Min tycker om allt och alla, men det räcker att få hälsa sedan är hon nöjd. Fantastiskt bra on/off knapp och slappnar av i de flesta situationer, låter sig sällan stressas upp, samtidigt som hon är med på allt och tycker det är kul att träna, eller tycker det är kul när det är något hon gillar ;-). Är en riktig spets, och inte särskilt lättmotiverad alls. Självständig och orädd som få och tycker att hon klarar sig bra själv och ser ingen anledning att offra sig för husse eller matte. Oavsett godis, kullerbyttor eller vad man försöker komma på. Har blivit bättre med tiden dock, hon är drygt ett och ett halvt. Inge knähund som är så noga med att gosa, kommer upp en stund i sängen när man lägger sig och när klockan ringer på morgonen. Älskar att vara ute, hon skulle nog bo ute alltis om hon fick bestämma.
Jaktinstinkt, ja, lite för mycket för min smak, men i normala fall har dom inte det och för min tror jag det mer har blivit en ovana :-/ Vaktar "lagom", jag bor på landet och hon skäller om någon går på vägen eller så för det hör inte till vanligheterna. Talar om att någon är där helt enkelt.
Väldigt trevlig ras tycker jag, skulle lätt skaffa en till om jag hade plats :-) Trots att hon är en vrång spets ;-)

Jag har två lappisar.

Den ena är 5,5 år, okastrerad hane. Fullkomligt ÄLSKAR människor, vill gärna pussas och gosa, gärna åla sig in under en när man sitter i soffan… säger man nej så går han och lägger sig. 

Är som föregående väldigt självständig, "kan själv", gå du matte så kollar jag här så länge, jag kommer snart ska bara göra det här först…

Har förr om åren varit väldigt svårmotiverad, men blivit bättre nu senaste halvåret när han riktigt har blommat ut! Trick har han alltid haft lätt för men det är först nu han blivit bekväm med ögonkontakt osv. Det är när jag började med klicker som allt vände!

Han är väldigt vek när det kommer till obehagliga händelser, en gång råkade jag kasta en boll i huvudet på honom med bollslungan (verkligen inte meningen som ni förstår) men han kan inte förlåta den dumma bollslungan. 😉Eller när elstaketet till kohagen hade kopplats fel så elen leddes ner i marken, han går inte närmare än 30 m trots att elen är borta för länge sedan.

Är dock inte vek på så sätt att han blir rädd för saker annars. Går gärna fram och kollar på nya saker osv. Gillar kamplekar. Det är just när det är något obehagligt/smärtsamt. Har lätt för att koppla av och sova.

Är rätt vaktig, skäller om någon kommer. EJ jakt.

En gosehund på Elitnivå! Han gör verkligen skäl för smeknamnet "Finsk klapphund"

Min andra är också en okastrerad hane, snart 2 år. Han är son till min andra.

Är väldigt olik sin pappa. Är dock lika gosig, om än lite försiktigare. Eller känsligare eller hur man ska utrycka det. Min andra gillar kamplekar och att man "skakar runt" honom medans den här inte gillar kamp eller för hårda tag. Älskar dock gos lika mycket! Men försöker liksom inte gräva ner sig under kuddarna i soffan utan ligger fint uppepå… 😉

Är både självständig och inte. Så länge han själv väljer att lämna matte så är allt lugnt, kan gladeligen jaga efter ett rådjur i 1 timme ensam i skogen, men matte får inte gå och slänga soporna och lämna honom ensam 2 minuter.. Att pappa är kvar hemma spelar ingen roll. Han gör ingenting, varken förstör eller kissar men han skäller och ylar. Det blir dock bättre och bättre. som tur är bor vi mitt ute i skogen utan grannar 😉

Är en annan typ av hund när det kommer till träning också. Han har gärna ögonkontakt och går fot, men är hopplös att lära tricks. Han blir osäker när han inte förstår, och tricks lär de sig ju ofta genom att prova tills det blir rätt.

Är som de flesta andra lapphundar vek men båda mina är dock mindre veka än genomsnittet.

Han har som jag skrev tidigare en rätt stark jaktinstinkt, får alltid gå i lina i skogen. Han jagar dock bara rådjur och hare. Vi har katt, hästar, kor, får you name it som han inte jagar.

Likt den andra så ÄLSKAR han människor.

Överlag har de lapphundar jag träffat varit

• Sociala, älskar människor (och djur)
• Självständiga
• Pigga, glada, framåt
• Veka
• Skälliga som en spets, varken mer eller mindre
• Roliga
• Vill vara utomhus
• Gosiga
• Lätta, okomplicerade

Finsk lapphund är inte en ras för dig som vill tävla i lydnad och alltid ha en uppmärksam hund, men kanske i rallylydnad/rallymix! Lite "fartigare" sporter som inte kräver riktigt så strikt koncentration tror jag passar bäst.

Som #1 skrev. om en lappis inte vill, så vill den inte och så är det med det, då kvittar det vad du gör! Man säger inte till en lapphund att göra något, man försöker leka/locka fram det. Stryka dem medhårs och be en bön att det ska fungera.😍 En charmig och utmanande ras! man får ta tillvara på de tillfällen som ges om man vill träna lydnad, men en skogspromenad eller gosestund är de alltid redo för!

Skaffar du en lapphund, bli inte förvånad om den helt plötsligt ligger på rygg med benen i vädret och huvudet vridet 180 grader tillbaka längs med kroppen, gärna inklämd i nåt trångt utrymme. 😎

Jag har helt andra erfarenheter än de som nämns här :) Jag tycker inte den finska lapphunden är vek. Inte heller hård. En mjuk och vänlig hund men för det inte vek. Kan ju vara olika hur man definierar vek.
En finsk lapphund går också utmärkt att träna i lydnad! :)

Och min erfarenhet är heller inte att om en lapphund inte vill göra något så gör den inte det heller. Jag har aldrig behövt locka mina hundar till något, tvärtom är de väldigt välartade och gör som jag vill utan lock och pock! :)
Jaktintresset är inte speciellt stort hos den finska lapphunden generellt men visst finns det undantag. De flesta tar nog ett extra kik och vissa springer efter en bit, få är det som drar och är borta en längre stund.

Jag har en finsk lapphunds hane på sex månader som inte är särskilt vaktig av sig, än i varje fall. Han är inte skällig heller som man brukar säga om finska lapphundar/spetsar. Han är lättmotiverad till träning om man hittar rätt sak att motivera honom med. Lock och pock funkar till en viss gräns, sen måste man ställa krav på honom så att han vet att detta gäller utan prut och då gör han det man ber honom om - oftast. Om lapphundarna är veka eller inte vet inte jag, men den jag har är inte vek på det sättet att man inte kan ställa krav på honom och man kan få vara rätt så tuff ibland. Han fick en elchock av ett kostängsel nu i somras och fem minuter senare var det som att det inte ens hade hänt. Och han var inte rädd för att komma nära stängslet igen heller. 

Jag skulle säga att man inte får någonting gratis med en finsk lapphund men om man är villig att jobba på det, ja, då är det inte sååå svårt att få sig en välartad, harmonisk hund. Han är sannerligen en självständig hund som man får jobba mycket på kontakten med, men samtidigt så går han aldrig längre bort ifrån en än att han har en inom synhåll. Han vill alltid ha koll på vart husse och matte är. Men så är han ju inte så gammal heller. 

Han verkar inte ha så stor jaktinstinkt. Han blir glad av att träffa nya människor, men som någon sa innan, det räcker med att hälsa, sen är han inte så intresserad längre. Han är inte den som vill komma upp och kela i soffan, han nöjer sig med lite klappar och kli på magen, sen går han och lägger sig på nåt svalt ställe där han får vara ifred. Han har lätt för att komma upp i varv, och aktar man sig inte när man tränar honom så har man helt plötsligt hissat honom alldeles för mkt för att det ska funka med träning. Å andra sidan har han haft i sig från dag ett att kunna koppla av när det behövs, även om det är stimmigt runtomkring. Folk vi träffar brukar beskriva honom som himla härlig och väldigt lugn för att vara valp/unghund =)