Jag har alltid tyckt att de mest varglika hundarna är vackrast. Har ofta svårt för hundraser (själva utseendet såklart) som fått vargutseendet helt bortavlat. Över huvud taget gillar jag "naturligt" utseende hos alla djurarter!

Jag vet för lite om urhundar och spetsar för att kunna se någon gemensam nämnare gällande temperamentet… Där kan jag bara tala för just min ras (eurasier).

Det fria och vilda hos framför allt huskies. Att de inte är trasiga i kropp och själ.

Hmm, vi har alltid haft golden. Vår förra golden, Raksha, hade problem med hundspråket efter att ha umgåtts med en halvgalemn terv. Hon körde stenhårt på "anfall är bästa försvar" och ahde noll koll på hundarnas språk och oskrivna regler. När hon var 4 bestämde vi oss för att skaffa en äldre tik som kunde uppfostra henne i detta, då våra försök inte räckte till.

Vi ratade massor, och fastnade tillsist för Luomi, en 7 år gammal alaskan husky. Han hade gått som ledare i spann, avlats på, och sen omplacerats då hon inte var tillräckligt snabb längre. De sopm skaffat henne tyckte inte att de räckte till, och lade upp henne på blocket. Vi åkte till Skellefteå och hämtade henne, helt ovetande om vad vi ställde till med för våra liv. Dragintresset väcktes av att låta henne dra pulka, och vips, ett drygt år efter att vi hämtat henne hade vi oxå Cora, ung oreg siberian, Freja 4 årig alaskan och valpen Vidar, alaskan husky. Det där med polarhundssjukan är inget skämt! Nu satsar vi på rasrena siberian och har målsättningen att få ihop ett 6-spann för maklen att tävla med.

Sen var det ju inte bara drag som lockade. Hundarna i sig är helt underbara. De är vackra, helt oförskämt friska och underbara nog att låta oss ta del av deras spännande liv, verkligen vilja ha med oss. Deras signalkänslighet och säkra språk gör att man lär sig så mycket, och inser hur lätt det är att förstöra en hund genom fel beteende från oss, eller bara att inte bejaka deras ursprung och behov.

Jag är ju podenco-frälst och just spetsar tilltalat mig inte alls :P Så jag måste säga att jag tycker denna rasgrupp är väldigt skum. Men jag tycker att de olika podencosarna är otroligt vackra hundar och deras temperament tilltalar mig nåt enormt! Kan varmt rekommendera denna sida till de som är intresserade av raserna. länk

Det är väl mentaliteten generellt för min del tror jag. Jag växte upp med inställningen att många andra hundar var sprättiga, hoppiga och bara fööör mycket på. Under många år kallade jag andra hundar än spetshundar för "fjanthundar".

För mig är det också mentaliteten. Föredrar hundar som har en egen vilja och inte galet strävar efter att alltid vara till lags och som inte gladeligen flyger fram till varje människa man möter.

Samt utseendet såklart!

Jag är klyven i detta ämnet.

Jag gillar inte husky/alaskan hundar av den enkla anledningen att jag blev biten av pappas frus asky/alaksa hund när jag var 11 år. Jag satt i min säng och klappade hunden på huvudet vilket hon älskade, men utan den minsta förvarning hoppar hon på mig och biter mig i ansiktet rätt illa. Jag har ärr kvar efter det.

Jag vet mycket väl att alla hundar inte är som denna hund och att det förmdligen beror på andra saker än att hunden var "dum" i huvet. Som sagt var jag bara ett barn de som såg det kan inte heller säga vad som hände.

Jag har i alla fall svårt för haskys och alaskan i dag men jag tycker de är fina att se på:)

Jag mötte första gången en am akita för ett par år sedan och blev helt frälst.

Jag vill som #6 inte ha en hund som flyger fram till varige männsika och viftar på svansen. Sedan vill jag ha en  självständig hund med av och på knapp. vakt och jakt egenskaper är något jag gillar hos en hund och akitan passar in på alla de.

Sedan är de väldigt vackra:D

Förut hade jag även hadn om en podenco om tyvärr har avlidit nu pgr av en spansk parasit hon hade när hon kom till sverige. Älskar även dessa hundar till sätt och utseende.

#7
Nu sticker jag nog ut huvudet långt här…

Alaska huskies är ju ingen ras utan en typ av hund som används vid drag av släde. De kan ju innehålla alla möjliga raser och ha otroligt skiftande temperament. De kan ju se ut hur som helst med.

Det är lite som att säga att man inte gillar blandraser för att man blivit biten av en.

Men polarhundar i stort och framför allt Siberian med flera är ju annars väldigt snälla mot människor, trots att de kan vara reserverade på äldre dagar och lite nervösa inför äldre människor. Bettstatistiken är ju försvinnande liten - Eftersom de är undergivna och hängivna människan (flockledaren och dennes vänner).

Jag har aldrig hört om en siberian som bitit ett barn så det skadats, till exempel. Skulle det inträffa är nog hunden så sjuk och stressad av smärta eller yttre omständigheter att det bör läggas ned.

Till och med panikslagna eller "stridande" siberian brukar ju stanna upp direkt om man ryter till och går mellan. Som vuxen kan man ju givetvis få ett nafs eller lite blodvite ibland, men då är det olyckor och de släpper ju direkt. Det som däremot inträffar ibland är ju att de nafsar och nyper lite, speciellt vid lek. Men det är ju ett naturligt beteende och eftersom det inte är något som avlats bort - kommer det med rasen, så att säga.

Jag litar mer på min siberian med barnen än många andra människor, dels är mina barn i flocken och dels så är han ganska alarmerande om det händer något runt dem. Då säger han till mig, han försöker inte rätta till situationen.
Med ohyfsade hundar, däremot är han ganska hårdhänt ibland, i uppfostringssyfte - men han undviker fight i det längsta. Det blir aldrig bråk han gruffar till en gång eller två, sedan nyper han till. Oftast räcker det med att han ignorerar småvalparna så fattar de.
Jag har skrivit det förut att en självsäker och trygg hund, oftast är lugn, dominant och tyst. En otrygg hund, biter, skäller, gläfser och är nervös och hoppig.

Givetvis finns det ju hundar som skäller mycket ändå, speciellt bland spetsar.

Men en morrande, skällande, hoppande och "galen" hund är inte dominant och tuff, som många tror och är "stolta" över. Det är en hund som inte ännu hittat sin plats.
Denna killen är hur skön som helst. Tog denna bilden då han iakttog en ny person. Men så är jag med honom i princip hela tiden och vi sysselsätter oss 12-16 timmar per dygn med olika intressanta saker.

Som jag skrev i mitt inlägg så vet jag att andra hundar inte är eller behöver vara som den min pappas fru hade.

Jag säger inte att dessa hundar är aggresiva eller farliga på något sett, jag säger att denna individ bet mig som barn och att jag PERSONLIGEN inte gillar dem, eller ja jag inte gillar de erfarenheterna jag har.

Jag har efter detta träffat polarhundar som inte alls har samma betende.

Samtidigt kan jag inte neka till att det hände, och detta var inget litet naffs heller jag fick skador på kindbenet samt skadade ögat.

Jag har innan och efter detta haft hundar, så jag var inte elak, hotande eller behandlade hunden fel eller något i den stilen, jag var ett barn som "var hundvan" och älskade/älskar hundar.

Denna hund tog vi sedan till vet, de hittade inte något "fel" på hunden eller att den skulle ha ont någonstanns.  

Om folk känner sig påhoppade på något sett av mitt inlägg så ber jag om ursäkt, jag skrev bara svaret på tråden varför jag gillar spets/urhundar. Inget elakt mot en viss typ eller en viss ras.

#9

Jag tror inte att någon direkt kände sig påhoppad, men jag ville bara ge en liten motvikt till andra som läser tråden och ge lite andra erfarenheter.

Det är ganska många som räds denna typ av hundar, för att de ser "farliga" och vilda ut.

Dessutom läser de ofta signalerna fel. För att de är vana vid "avlade" hundars språk. De två kroppsspråken skiljer sig ganska mycket åt.

Det är synd att du har de erfarenheterna du har, verkligen. Men det skall ju alltid finnas undantag som bekräftar reglerna.

Hoppas du har en fin dag i övrigt.

På tal om erfarenhet av bitande polarhundar.

Jag har bott i Spanien i 3 år och jobbat på ett center med övergivna hundar. Huskies var lite av inneflugan när jag kom ner det, det var det de coola killarna hade i korta koppel. Så rasen eller rastypen var väldigt vanlig. Och vad jag lärde mig utav det är att ALDRIG lita på en hund av den typen! De flesta hundarna kan man ta i halsbandet eller bara lyfta för att få in dem i sina hundgårdar, men med hundar av huskie-typen blev man väldigt noga med att alltid koppla och sen leda in. Efter att ha gjort misstaget att ta dem direkt i halsbandet några gånger (på olika individer) insåg man att det var som att tigga om att bli biten.

Jag hyser inget ont mot rasen ändå och förstår ju att hela situationen för hundarna antagligen blev för mycket, men "huskies" är verkligen den värsta rasen över lag! Annars är jag väldigt försiktig med spanska cockerspaniels och yorkshires oxå. :P

Haft Husky & Malamute m.m som en av mina favoritraser i hela mitt liv. Sen har jag ju haft en Alaskan husky också och därför är också en anlednign vf jag är på denna sajt.