Raser

Den oundvikliga frågan: vilken ras passar mig?

2017-04-11 12:04 #0 av: Vintervarg

Hej alla! 

Jag blev tipsad i Hundar att fråga även här så jag gör väl det. Detta är samma post som jag skrev där men tänkte att det kan vara smart att fråga här med då jag är främst intresserad av just spets- och urhundarna. Glad

Jag har länge gått omkring och drömt om att ha en egen hund inom en snar framtid, förhoppningsvis ett par år när jag flyttar till en rymligare lägenhet. Problemet är att jag har så jäkla svårt med att sålla ut vad för ras/raser som skulle passa mig. Grejen är det att jag har sedan en lång tid tillbaka kärat ner mig i spets- och urhundarna (grupp 5); det är nånting i dom som tilltalar mig mer än alla andra hundgrupper. Fast samtidigt vet jag att oavsett hur galet fina jag tycker att malamuterna exempelvis är så skulle de inte passa min livsstil. Vettigast vore ju en av sällskapshundarna i grupp 9 då jag vill primärt ha en hund till just det, sällskap, och att ge mening och glädje i tillvaron. Men problemet här är att nästan ingen hund i grupp 9 tilltalar mig särskilt mycket rent utseendemässigt. Jag dras till medelstora och stora hundar och därför faller dom flesta "knähundar" ur intresselistan direkt, särskilt chihuahua och liknande. 

Vad jag söker är väl en mellanstor till stor-ish hund, tyst (inte så skällig), inte spretig/sprallig, inte för komplicerad och som inte kräver att man är en övermänniska när det kommer till motion/aktivering. Gärna en som är lugn, värdig och som är lojal till husse/flocken. Jag gillar att vara ute i naturen (skogspromenader etc) och är en livsnjutare men jag har mina dagar/perioder då jag inte orkar lika mycket, oftast p.g.a. psykisk ohälsa. Gärna en hund som inte fäller konstant/enorma mängder, pälsvård är helt okej dock. Jag finner en viss charm och tillgivenhet i s.k. enmanshundar, såna som inte direkt är bästa vän med alla dem ser utan hellre är lite reserverade, kanske även "vaktiga" – lite som jag, haha. Helst en vovve som klarar av slappare dagar utan att totaldemolera huset, särskilt om det är skitväder ute. Finns det en sån hund?

Jag är som sagt inte direkt intresserad av att ställa ut hunden, agility eller liknande. Söker en hund som passar för sällskapslivet, som nöjer sig med längre promenader i naturen (åtminstone 1 tim per dag) och att vara min bästa vän. Godissök, lära baskommandon, klövja och lekande är såklart av intresse – och massor med mys. Vore ju bra om hunden inte är sönderavlad och/eller har en massa hälsoproblem. Helst ingen trimras, "muskelhundar" eller mer krävande raser såsom schäfer, rottis m.fl. 

Vem är jag då? Jag är 24 år, lugn, noggrann och något av en introvert. Kreativ, drömmare och (öd)mjuk men som sätter tydliga gränser vid behov. Fan vad det är svårt att beskriva sig själv. Funderar Nej men på riktigt, jag är fisk i horoskop och en ganska typisk sådan (även fast jag inte tror på horoskop, lol). Jag har humor, hyffsat lång stubin och kärlek i massor att ge till en ny familjemedlem som kan förgylla mitt liv. Är inte direkt en naturlig ledare men är inte en dörrmatta heller – något där mittemellan, d.v.s att jag tar ledarrollen i en (människo)grupp om jag märker att ingen annan tar den eller är "bättre lämpad". Några av mina nackdelar är väl det att jag är något socialt awkward och blir lätt andfådd av att t.ex. springa p.g.a. taskiga lungor, så det blir mestadels promenader i en lugn/vanlig takt. Kan också vara sådär mänskligt lat ibland, fast hundägandet skulle säkert minska på det då jag skulle få mer fasta rutiner i livet p.g.a. att hundens behov ska tillgodoses. 

Såklart är man djurkär; har haft samojed i familjen förr och så har flera av mina vänner haft diverse hundar (oftast blandraser, stora som små). Jag var den där blyga (och skolmobbade) killen som prenumererade på Pets i lågstadiet. Gapskrattar Kan dock inte påstå att jag skulle ha mycket hunderfarenhet (typ average) men sunt förnuft har jag. Skulle aldrig få för mig att slå en hund eller liknande; alla liv är värdefulla.

Bor just nu ensam i en lägenhet på tredje våningen men när jag flyttar så vill jag helst bo i villa eller i en lägenhet/radhus med tomt. Bor i en småstad i norr med mycket natur runtomkring. Hunden skulle såklart bo inomhus och vara med där det händer. 

Kan väl tilläggas att jag är särskilt förtjust i just den japanska akitan (har ett stort intresse i japansk kultur/historia rent generellt sen ung ålder) och nej, detta är inte  p.g.a. att Silverfang/Ginga Nagareboshi Gin skulle vara min barndom (plot twist: det var inte det) eller att jag fått en viss bild av akitan p.g.a. en viss berömd individ av den rasen *hosthachikohost*. Det är helt enkelt något hos akitan som fascinerar mig oerhört... Det vore väl drömrasen.

...

Fy sjutton vilket kilometerinlägg det blev!FörskräcktÅja, hoppas ni kunniga hundmänniskor orkar läsa och hjälpa mig med att komma fram till vilken ras eller raser som kan passa in på vad jag kan erbjuda. Kom gärna med era egna erfarenheter av raser som kan passa, om ni har det! Vill ju inte att hunden ska bli understimulerad eller vantrivas – vi båda ska ju trivas tillsammans i många år framöver. Hjärta

Ber om förlåtelse om jag glömt nämna något väsentligt.

Anmäl
2017-04-11 12:50 #1 av: Belzebubble

Har du tittat på rasen shiba? De är inte så stora, fäller inte mycket och skäller inte i onödan. De behöver dock tänka med huvudet och har större behov av motion än en timme om dagen för att vara nöjda. Grupp 5 tycker jag överhuvudtaget är hundar som är svåra att ha endast till sällskap, de flesta måste få arbeta med något. Vi skaffade en på grund av deras lojalitet och självständighet och vi är beredda på att ge hunden vad den behöver. 

Annars, har du tittat på rasen eurasier? De sägs vara väldigt "enkla" hundar.  De är en korsning mellan flera rasen, bland annat samojed. :) De är större och har mer päls men fäller inte förutom vissa perioder. Jag ska inte säga för mycket om rasen då jag endast har varit en dagmatte åt en. :) 

Häng inte upp dig för mycket på utseende och fastna inte för en ras endast för att deras utseende tilltalar dig. Ni ska leva tillsammans i många år så var säker på att du kan erbjuda hunden det den behöver. Som jag ser det kan man ha vilken hund som helst (med vissa undantag) till sällskap, då att gå ut och spåra, köra agility eller rallylydnad - det är just att hålla varandra sällskap. Vill du endast gå promenader på ca 1 timme så är det kanske just grupp 9 som passar dig bäst. :) 

Anmäl
2017-04-11 13:34 #2 av: Vintervarg

#1 Såklart man inte skaffar en hund endast för utseende, det vore ju dumt både för en själv och för hunden. Det är det jag menade i början när jag tog malamuten som exempel, oerhört fin hund men jag vet att jag inte skulle funka med en. Det går ju inte direkt att totaländra sin livsstil bara för att man ska funka med en viss typ av (dröm)hund.

Jag vet inte om du reagerade på det men jag skrev faktiskt "åtminstone 1 tim per dag", med vilket jag menar att det såklart är det minimala. SkämtarKan lätt vara ute i 2-4  timmar (finns ett stort naturreservat i närheten där jag kan gå runt i timmar om det är fint väder) men 1 timme är väl det minimala jag siktar på om jag har en dålig dag, så att säga. Glad Jag brukar rasta mina vänners hundar alltid när jag hälsar på.

Har ett intresse för att testa att klövja och mer, err, "vardagligt drag", eller vad man ska kalla det. Liksom på vintern kan vovven hjälpa till med att dra t.ex. matkassar och sånt (vet dock inte riktigt hurdan kälke/släde/whatnot man ska ha dock) som extra aktivering; har inte körkort och svagare lungor (p.g.a. haft ett par lungsjukdomar) så brukar ha svårt på vintern med att handla då affären ligger på andra sidan stan. Lite bärhjälp vore underbart, särskilt om hunden skulle må bra av det. 

Eurasier har jag tänkt på faktiskt. Dom verkar lovande och jag har läst om dom en del. Fast det verkar lite svårt att få tag på en? Eller så är det jag som inte är tillräckligt kunnig om vilka kennlar som är bra/seriösa. 

Shiba är jag lite småsugen på också men hur mycket skiljer dom egentligen ifrån akitan (som jag är väldigt påläst om)?

Anmäl
2017-04-11 14:05 #3 av: SaraC

Tycker att mentaliteten du verkar söka stämmer in på många raser i den här gruppen. 

Eftersom du haft samojed tidigare, anser du den vara för krävande för vad du söker nu?

Eurasier kan absolut vara ett alternativ. Tycker inte den är jättesvår att få tag på men beror ju på vad man jämför med såklart. Vart någonstans i landet ungefär letar du?

Chow chow kanske?  Sen har du ju mittelspitz, finsk lapphund, keeshond, isländsk fårhund och japansk spets t.ex. som kan passa in förutom önskemålet om en tyst hund. Jag vill ju dock hävda att det är mycket en fråga om uppfostran och kanske avelslinjer. En ras som japansk spets som är en larmhund är ju absolut inte menad att skälla i tid och otid. 

Ska tipsa DesK som har erfarenhet av både akita och shiba om den här tråden Tummen upp

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2017-04-11 14:16 #4 av: Vintervarg

#3 Jag bor i Norrbotten för stunden så det vore ju händigt om det fanns en bra kennel i samma län. Har dock inga problem med att t.ex. åka ner till Västerbotten eller mellersta Sverige om rätt uppfödare finns där. Kommer dock eventuellt att flytta till södra Sverige inom några år (utanför Stockholm ungefär) så i princip är väl alla seriösa kennlar av intresse. 

Förmodligen kan jag först skaffa hund om tidigast ett par år. Glad Har inte jättebråttom men vill börja planera i god tid för det tar ju ett tag att komma fram till vilken ras man ska ha (tur att det finns så bra hundforum att fråga i!) och sen att vänta på just rätt valp. Vill inte göra några förhastade beslut.

Anledningen till att jag helst vill ha en tyst hund är att sannolikheten att jag kommer bo i lägenhet även i framtiden är stor och ja, man vill ju inte få klagomål från grannar, haha. Men ja, uppfostran och avelslinjer har säkert sin del i "skälligheten", som du säger.

Jag minns att jag nån gång kollade på chow chow men har för mig att det var något hos rasen som gjorde mig osäker, kan dock verkligen inte komma på vad det var för något. Utesluter inga raser ännu och väntar gärna på fler svar!

Anmäl
2017-04-11 14:48 #5 av: Belzebubble

#2 Jo, jag såg att det var åtminstone, ville bara vara tydlig att de behöver mer än så!  Det märks att du har tänkt igenom och vill att detta ska bli rätt. Jag gick igenom samma sak för några månader sen och hämtade min valp i mars, så jag vet exakt hur det känns! :)

Jag har ju som sagt en shiba. Hoppas på att jag kan "uppgradera" mig till en japansk akita någon gång i framtiden (typ min pensionärshund...). Jag skulle säga att i grund och botten är de väldigt lika varandra, iallafall i personlighet. Som jag har förstått det (och jag har alltså ingen personlig erfarenhet av BÅDA raserna), så har akita utvecklat flera oönskade egenskaper, bland annat aggression mot andra hundar - men det kan mycket väl bero på vilken uppfödare/kennel hunden kommer ifrån. Min uppfattning är också att akita är ännu mer envis än vad shiban kan vara. 

När jag skulle välja ras så stod det länge mellan eurasier och shiba. Till slut blev det shiba, och då endast för att vi träffade på en bra uppfödare som vi fastnade för.  Vi hade till och med bestämt oss för en eurasier men hade också bokat in en besökstid hos en shibauppfödare... Om de är svåra att få tag på vet jag inte. Jag tycker att de blir mer och mer populära. Nu är du ju ute i så god tid, så hitta en uppfödare och ställ dig i kö så är det inga problem. Jag vet en som endast skulle åka och besöka en kennel för att få veta mer om rasen men kom tillbaka med en valp tre veckor senare, så det kan inte vara så svårt! 

Anmäl
2017-04-11 17:26 #6 av: SaraC

#4 Antar att du kollat på Eurasier-klubben? Annars är det mitt tips att börja kolla där efter uppfödare :)
Har själv tänkt skaffa en eurasier och en kennel jag fastnat för och hört gott om är Leiionspitz i Mora

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2017-04-11 19:16 #7 av: DesK

Jag har haft en akita i tretton år och nu har jag en shiba som är 3 år och en american akita sm är 12 veckor. Samtliga dessa kommer från sammauppfödare, kennel Novéns. För 17 år sedan köpte jag min första akita, Bishou hon var en underbar hund med mycket egen vilja, men lugn och sansad med den egna flocken, husse, matte och två barn, då 3 och 6 år gamla. Mina barn växte alltså upp med Bishou. Efter Bishous död fick vi hem vår shiba Zaki (se min avatar) zaki är en mycket bestämd herre och faktiskt relativt skällig, troligen berör det på att jag är illa hörselskadad. För 4 veckor sedan fick vi hem vår american akitapojke. Han är rena rama filbunken, lugn och tyst inne, men fullt ös ute på tomten. Enligt uppfödaren finns det bättre avelshundar av america akita, lättare att få bra och stabila hundar, därför satsade de på amerikanarna.  Det som gäller för alla tre raserna är att lägga ned mycket arbete på den unga hunden, gärna gå valpkurs och någon fler kurs. Just american akita är tydligen mycket lämpad för bl a klövjning och sök /spår. Shiban går bra att köra bl a agility med. Ingen av raserna är dock några arbetsnarkomaner i vuxen ålder, snarare kan de rätt fort tröttna på för mycket tjat. Att ta det lugnt och vila någon dag, när matte /husse är i mindre god form är inga problem. Sökövningar är populärt hos båda raserna och det orkar man ju oftast med även när man inte är så pigg. Det man ska tänka extra mycket på är att samtliga dessa raser är lite av enmanshundar och att de kräver sin ägare, de kan sätta sig ordentligt på tvären om det vill sig illa. En lugn, bestämd och fast hand är ytterst nödvändigt. Bifogar en bild på Lillen.

Fråga gärna mer och lycka till med ditt val av hund!

Désirée

Anmäl
2017-06-03 15:50 #8 av: lunakees

Keeshond!!! Må vara partisk eftersom jag själv äger en, men jag tycker verkligen att denna ras stämmer in på vad du vill ha. De ser ju ut som en urhunds-hund - fluffig päls, krullsvans och uppåtöron! :) Så här står det om keeshonden på SKK:

Rasen är lättlärd, intelligent, livlig, nyfiken men kan samtidigt vara något avvaktande mot främlingar, och fungerar idealiskt som larmande vakthund. Den har låg jaktlust.

Keeshond är mycket anpassningsbar och passar både livliga barnfamiljer och ensamma pensionärer; den är inte särskilt motionskrävande men hänger gärna med på olika krävande aktiviteter. Den tycker om att alltid få vara med.

Annars tror jag också på eurasier kanske? Samojed tror jag är lite för krävande för på SKK står det att den passar en aktiv friluftsmänniska. Keeshonden är som lyckligast när den får vara där du är - om det är i soffan efter en slappardag eller på en livlig skogspromenad spelar inte så stor roll - bara den får vara med dig Hjärta Även om de såklart också tycker om att motionera/jobba med huvudet. Men det viktigaste för en keeshond är att få vara med dig för de är otroligt familjekära! 

På bilden ser du min keeshond Luna, 9 månader! 

Anmäl
2017-06-03 15:51 #9 av: lunakees

Bra beskrivande video om du är intresserad av rasen! Förlägen

Anmäl
2017-06-05 11:24 #10 av: ifoundnemo

Jag har keeshond i lägenhet, efter träning från det vi fick hem honom som valp så har det inge varit några problem :) och vår är en extremt skällig individ i grunden x)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.