HISTORIK

Vildhund

Canaan dog är liksom australisk dingo och carolina dog en s.k. "semivild" hund. De är återförvildade hundar som härstammar från de tidigaste domesticerade hundarna. Canaan dog är en av de mycket få hundraser/typer som har anpassat sig till ökenklimat. Studier gjorda på Tel Aviv University och Ben Gurion University of the Negev har visat att Canaan dog har en ovanlig förmåga att anpassa sig till extrema temperaturer och vätskebrist.

Då de ofta lever i bergstrakter, har de en god balans och stor smidighet.

De lever i familjegrupper på samma sätt som vargen. Semivilda hundar lever generellt i stabilare familjegrupper än vad "byhundar" gör.

Beduinhund

Beduinerna har sedan länge levt med Canaan dog. De har använt hundarna till att vakta tältlägren. Liksom många byhundar fungerar de även som barnvakter. Beduinerna hämtar sina hundar från öknen. Anmärkningsvärt är att de inte avlar på de infångade hundarna, utan i huvudsak skaffar nya valpar från öknen.

Tjänstehund

När Haganah (judiska försvarsmakten) skulle upprätta en hundenhet, vände man sig till Professor Rudolphina Menzel, psykolog och hundtränare. Då de vanliga tjänstehundsraserna inte klarade av det varma klimatet och den tuffa terrängen, började Professor Menzel att titta på den lokala vildhunden. Här hittade hon en hund, med alla de egenskaper hon sökte, för att få en bra tjänstehund - en alert och smidig hund, territoriell och med högt utvecklade sinnen (enligt rysk forskning har icke domesticerade hundar ett bättre luktsinne än domesticerade). Hon lurade in dem i sitt läger och började vinna deras förtroende. Hon fångade också kullar med viltfödda valpar, som hon fann otroligt enkla, att tämja. Den första lyckade vuxna "fångsten", kallade hon Dugma. Det tog henne sex månader att fånga honom, och efter bara ett par veckor i fångenskap, kunde hon ta med honom till stan att åka buss. Hon hade stora framgångar med sina hundar, som tjänstehundar åt Haganah. De var fantastiska i sitt vaktarbete och visade sig vara mycket framgångsrika i patrullering och spårarbete. De var även en av de första hundraser, som tränades till att söka minor. Rasen döpte hon till Canaan dog efter landets gamla namn.  Professor Menzel var noga med att bevara rasens naturliga egenskaper. När det fanns möjligheter till det, så blandades det in vilda hundar, i programmet.

Sällskapshund

Israeliska kennelklubben godkände Canaan dog 1953. 1965 exporterade Professor Menzel 4 st. Canaan dog till USA. Samma år togs den första canaan dogen in i England. Det var en viltfödd tik från Syrien. Strax därefter exporterades flera hundar till Tyskland. 1966 godkände även FCI rasen. Rasstandarden var då skriven av Professor Menzel. Efter hennes bortgång 1973 har aveln tagits över av Myrna Shiboleth (kennel Shaar Hagai) och uppfödare i andra länder. Den första canaan dogen kom till Sverige 1999.

NULÄGET

Genetisk variation

Canaan dog är en numerärt liten ras. Rasen finns i ca 15 länder. Sammanlagt finns idag ca. 3000 Canaan dog. Än idag avlas vilda hundar in, både från öknen och från beduinerna. Den senaste inkorsningen gjordes 2003 . Men det blir svårare och svårare att hitta vilda Canaan dog. En av orsakerna till detta är den strikta rabieskontrollen i Israel, vilket innefattar utrotning av kringströvande hundflockar. En annan orsak är civilisationens utbredning som allvarligt begränsar livsutrymmet för vilda Canaan dog. Då aveln idag, till stor del bygger på dessa inkorsningar, finns tyvärr en dålig framförhållning inför den dag då inte fler vildhundar går att få tag på.

Hälsa

Canaan dog har inga kända ärftliga sjukdomar. Naturens eget avelsurval är en stor del av förklaringen till detta. Fall av HD, PRA, Patella luxation och autoimmuna sjukdomar har observerats hos enstaka hundar.

Exteriör

I dagsläget finns stor variation av typ, storlek och färg hos Canaan dog.

Under de senaste åren har efterfrågan på svarta hundar ökat. Detta har lett till en viss överrepresentation av svarta hundar och aveln på dem. Denna trend verkar nu avklinga.

Man kan även se en tendens till att hundarna blir allt större. Det förekommer idag hanhundar som väger upp emot 35 kg. Rasens maximala vikt är 25 kg.

Mentalitet

Semivilda hundar har inte lika utpräglade flyktreflexer som byhundar. Det gör att de oftast fungerar bra i vårt samhälle. Redan de första infångade hundarna utmärkte sig med att de var lätta att tämja och hade en stor anpassningsförmåga till olika miljöer.

Reaktionsförmågan hos Canaan dog är högt utvecklad. Detta betyder att de är alerta, på allt som händer runt omkring dem.

Vildhundar har en mycket stark självbevarelsedrift, och en stark motivation för att undvika alla typer av faror. Därför är det typiskt för rasen att vara försiktig med främlingar och främmande situationer.

De har en stor inlärningsförmåga och en stor språksäkerhet gentemot andra hundar och andra arter (t.ex. människor). Detta gör den till en lätt hund att samarbeta med. Den förstår snabbt vad som förväntas av den.

Canaan dog är en territoriell hund, och har därför en viss vaktlust.

Då rasens jaktlust nästan enbart utrycks i vallningsbeteenden, är Canaan dog oftast lätta att träna till att ha lösa.

Redan Professor Menzel beskrev den stora individuella variationen av beteenden och reaktioner som fanns hos de första infångade hundarna. Detta har inte ändrats till idag. Få raser uppvisare en så stor variation av mentala egenskaper som just Canaan dog.

Funktion

Canaan dog används idag nästan enbart till sällskap och utställning. Enstaka individer tävlar i lydnad och agility. I Finland fungerar en grupp Canaan dog som slädhundar. I USA används flera Canaan dog som vallhundar. Tyvärr har rasens användning som tjänstehund nästan helt upphört. Bättre hundanläggningar och större kunskap om hur man undviker överhettning, har gjort det möjligt för det israeliska försvaret att använda sig av "vanliga" tjänstehundsraser. Den dåliga tillgången på vildhundar anges också som orsak till att Canaan dog inte används som tjänstehund idag. Ett påstående som väcker en del frågor.

**RASBESKRIVNING
**Canaan dog är en medelstor, lätt rektangulär och stark hund som uttrycker mycket av vildhundens särdrag. Det är en stor skillnad i könsprägel mellan hanhund och tik..

Huvud: Medellångt, format som en trubbig kil. Plan skalle, ganska bred, vilket understrykes av de lågt ansatta öronen. Svagt men markerat stop. Kraftigt nosparti, kraftiga käkar, torra läppar, svart nosspegel.
Ögon: Mörkbruna, mandelformade ögonöppningar, mörka ögonkanter.
Öron: Upprättstående, ganska korta och breda, lätt rundade i spetsarna och lågt ansatta.
Bett: Sax - eller tångbett.
Hals: Medellång, muskulös.
Kropp: Välutvecklade skuldror, plan rygg, kraftigt ländparti. Djup men inte särskilt bred bröstkorg, väl välvda revben. Uppdragen buklinje. Moderata vinklar såväl fram som bak.
Extremiteter: Raka framben, kraftig benstomme, kraftiga och väl muskelfyllda bakben, låga hasor.
Tassar: Runda, väl slutna med starka trampdynor.
Svans: Högt ansatt, borstig och buren rullad över ryggen.
Rörelser: Lätta, energiska.
Päls: Kort till medellång, hård och rak. Tät och riklig underull.
Färg: Sandfärgad till rödbrun, vit, svart eller fläckad med eller utan mask. Svart mask med vita tecken är tillåtna i alla färger.
Mankhöjd: 50- 60 cm, hanarna större än tikarna.
Vikt: 18- 30 kg