Vi firade deras 3:e levnadsvecka med att alla öppnade ögonen och snart började tänderna tränga sig fram.

De upptäckte varandra mer. Tidigare hade de lite hjälpligt kravlat samman i en hög för att sova. Nu kunde de söka upp varandra mycket bättre. Små brottningsmatcher började ske. De gnagde försiktigt på varandra, försökte kravla upp ovanpå varandra och givetvis utsattes deras stackars mor för samma behandling.

De upptäckte även att vi fanns på en annan nivå. Vittra började förstå att de där småttingarna var roliga, de fick ju helt plötsligt kontakt med henne. Mer än en gång klev hon med Drífas tillstånd i valplådan och trampade runt. Fast de var fortfarande en aning för läskiga, så hon var lika snabbt tillbaka på golvet, med tassarna tryggt på golvet. Huvudet, njae, det var en underdrift, halva hon hängde dock in och spanade på de nya kompisarna.

Dagen de blev 2 v började jag ge dem lite köttfärs från ett finger. Det gillades, och snart fick de prova väl uppblött hundmat. Några av de minsta var lite kräsna och ville helst ha kött, men efter bara några dagar åt de glatt av allt i skålen. Vi var snälla i början och hade alltid lite köttfärs med som smakförstärkare.

Vi började lyfta ut dem på kontorsgolvet när lådan skulle saneras. Nu började det klart märkas att de åt riktig mat också. Drífa var snabb att städa efter dem, men kunde missa en del, och även om hon städade blev filtarna söliga rätt snabbt.
Kontorsgolvet som är ett målat trägolv var dock på tok för halkigt för de små liven. När så Lisa kom för att hälsa på sin Aslak och Malin för att försöka välja en av tikarna, fick de följa med in i köket. Det var svårt att gå på det golvet också, men i alla fall genomförbart. Dagen efter köksbesöket klättrade Ubbe ur valplådan första gången.

När de var nästan 4 v gamla fick de därför flytta in i köket. Skönt för oss, som inte längre behövde vakna av deras oljud på nätterna, och riktigt underbart för Drífa. Hon kunde nämligen nu välja att vara med valparna, eller att lägga sig i den bekväma kökssoffan, utom räckhåll för odjuren.

Tanken hade hela tiden varit att de skulle flytta ut i hundgården när de blev 4 v gamla. Dock satte naturen stopp för detta. Vi fick helt plötsligt långt under 10 minusgrader. Några enstaka dagar var det bara 6-7 minus, och de fick vara ute dagtid. Vi konstaterade raskt att det bara var att samla ihop ännu fler tidningar och köpa hem mer rengöringsmedel. Fast ska jag vara ärlig, är det mysigt att ha dem inne. Visst blir det massor mer jobb, och de flesta av dem kommer att bli hundgårdshundar rätt omgående. Men det är så mycket enklare att pussa, mysa och leka med dem när de är inne i värmen.

De har umgåtts med gäster, både vuxna och barn, samt med Vidar och Vittra. Vittra älskar att de bor i köket. Hon tröttnar inte på att busa och brottas med dem. I början tyckte de att hon var lite läskig, men snart var de bästa vänner. Hon låter dem bita i svans, tassar och öron, men biter mest själv i dem. Hon lär dem vidare att man kan leka tillsammans med skaer, dragkamp kallas det. Men ibland vill hon ha sakerna själv, och då säger hon till.

De får lära sig att en hund som säger ifrån ska man lyssna på. Vidare kan man dela matskålar, men inte med alla. Både Vidar och Vittra vill ha sin mat själv, och då är det så. Syskon och mamma delar dock matskålar fortfarande. Om Drífa är riktigt hungrig kan hon morra åt dem och vilja ha mer själv. Fast är de hungriga och struntar i det, så delar de på maten ändå.