Foto: Ricko

Standard för

KARELSK BJÖRNHUND

(Karjalankarhukoira)

URSPRUNGSLAND/HEMLAND

Finland

ANVÄNDNINGSOMRÅDE

En ställande hund avsedd för jakt främst på älg och björn. En hund med jaktlust. Den arbetar mycket självständigt, men dock samarbetsvilligt och markerar viltet med skall. Sinnena, i synnerhet luktsinnet, är skarpa, varför rasen lämpar sig för storviltjakt. Rasen har mycket bra orienteringssinne.

FCI-KLASSIFIKATION

Grupp 5, sektion 2

Med arbetsprov

BAKGRUND/ÄNDAMÅL

Rasens ursprung anses vara komihunden, som också är kallad för syrjänernas hund. Stamhundarna härstammar dock från Ladoga, Karelen, Olonets och Dvina, där de användes för jakt på allt vilt. Rasaveln påbörjades år 1936. Ändamålet var att avla fram en robust hund som skäller på storvilt. Då kom man överens om att rasens namn skall vara karelsk björnhund. Den första rasstandarden fastställdes år 1945 och de första hundarna registrerades år 1946.

HELHETSINTRYCK

Medelstor, robust och kraftig hund med yvig päls och upprättstående öron. Den är endast något längre än hög.

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN

Kroppslängden skall vara endast något större än mankhöjden. Bröstkorgens djup skall vara ca hälften av mankhöjden. Förhållandet mellan nosparti och skalle skall vara ca 2 : 3. Skallen längd skall vara ungefär samma som skallens bredd och djup.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR

Ett jämnt temperament, något inbunden och modig med sisu. Mycket självsäker, kan uppföra sig aggressivt mot andra hundar, men aldrig mot människor. Stark kamplust.

HUVUD

Huvudet skall framifrån sett vara triangelformat.

Skallparti

Skallpartiet skall vara brett, från sidan och framifrån sett något välvt, bredast mellan öronen. Pannfåran skall vara mycket grund.

Stop

Stopet skall vara sluttande, relativt långt och välva sig jämnt mot skallen. Ögonbrynsbågarna skall vara endast svagt markerade.

Nostryffel

Nostryffeln skall vara stor och svart.

Nosparti

Nospartiet skall vara djupt och endast något avsmalnade mot nosspetsen. Nosryggen skall vara rak.

Läppar

Läpparna skall vara tämligen tunna och väl slutna.

Käkar/Tänder

Käkarna skall vara mycket kraftiga. Tänderna skall vara väl utvecklade och regelbundet ansatta. Normalt tandschema. Väl slutet saxbett.

Kinder

Okbågarna skall vara kraftiga.

Ögon

Ögonen skall vara relativt små och något ovala. Färgen skall vara brun i olika nyanser, aldrig gul. Uttrycket skall vara livligt och skarpt.

Öron

Öronen skall vara upprättstående, relativt högt ansatta, medelstora och något rundade i spetsen.

HALS

Halsen skall vara muskulös, medellång, välvd, utan löst halsskinn och täckt av tjock päls.

KROPP

Manke

Manken skall vara tydligt markerad, i synnerhet hos hanhundar, hos tikar något mindre.

Rygg

Ryggen skall vara rak och muskulös.

Ländparti

Ländpartiet skall vara kort och muskulöst.

Kors

Korset skall vara brett, kraftigt och svagt sluttande.

Bröstkorg

Bröstkorgen skall vara rymlig, inte påtagligt bred, relativt lång och nå ungefär till armbågen. Revbenen skall vara något välvda. Förbröstet skall vara tydligt, dock inte särskilt kraftigt.

Underlinje

Buklinjen skall vara något uppdragen.

Svans

Svansen skall vara högt ansatt, medellång och böjd över ryggen så att svansspetsen vidrör ena sidan av bålen eller ryggen. Medfödd stubbsvans tolereras.

EXTREMITETER

FRAMSTÄLL

Frambenen skall vara kraftiga med stark benstomme. Framifrån sett skall de vara raka och parallella. Överarmen och skulderbladet skall vara nästan lika långa, underarmen något längre.

Skulderblad

Skulderbladet skall vara relativt vinklad och muskulös.

Överarm

Överarmen skall vara något vinklad och kraftig.

Armbåge

Armbågen skall vara rakt bakåtriktade och befinna sig på en lodrät linje som är dragen genom skulderbladets högsta punkt.

Underarm

Underarmen skall vara kraftig och lodrät.

Handlov

Handloven skall vara fjädrande, endast något böjd.

Mellanhand

Mellanhanden skall vara medellång och från sidan sett något vinklad.

Framtassar

Tassarna skall vara fasta, höga, tämligen runda och framåtriktade. Trampdynorna skall vara spänstiga och på sidorna täckta av tät hårbeklädnad.

BAKSTÄLL

Bakbenen skall vara kraftiga och muskulösa, bakifrån sett raka och parallella.

Lår

Låret skall vara brett och långt med kraftig muskulatur.

Knäled

Knäleden skall vara framåtriktade och knävinkeln medelstor. Bakbenets främre kant skall bilda en vacker båglinje.

Underben

Underbenet skall vara långt och spänstigt.

Has

Hasleden skall vara lågt ansatt med tydlig vinkling.

Mellanfot

Mellanfoten skall vara kort, kraftig och lodrät.

Baktassar

Baktassarna skall vara fasta, något längre och lägre än framtassarna. Trampdynorna skall vara spänstiga och på sidorna täckta av tät hårbeklädnad.

RÖRELSER

Rörelserna skall vara lätta, vägvinnande, flotta och parallella. Hunden byter travet lätt till galopp, som är den angenämaste rörelseformen.

HUD

Huden skall överallt vara åtliggande och utan rynkor.

PÄLS

Pälsstruktur

Täckhåret skall vara grovt och rakt. På halsen, ryggen och lårens baksidor skall pälsen vara längre än på andra ställen. Underullen skall vara mjuk och tät.

Färg

Färgen skall vara svart, som kan vara matt eller något brunskiftande; oftast med skarpt avgränsade vita tecken på huvudet, halsen, bröstet, buken och benen.

STORLEK/VIKT

Mankhöjd

Idealmankhöjd hos hanhundar är 57 cm och hos tikar 52 cm.

Tillåten avvikelse + 3 cm.

Vikt

Idealvikten hos hanhundar är 25 - 28 kg och hos tikar 17 - 20 kg.

FEL

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

• Klen benstomme
• Smalt skallparti
• Snipigt nosparti
• Mjuka öron eller fladdermusöron
• Kraftigt välvd hjässa
• Gula ögon
• Löst halsskinn
• För djup eller tunnformad bröstkorg
• Branta skuldror
• Raka hasleder och platta tassar
• Sporrar på bakbenen
• Vit grundfärg med svarta fläckar eller ringa inslag av varghår
• Vågig päls
• Rak eller bristfälligt böjd svans

DISKVALIFICERANDE FEL

• Över- eller underbett
• Glosögon
• Slappa öronspetsar eller hängande öron
• Färger som standarden inte nämner
• Aggressivitet mot människor

NOTA BENE

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

TESTIKLAR

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.