det som så att en reserverad hund har inget behov av att hälsa på främmande människor, t.ex ute. Och i många fall, om man stöter på nån så kanske det räcker för hunden att bara hälsa. I hemmet är det ju skillnad, då kommer det ju trots allt någon in på hundens revir, klart att hunden då bryr sig på ett eller annat sätt.

Men kort sagt är väl hunden mer flockbunden och vill ha ut något av att hälsa på främmande personer, får inte hunden ut något av det kan det kvitta.

JAG ser ordet reserverad som att hunden inte är intresserad utav att en främmande individ kommer för nära inpå. Den ryggar undan, eller liknande.

Sen om en hund låter sig bli klappad men ignorerar den som klappar, ser jag lite som en annan sak. Ointresse.

Jag har inte så noga läst vad ni andra skrivit, vill jag också tillägga. Tillfällig koncentrationssvårighet, höhö :P

Hunder av många andra raser blir överlyckliga och "fjäskiga" när de träffar nya personer, ett beteende som jag inte märkt hos min keeshond. Hon är lite reserverad men gillar barn. Hälsar nya människor på rätt sätt så är det inget problem att få gosa med henne. Har hört om någon annan kees som är noga med vilka personer den gillar. Tror dock inte det handlar så mycket om personerna i sig utan snarare om hur de kontakt med och bemöter hunden.

Min hund är en typisk "enmanshund" och det tycker jag är skönt. Söt, bepälsad och liten som han är kommer det fram främlingar varje dag och försöker söka hans uppmärksamhet utan att han besvarar den. Han är en tuff krabat han :] Ignorerar stencoolt och märkligt nog är det bara riktigt gamla damer som går hem om det nu ska hälsas nån gång ibland :]

#8 Håller med dig på sista punkten. Dock tror jag att många hundar helt enkelt inte är speciellt nyfikna på människor som husse eller matte inte visar intresse av.

Intressant tråd :]

#9 Ja, visst är det kul att få höra allas erfarenheter och tankar.

Jag har aldrig tänkt på reserverad som något negativt utan bara som ointresse för såna hunden inte känner. Det var lite därför jag valde eurasier. Jag tycker det är skönt att slippa det här hoppandet efter allt och alla som t.ex. golden kan hålla på med.

Novaya är dock inte ett dugg reserverad utan vill gärna hälsa på alla vi möter - speciellt barn! Människor som visar henne allt för stort intresse (speciellt medelålders män?) kan hon dissa litegrann… Men det väl ett typiskt hundbeteende - Hundar visar ju intresse genom att vara lite avvaktande inte genom att springa rakt på och kolla i ögonen.