Jag har en ettårig mittel hane. Han är alltid glad och pigg och vill helst leka jämt. Hans humör smittar och lättar verkligen upp en dålig dag. Nackdelen är att klättrar på väggarna om det blir en total vilodag (om jag skulle vara riktigt sjuk t.ex.) Han har mycket egen vilja, men finner sig i de flesta situationer.

Det finns inte mycket jaktinstinkt i min lilla kille. Han har totalignonrerat älg på tio meters håll. En enda gång har han skrämt upp en hare och kom då på inakllning, om än lite tveksamt. En kissfläk lämnar han inte föräns han har nosat klart (han är okastrerad för avel). Fåglar och katter som dyker upp framför nosen på honom försöker han leka med eller jaga.

Larminstinkten är det inget fel på. När någon går förbi dörren (bor i lägenhet) talar han om det. Med träning har vi kommit ner till ett eller ett par voff och lite morr, i stället för tokskall. Han skäller också vid hund-, cykel- och bilmöten. Han tycker det är läskigt och vet inte riktigt hur han ska hantera det, men vi jobbar på det. Får han däremot hälsa på hundar brukar det gå bra. Han är inte så artig, vissa tikar och äldre hundar gillar inte det, men han har tinat upp ett par surtanter också. Främmande människor är han lite blyg och resverad mot.

Han är lättlärd och fattar enklare trick rätt snabt. Han är inget problemlösnings geni, men inte korkad heller. Jag har ingen erfarenhet av brukshundar så det är svårt att jämföra, men jag upplever ingen "äkta" arbetslust hos honom. Han tycker däremot att det är roligt när det händer saker och får man godis är det ju bara ett stort plus. Jag måste tänka på att vara rolig och intressant. Blir jag arg eller tråkig hittar han på något roligare. Skäll lyssnar han överhuvudtaget inte på. Gränser testas varje dag, men han respekterar ett tydligt nej. Han är inte jobbig och enveten, utan vill mer kolla om han kanske får äta strumpor just idag.

Oj, det blev långt. Min upplevelse av rasen är glada, pigga hundar. Relativt lite jakt, mycket larm. Lätt till skall, lätt att lära. Tar varje chans att tänja på gränser, men backar med lika snabbt, utan vara undergiven, vid tillsägelse. Jag är väldigt nöjd med min individ av rasen :)

Har mött en mittelspitz en gång och oj vad den skällde! Slog min egen skällis (finsk lapp) med hästlängder.

Både lapphundar och tyska spetsar (och en hel radda andra raser!) har lätt till skall. Hur mycket sedan hunden skäller är till stor del upp till ägaren. Mina tre lapphundar skäller inte ens när det ringer på dörren!

#!, tack för ett trevligt inlägg med en mycket bra beskrivning av din hund!

Finns det kanske fler mittelspitz ägare här nu som kan dela med sig av sina erfarenheter? :)

Jag levde med mittelspitz i två år (han var ett år då jag tog över honom) som nu bor med mina föräldrar. 

Lätt till skall, men skälligheten blev mer kontrollbar i lägenheten om han fick skälla halsen av sig ungefär en gång i veckan i skogen. Jag lade kommando på det.

Lättlärd till tusen! Han hade lätt kunnat tävla i lydnad, freestyle, agility, vad du nu velat göra. 

HÖG motor! Jag spårade, cyklade, apporterade och andra större aktiviteter ungefär en gång i veckan utöver tricks och långpromenader ca 3 ggr i veckan. Däremellan försökte jag jobba på att han skulle varva ned och slappna av. 

Glad, lycklig, lekfull, full ös/medvetslös, outtröttlig är väl de ord jag skulle beskriva honom som. 

Han var en utmärkt apportör både i vatten och land och han bar runt på ölburkar, pinnar, ja ungefär allt han hittade. Kvittade vad för material det var. PETflaskor och strumpor var favoriten. 

Dock, anledningen till att jag fick släppa taget var hans ENORMA jaktlust. Hade jag tagit hit honom hade han stuckit till skogs som han alltid gjorde, riskerat springa på coyotes och blivit coyotemat. Det är inte ovanligt att coyotes lurar med sig hundar ut i skogen och har ihjäl dom. Han trädskällde fågel, spårade vilt, ramade in älg, stötte fågel, jagade ekorrar, igelkottar, katter, ja allt som rörde sig i princip. Så han är pappas jaktkompis nu. Skottfast är han med. 

Uppfödaren sa att mittlar ska inte ha jaktlust, men är det nåt jag lärt mig med hundar är att de kan inte läsa. :) 

Här är en video då vi började apporteringsträningen. Första passet.

Några fler filmer på Ådi. Gladpuckot. :)

http://www.youtube.com/watch?v=7kz9jElh5ic

http://www.youtube.com/watch?v=XUZqzn7u2lk

http://www.youtube.com/watch?v=HszkkCPBWdQ

Jag saknar honom varje dag. Roligaste hunden att jobba med jag varit med om!

roligt att läsa! :) Konstigt det där med jakten. Dom flesta (alla utom du;) säger ju att jakten iprincip är obefintlig :) Men det är klart, säkert lite individuellt. Även skällandet är ju något som jag funderar på. Gillar inte bjäbbiga hundar. Har hört att det är lite 50/50 med rasen. många har lätt till skall men många ägare säger också att det är en uppfostrings sak. Gillar att dom verkar lätta att träna med! Har just nu en väldigt krävande hund. Skulle vara skönt med lite lättare.

Mja, det är snarare en ras med lätt till skall än "skällig". Ljud, uppjagning (typ lek) och glädje orsakar lätt skall. Lär man in att skälla på kommando kan man även lära in att tystna med fingersignal (lägga finger på läpparna är bra signal, slipper man försöka överrösta skallet). Min svarade superbra på klickerträning. Så länge du tränar hunden så den inte har överskottsenergi, är understimulerad och frustrerad så lär skällandet vara minimalt. Är hunden uttråkad är det lätt att rösten tas till och okynnesskäller över allt och ingenting. 

Men, Ådi krävde mer än vad dvärgschnauzern, border collie/collien (han kräver iofs ingenting alls), och border collie/corgin kräver sammanlagt. Jag behöver bara jobba ca 1 ggn/vecka nu med alla tre. Han var/är förvisso speciell på många nivåer. Fel päls (tänk sheltiepäls), nervös, och rätt så hyper. Han fick smeknamnet "räserspetsen" av nån person. :)