Annons:
Etikettvalpar
Läst 2012 ggr
Blötnos
12/25/15, 8:48 PM

Skygg 7 månaders valp

Hej! Jag hämtade min valp (lapsk vallhund) vid 16 veckors ålder, hon hade inte sett så mycket av världen innan. Hos uppfödaren var hon världens gosigaste och trevligaste… Men jag tror att det blev ett trauma för henne att skiljas från syskon och mamma så sent i livet plus att socialiceringen uteblev. Hon är livrädd för nästan allt, det började dag ett när hon kom till oss. Mycket har vi kommit över och hon är väldigt trygg och glad här hemma. Men ute skyggar hon för det mesta, främmande människor är värst. Först försökte hon fly (hon skakade och skrek) så fort hon skymtade en annan människa, nu har hon börjat göra utfall… (började när hon kom in i tonåren) HUR ska jag hantera detta? Jag låter ingen hälsa på henne, jag är lugn och ignorerar hennes rädsla. Och jag försöker träna långsamt… men nu börjar jag känna hopplöshet. Snälla kom med bra tips! Behöver verkligen all pepp jag kan få just nu. <3

Annons:
[Anata]
12/25/15, 9:35 PM
#1

Vid 7 månader händer jätte mycket i hundens kropp. Jag gjorde INGET med min hund för utom sitt ligg stanna rumsrenhet och lätta henne gå i koppel de första året. Jag bodde dock på landet. 

När jag fick gäster vad hon i köket. Hon var INTE med! 

1. Hon var i spökåldern.
2. Jag ville inte att hon skulle lära sig folk menar hälsa
3. De händer redan mycket nog i kroppen

Barn utan 3 fick hälsa på henne under den tiden då jag ville lära henne med barn. Barn mellan 3-6 år fick lära sig att jag säger när dom får vara med henne. Då dom oftast är mer på.

När hon var 1 år kunde hon allt de jag ville att hon skulle fokusera på. Sen började jag med att ta med henne till stallet. Varje gång hon kollade på mig var de godis. Idag använder ofta folk klicker. Jag gjort allt roligt. När hon stretade så var oftast vårt koppel sträckt. Jag backade inte för att de skulle vara slagt. Utan jag väntade och när hon tog ett steg var de godis.

Idag har jag en 5 åring som är trygg som attans i sig själv. FÖRUTOM efter flera attacker så är hon inte helt på när de gäller mötande hundar. För att bo i för ort så är de få hundar vi träffar. Och när de kommer till besöker allt som var jobbigt då. De är borta idag.

Tänk på att över stimulera henne inte. Ta hellre lång promenad i skogen och social träning på vägen hem än tvärt om. Nu säger jag detta av egen erfarenhet. Min tik. Jag gick med henne 3 km innan jag ens var i skogen för att gå några km där och sen tog jag spårvagnen hem och då tränade jag socialt med henne.

1 gång i veckan gick vi totalt 1,5 mil och de hjälpte henne. Detta är efter attackerna när hon var 2 år. Men jag har ALDRIG stimulerat henne med söker eller aktivitleksak mm. Där man kör hjärna men inte kropp. Utan de har varit ut i skogen i lina dom första gångerna sen lös. Hon var 2 år när hon var lös första gången. Innan dess var hon inte de.

Mitt tips de är något jag gjorde.

Varje vecka skrev jag upp mål. Vad jag vill och hur jag skulle ta mig dit. De jag inte klarade följde med till nästa vecka. Varje vecka dom första 3 månaderna hade jag något med mig från veckan innan som jag inte klarade av. Sen hade jag ALLTID de hon tyckte var roligt som följde med varje vecka. Så jag hade något hon kände igen.

Jag skiftade promenad dagar ingen bestämd dag eller tid.

Jag gick ut på fotbolls planen och körde kontakt övning sitt ligg mm. För att visa henne att vi bara byta miljö inte träning. Detta kör jag än. Varje dag tränar vi lydnad i den bemärkelsen och kontakt övningar. 

När du är på ett ställe du vet hon "Låser" sig på. Blunda andas ljupt och känn av vad du har i kopplet. Ni två måste klicka. Ni två måste fläta sammans och funkar. 

De är roligt att göra. Jag gör detta varje dag. Gjorde de även när jag red. Folk har alltså frågat mig på vår promenader om varför jag gör detta. Och de är just för att känna in henne så vi kan jobba tillsammans.

Din hund är en unghund och ni har långt kvar. Så lycka till kära du. Ge aldrig upp. När de blir jobbigt under en promenad. Blunda andas slappna av! Vi är stark tillsamman <3

Blötnos
12/25/15, 9:56 PM
#2

Hej Anata, tack för så fint och bra svar! Vi klickertränar varje dag och hon älskar det! Vi tränar även mycket passivitet. Jag kan tyvärr inte gå så långa promenader med henne än då hon är för ung, men vi tränar en del hjärngympa. Jag försöker hitta en lagom balans för henne där hon varken är över eller understimulerad. Vi är mycket ute i skogen och leker och vi har bra kontakt, hon verkligen älskar att hitta på saker och söker mycket uppmärksamhet, kontakt och bekräftelse. Vi jobbar mycket med freeshaping, mycket belöning, balans och nosövning. Jag har inga krav på henne, men jag önskar att hon i framtiden kan lita på att jag tar hand om möten, hon behöver inte vara social. Jag vill bara att hon inte ska känna krav, utan kan gå och lägga sig i ett annat rum eller sitta vid min sida när vi träffar någon… Vill bara inte att hon ska känna oro och vara rädd :/

Blötnos
12/25/15, 9:56 PM
#3

Hej Anata, tack för så fint och bra svar! Vi klickertränar varje dag och hon älskar det! Vi tränar även mycket passivitet. Jag kan tyvärr inte gå så långa promenader med henne än då hon är för ung, men vi tränar en del hjärngympa. Jag försöker hitta en lagom balans för henne där hon varken är över eller understimulerad. Vi är mycket ute i skogen och leker och vi har bra kontakt, hon verkligen älskar att hitta på saker och söker mycket uppmärksamhet, kontakt och bekräftelse. Vi jobbar mycket med freeshaping, mycket belöning, balans och nosövning. Jag har inga krav på henne, men jag önskar att hon i framtiden kan lita på att jag tar hand om möten, hon behöver inte vara social. Jag vill bara att hon inte ska känna krav, utan kan gå och lägga sig i ett annat rum eller sitta vid min sida när vi träffar någon… Vill bara inte att hon ska känna oro och vara rädd :/

[Anata]
12/25/15, 10:31 PM
#4

Hur är du när dagen börjar?
Hur är du som person?

När jag fick min valp var jag framåt jag utsatte mig för för mycket stress situvationen som lede till panik ångest som jag tryckte undan. Alltså jag var större än min vardag eller hur jag ska säga. 

De gjorde att hon hade lite av samma problem. Idag är jag långt ifrån de. Varje dag när jag vaknar så bryr jag mig inte om måstena. Jag arbetstränar och gör de som jag måste man jag planerar ALDRIG mitt nästa drag. Vilket jag har märkt att mina hundar har börjat lugna sig jätte mycket.

När vi möte hund innan så var jag där framme när jag såg en hund. Oj vad jag var där. Med panik ångest jag skrek " Onej en hund. Hur fan löser jag detta!" och så mycket mer. Men jag hörde inte mitt egna skrik för jag gjorde de med kroppspråket. 

I Augusti var vi med en om brand hela hyreshuset med 70 lägenheter. Hela taket blev eldfullt på mindre än 5 min. Min 5 åriga hund och min valp var kvar i lägenheten då enligt brandmännen skulle vi vara i lägenheten igen efter 30 min. Vi fick flytta vilket blev evakueringslägenhet och nytt område. Nya hundar och mindre rottweilerar. Veckan efter vi kom till denna lägenheten knappt en vecka. Vi flyttade in här den 20 augusti och den 25 Augusti snackade jag med min bästis. Hon hade problem med sin vinthund. Jag sa kom hit med han. I 1 vecka hade jag 3 hundar. Efter den branden pallade inte min valp på 8 månader av livet med små barn. Då vi har 18 månader en 4 åring och två 9 åringar. Den minsta var 1 år då ca. Så i skoj sa jag till henne att hon kunde ta han och jag ta hennes vinthund. Skoj blev allvar och  den 3 sep flyttade min valp.

Efter den branden och en extremt tramua förlossning har jag fått mig livets käft smäll att jag ska inte vara större än min vardag eller vara där framme. Jag har börjat mitt liv som hundarna.

Jag planerar min dag som den kommer. Jag tar hand om hinder när dom kommer. Jag tänker inte längre på "oo nej en hund!" Utan idag här de " Jaha en hund. Fina blommor på trädet. Oj kolla vilja fina gardiner hon har i sin lägenhet undra var hon har köpt dom!" Alltså jag bryr mig inte ser inte den hunden. De vill säga min hund ser den jag puffar henne ner hon gör något.

Jag kan säga dig. För 3 dagar sen var jag ute med henne. En JR kom förbi. Jag sa till henne och puffade henne lite med kopplet allt så dra till lite. Hon satte sig och jag kunde plocka upp efter min vinthund.

Innan fanns inte de på kartan. Jag tänkte efter och ändra mig. Idag kan vi gå förbi nästan vilken hund som. Ja hon reagera och står på två ben mm. Men hon går att "snappa out" från de. Och de är så skönt

Blötnos
12/25/15, 11:00 PM
#5

Jag beklagar branden! Vilken hemsk upplevelse och så starka ni är som ser på livet som ni gör idag! Vi bor på landet och jag är arbetslös för tillfället och min sambo är sjukpensionär, så livet rullar runt väldigt lugnt här på dagarna. När vi väl får besök så får voven vara i ett annat rum, jag ber alla att nonchalera henne. För några veckor sedan var vi och hälsade på min mamma en vecka, det tog 4 dagar innan hunden ens vågade hälsa och vara i samma rum som mamma…

[Anata]
12/25/15, 11:32 PM
#6

Tänk på att hon är i spökålder och behöver tid och utrymme. Hon kanske är som min tik. Gillar inte när folk är på och hon behöver sitt. 

När jag vet om att jag ska vara på ett ställe längre tid. Så antingen åker jag dit under en tid börjar med någon timme sen mer och mer. Och aldrig pang på.

Annons:
Upp till toppen
Annons: