Ingen? :)

Nu har ju jag Finsk, men jag tror det är lite mer "go" i den Svenska (inte för att det inte är det i den Finska, men ändå mer då ;-))
Och så påstås dom vara något skälligare men det är så olika från individ till individ. Ja, och så finns dom bara som svarta eller svarta med lite vita tecken, den Finska finns ju i alla möjliga färger. De som har Svenska Lapphundar jobbar nog lite mer med sina hundar i regel och så är ju dom ovanligare med. Men väldigt fina och supertrevliga alla jag har mött och det är roligt med en Svensk ras :-)

#2 Okej tack så mycket! Nu har man nått att tänka på 😉

Upplever svensken som mer "vass" medans finnen är lite mer easygoing men att skillnaden ändå är hårfin, de kräver ändå ungefär lika mycket i arbete och hanterar vardagen ungefär likadant. 

Och från de svenskar jag mött så känns det som att svenskarna är mer taggade inför arbete, de jag mött har varit så glada att de skällt typ konstant av lycka så de har inte riktigt hört vad föraren ber om medans finskarna har tagit det lite mer lugnt och tagit instruktioner bättre men har då även varit lite.. ptja.. långsammare. :) 

Fast mycket ligger nog i vad för linjer man väljer med, som med alla raser.

#4 tack för svaret :) Nu har det blivit lite klarare!

Lycka till. :)

#6 Tack så mycket! :D

Min erfarenhet är tvärt om, den finska är skälligare än den svenska… I övrigt håller jag med, det är mer Go och arbetsvilja i den svenska lapphunden än den finska, men som #4 sa, skillnaden är hårfin. Sedan om man ska kolla avelsmässigt är den finska mer uppdelad i en arbetande- och en showtyp, en sådan uppdelning finns inte hos den svenska.

Okej! Intressant, tack för informationen :D Har lite frågor om både svensk och finsk lapphund

-går det bra att ha i lägenhet? tänkte främst om det är vanligt att dem har lätt till skall?

-är svensk/finsk lapphund reserverade, eller "älskar" de människor?

-Sedan angående pälsvården, fäller de mycket?

Jag kanske skrev mina frågor otydligt? Men då är det bara att hojjta till :D

- Eftersom lapphundarna har en så tydlig på och av knapp så skulle det fungera alldeles utmärkt med en sådan i en lägenhet. Men som sagt, det är skallet. Jag har aldrig träffat en lapphund som inte har lätt till skall, eftersom det är så viktigt för deras arbetsuppgifter.
Men det betyder inte att dom skäller i tid och otid. För det första är det en träningsfråga. Till exempel får du förr eller senare en lapphund som testar om den får uppmärksamheten av dig genom att skälla, får den det blir skallet lätt självbelönande.
För det andra har jag märkt ett tydligt samband mellan en välstimulerad och avslappnad hund = tyst hund, medan en understimulerad hund = skällande hund (nu pratar jag inte jämförelse mellan olika hundar, utan samma hund i olika sinnesstämningar).
Att dom har lätt till skall innebär för mig mer att dom har en kortare väg tills dom försöker få det dom vill genom att skälla, mot en hund(ras?) som inte har lätt till skall.

- Människoälskare av stora mått. Det är inte alltid lätt att socialträna en liten lurvig människoälskande valp till en lagom nivå när ALLA vill hälsa på den för att den är så liten och söt.

- Jag skulle säga att det är väldigt relativt, min sambo tycker att Krax fäller mycket hela tiden, jag tycker det inte. Däremot när dom väl fäller ryker allt. Då kan jag lätt borsta ur Herax en ICA-kasse underull.

Håller med #10. Tycker även att "lätt till skall" innebär att de skäller vid lägre grad stress / upphetsning än tystare hundar. Om man jämför med en jobbivrig brukshund som sitter och piper så har jag en hund som sitter bredvid, ser mig stadigt i ögonen och skäller ända från tårna 😊

Generellt gillar de folk, min är lite mer åt det reserverade hållet trots mycket socialisering. Tycker mest det är skönt. Så det finns undantag.

Det går att bo i lägenhet men man får jobba med skallet från dag ett. Sedan verkar det som att valpar skäller olika mycket. Min kom på tidigt att matte inte kan ignorera skall. Hade vi bott i hus hade han fått skälla sig hes de första uppmärksamhetsgångerna och förhoppningsvis tröttnat.

Jag föredrar underullstussar  hörnen framför tusen korta hår som nålar sig fast i ALLT. Det är lätt att dra av ullen från kläder, mm. med en klädborste om de blivit håriga. Det är mycket svårare med korta täckhår.

Tack för svaren! :D det verkar som att finsk lapphund och svensk lapphund är "ganska" lika av det jag har läst, men finns det nå specifika skillnader, eller är det bara "hårfint" när det gäller skillnader?  :)

Åk och träffa ett par av vardera och skapa dig en uppfattning är väl mitt bästa råd. :)

Jaa misstänkte att de är det som gäller ;)

Lite sent svar här men jag berättar ändå om mina upplevelser.

Jag har en svensk hane och har träffat på/umgåtts ett gäng finska. Upplever också den svenska lapphunden som något "vassare", de finska jag träffat har varit något mer avslappnade i flera avseenden. På gott och ont naturligtvis.

Enligt min erfarenhet av svensk samt finsk är dessa så pass lika att man nog måste träffa några hundar och göra sig en egen uppfattning av eventuella skillnader.

-går det bra att ha i lägenhet? tänkte främst om det är vanligt att dem har lätt till skall?

Vår hunds vaktinstinkt gör sig påmind och då är det vaktskall som gäller. Dock bor vi på landet och han skäller endast på okända ljud och när människor närmar sig huset, det är en egenskap vi valt att inte träna bort. Som ung skällde han på varenda bil som körde förbi samt när han hörde ugglor hoa, beteendet förbättrades fort i takt med uppfostran.

Bor dock med honom i ett radhus tidvis, där accepterar han nu samtliga ljud från grannar, trafik och okända människor utanför även om det någon gång kan komma ett enskilt skall. Samma sak här, det krävdes konstant uppmärksamhet och träning från oss människor för att instinkten att skälla skulle klinga av.

Vår hund är extremt lugn inomhus. Tyst, avslappnad och respektfull mot såväl inredning som katter och människor. Skäller sällan eller aldrig spontant, på grund av uttråkning eller liknande.

Uppfostrar du finsk eller svensk lapphund att bete sig väl i en lägenhet är jag helt övertygad att den också kommer göra det.

-är svensk/finsk lapphund reserverade, eller "älskar" de människor?

Vår Lennon älskar människor! Han lärde sig mycket fort vilka som ingår i "flocken", dessa personer får alltid en minst fem minuter lång hälsningsdans med mycket vickande på kroppen, gnyende och ålande på rygg serverad!

Kommer det gäster som han verkligen tycker om blir han något mer aktiv även inomhus.

När det gäller främmande människor visar han precis samma beteende om någon i nämnda "flock" (husse/matte eller deras familjer) är i närheten. Hemma vaktar han mot främmande människor på tomten, är de dock utanför tomten ägnar han dem ingen större uppmärksamhet.

Precis som IdaT skrev är "problemet" i valpstadiet att i stort sett varenda människa vill kela, gosa och busa med just din hund. Det var svårt för oss att lära Lennon att inte varenda människa är "lovligt byte".

-Sedan angående pälsvården, fäller de mycket?

Lennon blir borstad några gånger i veckan, då och då ser man en tuss hundhår på golvet men det är absolut inga mängder. När han ska fälla ur ordentligt får man vara lite mer ihärdig med borsten.

Han älskar dessutom att bli borstad.

Tack för ditt långa svar! :)

Vår granne har en Svensk Lapphund och han skäller konstant, framförallt när det går förbi folk och andra hundar. Lillebrorsan hör inne ifrån vårt hus när vi kommer hem med hundarna eftersom grannhunden skäller så. '

Han är dock väldigt glad och snäll men har väl inte världens mest konsekventa ägare. :)

Jag kan lägga till att den Svenska Lapphunden har väldigt liten avelsbas och det har funderats på att slå ihop den Svenska och den Finska lapphunden så det är väl en indikation på hur lika de verkligen är

Jag kan tillägga att jag känner en Finsk Lapphund, jättesnäll och lugn men pratar konstant. Vaktar med skall men är som sagt väldigt snäll, älskar mat… Hon fäller en hel del men inte extremt men det är en väldigt trevlig hund

Tack för svar! :)

#18 Det har aldrig varit tal om att slå ihop raserna, det har däremot funnits en lös tanke på att korsa in finska lapphundar i den svenska lapphunden för att på sådant sätt bredda avelsbasen. Det är dock inte någon uppfödare av svensk lapphund som jag pratat med som varit så förtjust i den lösningen.
Nu pågår det ett projekt som kallas "Rysshundsprojektet" där man kollar på en vallande spets i Sibirien som verkar väldigt lik den svenska lapphunden och mycket tyder på att dom har gemensamma anor. Så man håller på att utreda hur likheterna är genetiskt och huruvida det skulle bredda avelsbasen att korsa in dessa hundar i svensk lapphund.

#21 Hm jag har hört att de hade en ihopslagning på förslag men svenska lapphundsklubben ville inte det