Jag behöver ventilera mina tankar och även kanske få lite råd och tankar från andra. Väljer att lägga det i detta forum, även om tösen det handlar om inte är en renrasig urhund, men jag gillar storleken och det intima här jämfört med andra hundforum.

Jag har en kastrerad tik som är 6 år nu. Jag tog över henne när hon var gissningsvis 5-6 månader och då hade hon hunnit med två hem, levt på gatan och i ett rescue i spanien. Vi bodde ett år tillsammans i spanien innan vi flyttade till sverige.

Hon har alltid varit osäker, framförallt m okända män, och haft svåra seperationsproblem. Vi har jobbat nåt enormt med hennes seperationsproblem och från att ha käkat upp hela inredningen i hemmet har det funkat bra att lämna henne de timmar som krävs bara man planerar och tänker sig för innan.

Sen 2 år tillbaks bor vi med min sambo, som hon avgudar, även om han aldrig kan bli lika bra som jag. Iom att jag träffade min sambo och han fått en större del i hennes liv har jag så sakta vågat lämna henne mer och mer. Från att ha gått tillbaks flera månader i utvecklingen om jag lämnade bort henne ens en helg (& då alltid till min mor som hon känner väl) har jag nu kunnat lämna henne veckovis utan att hon gått tillbaks i utvecklingen.

Iaf… Den senaste tiden, några veckor kanske (?) så har något hänt. Enya som hon heter fixar knappt att vara ensam. Hon har börjat skäla mat igen (vilket hon inte gjort på år) och vi måste plocka undan ALLT om vi ska lämna henne. Det har även hänt att hon skäl när vi är hemma om vi inte har koll (något som aldrig hänt om jag varit hemma tidigare, dock då hon var ensam m andra än mig i början). Hon river i dörrmattan när hon lämnas ensam, men har än så länge inte förstört något. Det tycks inte spela någon större roll om hon fått motion innan eller så, vilket alltid har hjälpt innan.

De senaste månaderna har vi sett henne halta vid 2 tillfällen. Hon har ALDRIG tidigare haltat i sitt liv. Båda tillfällena hände efter att hon hetsat upp sig över något (kor och hund). Att hon hetsar upp sig är oxå en sån sak som sker när hon är stressad om saker och ting inte är som det ska vara enligt henne. Hundmöten har varit ett problem sen vi flyttade till sverige och hon blev tvungen att gå i koppel. Det går i vågor om det går bra eller inte m hundmöten. För tillfället tycker jag hon är härlig att vara ute med, medan min sambo helst slipper henne.

Gah blir rörigt detta känner jag… :P

Utöver problem med att lämnas ensam, hundmötena m sambon och de två gångerna då hon haltat så upplever jag att hon kliar en massa på sina ben. Inte enbart på lederna, som skulle få mig att misstänka ledproblem, utan på hela benen liksom. På vissa ställen på benen kan man se en svag antydan att hår har slitits bort pga kliandet (hon använder munnen).

Vissa mornar har även hennes mage bubblat och låtit massor, vilket såklart leder till att hon inte vill äta. Svår i maten har hon varit när hon var yngre, men magen har aldrig låtit som den kan göra nu om det inte varit att hon varit dålig i magen, vilket hon inte är nu.

Jag upplever att hon är stressad, att det är något som stressar henne, men jag vet inte vad. Har försökt hitta faktorn i mig eller sambon, då det alltid brukar gå att hitta där, men vi kommer inte på vad det kan vara denna gången. Det har gissats på allt från att jag skulle vara gravid till att "är knäpp" av vänner som känner oss väl.

Planen är att boka tid hos veterinären nu för att se vad de tror och vad de kan göra, men jag skulle gärna vilja ha lite mer kött på benen innan vi åker dit. Det kan ju bli sjukt dyrt om de bara ska "testa" sig fram till vad det kan vara… :(