Här hemma låter det på massor av olika sätt. Det gäster blir mest imponerade av, är när hela huskyflocken ylar tillsammans. En börjar, alla hänger på, de ylar av hjärtans lust någon minut, och sen slutar alla oftast samtidigt, som att trycka på en knapp.

Cora (oreg siberian) pratar som chewbacka, när hon tigger godis eller så.

Vidar (husky/gönländare/schäfer) har ljud från alla sina raser. Han ylar, gnäller, skriker och skäller. Skällandet är som uppmaning när han vill något, då endast ett bestämt voff. När vi testade dem med en läskig gubbe runt hörnet (stol med fårskinnskappa och hatt) skällde han som värsta vakthundsmonstret. Fast han var rädd och höll stenhård kontakt med mig och bbehövde hjälp för att våga gå fram…
Skriker gör han när han vill något och längtar, tex dra släde eller gå blodspår. Schäfergnället har han oxå…

Drífa är väldigt ljudlig. Hon grälar högljutt då och då på de andra hundarna, på oss som är för långsamma att öppna dörrar ed.

Kan tänka mig att det blir en härlig kakafoni med så många

Jo, det är underbart. I alla fall nu när vi flyttat ut i skogen. Tidigare var vi nojiga så fort de lät det minsta, när vi bodde mitt i ett litet samhälle.

Ja, grannarna kanske inte tycker det är riktigt lika underbart.

Där jag bodde tidigare hade jag en granne som klagade så fort Eros lät, en riktig gnälldas.

Fast det ÄR härligt när de ylar. Jag älskar att yla med dem, en helt klart annorlunda och primitiv känsla!

Fick höra av sbvärfar som känner någon som tagit en promenad på grusvägarna från grannbyn, att de hört vargar yla, blivit rädda och vänt. OJ vad han hade skrattat åt dem när han berättade att det var våra huskyn!

Ja, jag tycker också att det är härligt. I alla fall med hundar som ylar ordentligt. Och är de flera så blir det riktigt mäktigt. Stackars farbror, trodde att han var omgiven av en hel vargflock

Min hund ska alltid ha sista ordet När man säger åt honom att vara tyst ska alltid ett litet extraskall komma i slutet. Fjantkorv! 

Han ylar, skäller, gnäller, morrpratar och grymtar när han pratar.

Min hund pratar Jämt. Han skäller Aldrig, men gnyr, gnäller o allmänt tjattrar gör han hela tiden :P Så fort vi kommer ut på morgonen så ska han börja prata, för att berätta för omvärlden att "nu kommer jag", verkar det som ;)

Vet inte hur många gånger jag fått höra att han låter som en apa eller gorilla. ^^

Min tjej skäller nästan aldrig, yla har hon heller aldrig gjort.

Rapar gör hon jätteofta, och gnyr i sömnen… Men det sötaste är att hon alltid ligger och smaskar med tungan när hon ska sova :)

våran tjej är väldigt pratig. Alla möjliga sorters ljud har hon för sig. Mest yl och gny ljud .. så söt så :)

Våra talar om när det kommer folk, och det får dom. Då blir det ett fasligt liv. Och när det kommer rådjur utanför hundgårdarna.

Just nu har vi en igelkott som varje kväll sitter utanför nobsarnas hundgård och blänger. Och då kan jag tala om att det blir liv i luckan. Vi har försökt att flytta på den, men den knatar glatt tillbaka igen.

Jag tycker också det är häftigt när dom ylar. Alla i olika tonläten. Ena taxen har ett väldigt pipigt yl, så man blir full i skratt när dom sätter igång. Jag brukar börja och då hänger hundarna på.