Lydnad

Bli arg som uppfostring?

2009-12-16 14:45 #0 av: KickanW

Nu senast på min valpkurs hade vi en "nej-övning" som gick ut på att bli arg på hunden. När hunden närmade sig korven skulle man vråla åt den och verkligen låta arg, för att den skulle förstå att den måste gå tillåtelse innan den tar korven. För mig kändes detta helt fel. Man kan väl inte bli arg innan hunden vet vad som är rätt eller fel? Och ilska ska man väl aldrig frammana?

Min valpkursledare är väldigt pedagogisk och pratar ofta om att hon använder mjuka inlärningsmetoder, hon poängterar att man ska berömma det bra beteendet och inte straffa det dåliga osv. Jag har, tills nu, hållt med om det mesta hon sagt och sådär.

Hon säger dock ofta till mig att jag är för snäll, att jag inte tar i tillräckligt då jag säger åt Novaya. Här håller jag heller inte med. Jag tycker att Novaya lyder mig väldigt bra och att det ska räcka med att jag sänker rösten och säger ett mörkt "Nej". Man ska väl inte behöva höja rösten för att hunden ska förstå? Borde det inte leda till att man hela tiden måste ta i hårdare och hårdare, för att hunden vänjer sig?

Var går er gräns? Hur hård får man vara och hur mycket får man ta i? Detta på en valp som håller på att uppfostras, alltså ingen problemhund eller liknande.

Jag behöver få höra lite andras åsikt för att höra om jag resonerar rätt eller om jag har överdrivit de här "mjuka metoderna" lite väl mycket.

Anmäl
2009-12-16 15:18 #1 av: Alex

Ett mörkt nej ska absolut räcka! Speciellt när det gäller en valp som håller på att lära sig. Det är först när hunden förstår, men struntar i ett 'nej' som man får bli arg (dvs låta arg på rösten i första hand).

Mvh Alex
Värd för Ridsport
Medarbetare på Islandshäst

Anmäl
2009-12-16 15:30 #2 av: pipiz

nej man ska aldig vara arg,rädd eller spänd...

man ska vara lugn,konsekvent.

Anmäl
2009-12-16 15:41 #3 av: smurfan-13

Känns det fel, vägra göra det! Man ska alltid lita på sin magkänsla om den säger nej! Det är DU som ska leva med din hund och DU bestämmer hur erat förhållande ska se ut. Vill du inte hantera situationen så som instruktören lär ut så måste instruktören finna sig i det och gärna ge dig ett alternativt sätt. Kan inte instruktören det, så är det inte ditt fel och du behöver inte rätta dig efter instruktören!

Jag ryter ifrån mina hundar ibland, men det är ju verkligen ingenting jag eftersträvar. När Felix var valp så lärde han sig att NEJ betyder titta på matte. Bättre effekt än så kunde jag inte önska mig, för tittar han på mig bryter han det han gör och vi får möjlighet att göra nåt kul ihop istället. Den effekten lär man ju inte få om man låter arg. Vem vill umgås med en då?

Anmäl
2009-12-16 15:44 #4 av: pipiz

säg till din tränare att hundar inte lyssnar på en arg energi.

arg energi= svag.

Anmäl
2009-12-16 15:47 #5 av: Alex

#3 Det måste ju vara rena drömmen! Glad

Som jag ser det ska ett nej betyda "avbryt det du håller på med", inte "det där får du inte göra", för att kunna använda det i alla lägen. Det var vad jag fick lära mig på valpkursen, och det har jag haft en otrolig nytta av faktiskt. Som när man leker med hunden, så kan man använda ett nej för att avbryta leken. Har man lärt in att nej betyder förbud mot något så fungerar ju inte det...

Så för mig var aldrig nej ett argt ord, det blev bara argt i vissa lägen när det krävdes.

Mvh Alex
Värd för Ridsport
Medarbetare på Islandshäst

Anmäl
2009-12-16 18:37 #6 av: KickanW

Tack för bra svar!

#3: Det är lite svårt eftersom det är min första hund. Det är ju väldigt lätt att man lyssnar på de som "kan bättre". Helt vill man ju alltid bara pussa och gulla med hunden och låta den göra vad som helst, men det behövs ju en del regler... Och då kan det vara svårt att veta exakt var gränsen går. Men nej, ilska kändes fel. Och ja, såklart man blir arg/irriterad ibland... Men att frammana ilska som inte finns där förstår jag inte vitsen med.

#4: Eftersom hon jobbat med hundar i en väldans många år och har argument för allt hon gör så tror jag att hon redan bestämt sig för vad som är rätt och fel, samt vad som fungerar... Så jag tror inte riktigt hon skulle lyssna på det.

#5: Det var klokt! Det är ju mycket mer användbart med ett sådant "tillfälligt" förbud också!

Anmäl
2009-12-16 18:51 #7 av: pipiz

#6 just pussa och gulla med hunden ska du inte göra för mycket,då får du problem längre fram.

Anmäl
2009-12-16 18:55 #8 av: smurfan-13

#7 det tror jag inte en sekund på! Varför skulle det leda till problem?

Pussa och gull ahur mkt du vill (så länge hunden tycker det är ok). Att få en fungerande relation m hunden hänger inte alls på om man pussar & gullar m sin hund eller inte.

Anmäl
2009-12-16 18:56 #9 av: SaraC

Pussa och gulla på du! Flört Men självklart måste det finnas regler och gränser med, som du säger. Tycker precis som smurfan-13, känns det fel i magen så följ den känslan!

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2009-12-16 19:05 #10 av: Alex

#6 Japp, finns många lägen det är användbart i. Som om hunden tillåts vara i soffan, och kommer in grusig, lerig och blöt efter en promenad, så är det bara att säga ett nej när hunden vill upp i soffan. Ett simpelt "nej, just nu får du inte". Flört

Mvh Alex
Värd för Ridsport
Medarbetare på Islandshäst

Anmäl
2009-12-16 19:20 #11 av: KickanW

Jag kanske skulle ha fetmarkerat bara i meningen "alltid bara pussa och gulla".

Jag tror inte för en sekund att det kan bli problem om man pussar och gullar med hunden, men man måste ju göra annat också. Lära den saker, aktivera den och sätta upp en del regler (inte hoppa upp på bordet t.ex.). Och då är det ibland svårt att veta hur hård man får vara i denna uppfostran... Ibland kan man känna sig jätteelak när inte hunden får hoppa upp i soffan och gosa t.ex. eller när den inte får smaka på det goda vi smaskar på... Men såna regler kan ju vara nödvändiga.

Det blir lite förvirrat det här, men det jag försöker få fram är att man ju inte alltid kan gå efter sin egen känsla just för stunden.

Anmäl
2009-12-16 19:31 #12 av: pipiz

#8 jo,det är just det det gör!

för när du gosar,pussar och kramar din hund visar du den att du är LÄGST i rang,ledaren gör inte sådant,alltså kommer hunden att ta över ledarskapet och du får problem.

olika problem som kan skapas:
AGRESSIVITET= riktas mot andra människor OCH hundar,dvs ångestbitande,matvaktande,och utfall mot människor/hundar.

HYPERAKTIVITET=hoppar upp på folk,ervös,uppskruvad,tuggar sönder saker,hjässar,gnäller...förväxla INTE detta med glädje!!

RÄDSLA/SEPARATIONÅNGEST=Skäller,gnäller,ylar,krafsar,förstör saker när du är borta.

DOMINANS= fixering utav föremål,exempelvis en boll,blir stel och spänd,hunden hör dig inte,tar inte godis.

 

Anmäl
2009-12-16 19:39 #13 av: KickanW

#12: Dominans och aggressivitet har att göra med rädsla och osäkerhet.

Jämför det med barn - Inte fan blir ett barn som får mycket kärlek aggressivt pga det?

Ledarskap får man om man är bra på att förklara och bra på att dela ut uppgifter till medlemmarna i flocken - Inte genom att bestämma. Det här med att man ska vara rädd för att hunden tar över ledarskapet är någonting människor hittat på för att få missbruka sin makt.

Det är otroligt svårt att diskutera sånt här med människor som har så grundläggande annorlunda syn på hur hundar fungerar. Jag tror över huvud taget inte på den hierarki som du grundar alla dina åsikter på.

Anmäl
2009-12-16 19:41 #14 av: KitoBonito

#12

:S

Anmäl
2009-12-16 20:19 #15 av: pipiz

#13 om hunden är rädd eller extremt rädd så beror det på  dåligt självförtroende.

läs gärna här hur hundar interagerar med varandra:
http://www.svekhult.com/hundia/images/HUNDENSURSPRUNG_LEDARSKAP.pdf

 

Anmäl
2009-12-16 20:24 #16 av: smurfan-13

#12 nja som utbildad etolog tror jag inte det minsta på ledarskap i den bemärkelsen som tex CM pratar om.

#15 att läsa en pdf utan författare eller minsta källhänvisning m klara vetenskapliga fel ger mig ingenting (annat än att jag vet att du och jag inte delar samma syn gällande hund)

Anmäl
2009-12-16 20:29 #17 av: pipiz

#16 jadu inte behöver man vara utbildad etolog för att veta hundens ursprung.

det tillsammans med sunt frnuft omer man LÅNGT med.

avslutar denna diskussion med dig eftersom du tydligen inte vet hundars ursprung och "primal activities"

Anmäl
2009-12-16 20:38 #18 av: KickanW

Pipiz: Kan du inte acceptera att man har olika syn på hur vargar och hundars flockbeteende fungerar? Allting är inte svart och vitt, det du tror på är inte sanningen utan bara en teori. En teori som allt fler väljer att inte tro på. All senare forskning på varg och hund bevisar något helt annat än det du tror på.

Anmäl
2009-12-16 21:00 #19 av: pipiz

#18 jasså,kan du ge mig några namn??

Anmäl
2009-12-16 21:03 #20 av: KitoBonito

Lars Fält har skrivit en bra bok om etologi som grundar sig på vetenskap. :)

Anmäl
2009-12-16 21:06 #21 av: smurfan-13

#17 vargforskare (som följer vilda vargar) har stort sett helt gått ifrån rangordningssynen som grundar sig från en urgammal hönsstudie. Idag pratar vargforskare om föräldravargarna och inte alfa som förr.

Nu har jag läst länken och den var lika givande som jag misstänkte. Tycker det är sorgligt att hundvärlden har så svårt att ta till sig forskning, om den inte tilltalar det man redan tror på. Det är ingen nyhet inom forskarvärlden att det här m alfa-djur och strikt rangordning var ett misstag och något man tror allt mindre på idag.

Men lämna du diskussionen om dina argument inte håller för vad vetenskapen säger idag. Om du vill kan jag lätt plocka fram en drös vetenskapliga artiklar, studier, föreläsningar etc om både vargen, hunden, och vad de har gemensamt (& vart de skiljer sig). Kan börja att tipsa om Per Jensens (prof. i etologi) Den missuppfattade dominansen

Anmäl
2009-12-16 23:23 #22 av: Vattnadal

#0 Jag kör gärna en övning för att lära hunden att en sak är min, och för att lära den att en sak kan vara min fast jag är längre från den än hunden. Det går även ut på att få hunden att förstå vad nej betyder, och att utgå från vad hunden kan. En hemspråksundervisning.

Det går i korthet ut på att man har något hunden vill ha (på kurs en tallrik med leverpastej). Jag sitter på huk och håller tallriken nära mitt ansikte, och morrar när hunden försöker ta den. Inte ett "rör du så dör du" utan ett så där försynt morr, som betyder "min". En känslig hund backar då, medan en tuffare kan behöva ett redigare morr, kanske visade tänder, och fattar den inte poängen, tom ett halvt steg fram och ett morr med bett i luften. Så fort hunden säger "jaså, är den din" och inte är intresserad, sitter man kvar, ställer tallriken på backen.
Försöker hunden ta den igen, ett nytt morr, på låg nivå först, och stegra endast om det behövs.
När hunden slutar visa intresse, ställer man sig upp. Samma sak igen, tala med en "snäll" morr om att det är din, lägg tyngdpunkten framåt och ta i mer endast om det behövs. När du kommit så långt, ta upp tallriken och kasta den med godis och allt. Meningen är nämligen att hunden även ska lära sig att det är ett nej, inte ett "du får den sen".

Nästa gång gör man övningen igen, fast kanske då utan att hålla tallriken vid ansiktet först. När man kan stå upp och säga att "det är min" tar man ett steg bort, och ska tillsist kunna stå längre från tallriken än hunden, kanske tom med ryggen mot, och med en lätt morrning säga ifrån.
Så fort det fungerar, ta bort tallriken och kasta den.

Sista steget är att man gör om hela faderullan, men att man byter ut den lätta morrningen mot ett nej, kanske dovt från början, men tanken är att ett neutralt nej, i vanlig samtalston, ska fungera.

Inget ta i från tårna, och steg ett kan hunden redan, då hund som har sak morrar för att säga "min". Sen lär vi hund stegvis att människa kan ha saker den inte har, eller ens är närmast. Sist lär vi hunden vad nej betyder.

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Anmäl
2009-12-16 23:33 #23 av: pipiz

#22 det r lättare att göra såhär:

ställ ner ett fat med leverpastej eler köttfärs på som du vet hunden vill ha.

hunden får inte röra det,går den framåt knäpper du med fingrarna och pekar bakå/bort från tallriken (visuellsignal)

på det viset "äger" du maten och du bestämmer när hunden får ta det ,antingen via ett speciellt komando eller via handsignal(hur man vll ha det väljer man själv.

Anmäl
2009-12-16 23:41 #24 av: Vattnadal

#23 Anledningen till att man ska morra och använda hundens kroppsspråk är inte bara för att göra det krångligare, utan för att hunden ska förstå. En morrning förstår hunden, och den förstår tyngdpunkten framåt. Fingerknäpp och pekande föärstår de bara om du redan tränat in det.

Man bygger stegvis upp det från en sak alla hundar (som inte levt utan andra hundar de första 10 veckorna) redan kan, till det vi vill att de ska förstå.

En hund vet att man inte får ta något som en annan har. Vi människor bryter dock ofta mot den oskrivna hundreglen när vi ständigt plockar av dem saker. Vi behöver bara lära dem att vi kan ha saker fast vi inte håller i dem.

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Anmäl
2009-12-17 03:57 #25 av: pipiz

#24 Det hunden förstår är din ENERGI, ingenting annat,så det spelar ingen roll om du morrar eller pekar...

Anmäl
2009-12-17 12:30 #26 av: KickanW

#25: Det var ju du som skrev att man skulle peka?

Anmäl
2009-12-17 15:04 #27 av: Vattnadal

#25 Jag brukar oxå titta på CM. Han gör lite mer än du säger. Visst kanske han pekar, men han lägger även tyngdpunkten framåt och tar ofta ett eller ett halvt steg framåt. För hunden är det tydligt, han säger min, och är hotfull.

Sen kan han vara calm and asertive eller vad han nu säger, och prata om energier. En hund som säger "min", gör samma sak, fast tänker inte i energier, utan i hundspråk. Tyngdpunkten framåt är ett hot

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Anmäl
2009-12-17 15:20 #28 av: pipiz

#27 nej han ÄR inte hotfull...det är DU som tolkar det så.

ta och läs hans böcker.

Anmäl
2009-12-18 15:08 #29 av: Vattnadal

Jag menar inte att det är FEL att vara hotfull, jag menar att man ÄR det. Det är alltså inte kritik mot CM, utan ett sätt att förklara vad han gör och säger på hundspråk, samtidigt som han utövar sin energi. Det är hundspråk, ungefär som att ett morr är en avståndsökande signal, så är flera saker hotfulla, tex:

Titta rakt mot, kanske till och med i ögonen.

Tyngdpunkten framåt, kanske till och med lite rörelse framåt.

Just dessa saker kan man använda sig av om man vill tala om för hunden att man "äger" en sak. Som CM brukar göra. Jag använder det väldigt ofta, en harkling tillsammans med ändring av tyngdpunkten räcker väldigt ofta som korrigering när en hund tänker stjäla en matbit eller någon annans matskål.

Ett problem är att många har tynddpunkten framåt, sträcker ut armarna mot hunden, ler och visar alla tänderna, tittar rakt mot hunden, och så ropar vi "hit". Vi säger med röst och kommando att hunden ska komma, men med kroppen att den ska hålla sig borta.

Alla hundar är inte väldigt signalkänsliga, och väldigt många lär sig att människor säger en sak och menar en annan. De kan till och med lära sig att gilla att kramas för 17.
Dock är väldigt många av hunderna grupp 5 signalkänsliga, och kan reagera strakt på även mycket små signaler. Våra hundar hälsar tex inte gärna på folk som hälsar på, om de har tyngdpunkten fel.

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Anmäl
2009-12-18 20:27 #30 av: pipiz

#29 jaha,ja jag håller helt med!!

Skrattande

det där är sådana självklarheter för mig att jag inte ens tänker på det*skäms*

men det finns många därute som INTE är medvetna om sitt kroppspråk och energi.

Anmäl
2009-12-19 20:32 #31 av: Anders 50

Intressant tråd..kul att läsa om era olika metoder. Märkligt att man lyckats hela livet med att fostra hundar utan vetenskapens och forskningens hjälp.  Flört

KickanW   Skrikandes inte åt valpen, såvida den inte har dålig hörsel!  Glad

// Anders...f.d. 890-3 .....och fortfarande batteridriven!

Anmäl
2009-12-22 19:56 #32 av: tsset

Största frågan är väl vad du vill ha ditt "nej" till? Somliga vill ha sitt Nej som ett förbudsord och använder det här med morrningar, hotfullhet/luta sig framåt och så, och andra vill att Nej ska fungera som så att hunden ska sluta med det den gör och ta kontakt med matte direkt.

Jag har valt den andra då jag vill använda mitt Nej i sådana situationer där min hund gör bäst i att lägga av med det den gör och ta kontakt med mig direkt(i hans ögon för att matte har något skitkul på g, men i mina ögon för att avbryta det som är på gång). Med denna hund ser jag ingen anledning att ha ett nej i samband med skrik och ilska och hot, och jag tvivlar på att jag någonsin kommer ha en anledning till det.

Därmed inte sagt att jag tycker hundens kroppsspråk är skit och blaha och att jag inte kan tänka mig att använda mitt kroppsspråk för att kommunicera med hundar, tvärtom! Att veta hur hunden reagerar på andra hundars kroppsspråk och speciellt vårat är guld värt, speciellt när man råkar på en såndär lösspringande sak som man inte vill ha nära eller i andra situationer där kroppsspråk gör sig bäst(lugnande signaler t.ex. gör sig ju bäst som just kroppsspråk istället för ordet "lugn" sagt stressat).

Jag gör alltså en skillnad i kommandot nej=avbryt, och kroppsspåk/kommunikation. I situationer som "inte vara i soffan" lär jag hunden hur den ska göra istället för att förbjuda, i situationer som "inte ta det spåret" eller "låt bli köttbullen jag tappade på golvet" använder jag Nej och i sådant som inte sker som standard t.ex. påhopp eller där vi gör något och inte tränar t.ex. leker så använder jag kroppsspråket (vilket jag väl gör annars också men ni förstår poängen).

Anmäl
2009-12-25 21:03 #33 av: DesK

Det kan finnas situationer där "NEJ" är stenhårt villkorslöst och där hunden medelst bestraffning får lov att finna sig i detta. MEN detta är en untagsregel som enbart skall utnyttjas i yttersta nödfall. Dessa regler gäller enbart för extremt ranghöga hundar. Med den vanliga sällskapshunden som inte uppvisar något särskilt ranghögt beteende kan samma disciplin förstöra en bra hund. Alltså gäller det att vara klar över vad för hund vi har hemma och i snöret, innan vi börjar med något slag av bestraffning i inlärningssyfte!

Désirée

Anmäl
2009-12-25 21:42 #34 av: pipiz

#33 tycker inte vi ska använda ordet bestraffning,för bestraffning betyder i mångas ögon= att slå sin hund,alltså ett illa valt ord på något som är en korrigering eller en uppfostran.

Anmäl
2009-12-25 22:19 #35 av: tsset

Bestraffning = tillföra något negativt. I mina öron är allt som tillförs negativt lika illa, oavsett om det är ett slag, en spark, en kastad sten, ett skrik, ett hot eller en korrigering. Dock ser jag slag som mer illa då det inte är lagligt och dessutom så fruktansvärt hemskt och idiotiskt, men det är en annan femma.

Dessutom är det lika illa oavsett hur "ranghög" en hund är. Det finns ingen situation som kan göra det okej att bestraffa sin hund, inte heller som gör det mer rätt. Det är inte hundens fel att det blir fel, varför då straffa den? Oavsett rang.

Mitt nej är alltid stenhårt och villkorslöst, det gäller och därmed basta. Inte för att mina hundar annars åker på stryk och de lägger av pga rädsla utan för att de lärt sig att det är bäst att bryta direkt och ta emot berömmet. Här är vi positiva och uppmärksammar det rätta, även vårat Nej är positivt.

Jag finner ingen situation där en bestraffning är enda alternativet, gör ni?

Anmäl
2009-12-25 22:38 #36 av: Anders 50

#35 Du skriver "Bestraffning = tillföra något negativt."  Ett NEJ-rop är väl ändå något negativt, alltså en sorts bestraffning.

Jag har aldrig kunnat tyda ett stenhårt och villkorslöst NEJ till något positivt?

Hade aldrig kunnat fått mina hundar som jag vill utan bestraffning, och med bestraffning menar jag absolut inte någon sort av våld.

Men jag kanske har fått det hela om bakfoten?

// Anders...f.d. 890-3 .....och fortfarande batteridriven!

Anmäl
2009-12-25 23:00 #37 av: tsset

#35 Mja, jag tror att du kan ha misstolkat mig, så jag förklarar lite noggrannare.

Angående NEJet, att det skulle vara en bestraffning. Näe, inte alls faktiskt! Inte mitt i alla fall. Och det är det som är så himla härligt. Mitt "Nej" är ett kommando, och det är positivt. Jag kan ge dig ett exempel:

Jag tappar en köttbulle på golvet. Min hund är påväg att ta den här brännheta köttbullen, men jag säger "nej". Helt neutralt, kanske till och med glatt. Min hund vet att (genom träning självklart) det betyder "sluta med det du gör och titta här"(ja, så vi skulle tolka det med våra ord) och släpper fokuset på köttbullen direkt och tittar mot mig, samtidigt som jag inbjuder till lek som ett beröm för att han var duktig och gjorde rätt. Jag tillför alltså något positivt för att han gjorde rätt, är du med?

Däremot är ett NEJ-rop med ilska och där man tillför något negativt som t.ex. att ta tag i nackskinnet någonting negativt, absolut. Men ORDET nej behöver inte vara negativt.

Stenhårt och villkorslöst betyder att det alltid alltid alltid ska fungera, vilket det i mitt fall gör (hittills ska tilläggas, men så är det ju med det mesta). Mitt Nej fungerar alltid, liksom Bollen, eller att öppna kylskåpet(det sitter alltid en hund där trots att jag försökt smyga upp dörren, jag förstår inte... jo, det gör jag, ljudet är så befäst till mat så hör de ljudet så är de där oavsett vad).

Tyvärr håller jag inte med dig helt om att du inte kunnat få dina hundar som du vill utan bestraffning. Kanske att du inte kunnat det, möjligen pga att dessa bestraffningar sitter så djupt rotade att det är svårt att släppa dem, men jag tror absolut att dina hundar hade gått att lära utan bestraffningar. Inte en sekund tvivlar jag på det.

Sen går det ju att jobba med bestraffningar också, men det gör ju att hunden hela tiden aktar sig för att göra fel för att slippa bestraffning och alltså jobbar för att göra rätt och slippa straffet(kanske få lite beröm också, men det aktar sig fortfarande för att göra fel för att slippa straffet, och att inte göra fel är att göra rätt så indirekt blir det att jobba för godis och för att slippa straff). Jobbar man med belöningar jobbar hunden för att få beröm, och gör rätt för att få berömmet. Och gör den fel så får den inte det den vill ha(ignoreras, alltså blir utan uppmärksamhet). Och jag tror utan tvekan att den mer positiva träningen är bättre för både hund och ägare.

Anmäl
2009-12-25 23:27 #38 av: pipiz

#37 om hundar ändå kunde tänka så som du beskriver det,men det kan de inte. hundar kan nte tänka2om jag gör så slipper jag att husse skriker på mig"

hundar lever HÄR OCH NU I DETTA ÖGONBLICKET,varken tidigare eller senare... så ledsen att göra dig besviken.

hundar resonerar inte de REAGERAR  bara på situationen.

Anmäl
2009-12-25 23:43 #39 av: tsset

#38 Har jag sagt att de kan det?  Även här, låt bli att hitta på saker och försök sätta det i min mun.

Däremot kanske jag behöver göra dig besviken nu(även om jag antar att du redan vet om det här?), visst att de lever här och nu men de minns även vad som har varit obehagligt och vad som har varit positivt, vilket gör att de lär sig vad som lönar sig och vad man bör akta sig från. "Gjorde det ont att klippa klorna förra gången så är gör det nog det denna gång också", "var köttbullen god sist så den nog det nu också", översatt till mänskliga uttryck.

Anmäl
2009-12-25 23:49 #40 av: pipiz

#39 du skrev i inlgg#37:

men det gör ju att hunden hela tiden aktar sig för att göra fel för att slippa bestraffning och alltså jobbar för att göra rätt och slippa straffet(kanske få lite beröm också, men det aktar sig fortfarande för att göra fel för att slippa straffet, och att inte göra fel är att göra rätt så indirekt blir det att jobba för godis och för att slippa straff).

mitt svar:

och jag säger det än en gång: HUNDAR KAN INTE resonera/tänka så!! vad är det du inte förstår??

O du har lyckats klippa en hund i pulpan ena gången när du klipper klorna,och hunden pep och ylade och försökte kanske bita dig,är det intr HUNDEN som kommer ihåg händelsen nästa gång det ska klippas klor,det är DU som är nervös över att även kanske denna gång klippa hunden i pulpan och bli biten,hunden känner av din rädsla(genom din kropslukt(svettningar) och även geno din energi som bli svag. och hunden reagerar på det även denna gång och bråkar.

 

Anmäl
2009-12-26 00:16 #41 av: tsset

#40 De resonerar inte, det är du som tolkar det jag skrivit som så och det är ditt problem. Ingenstans skriver jag faktiskt att "hunden tänker" eller "hunden resonerar", så hur du än en gång fått till en massa saker jag inte tagit upp är en gåta för mig...

Hunden vet precis vad som ger obehag och vad som ger beröm, eller hur? Hundar gör ju alltid det de tjänar mest på(även om det är att undvika en fara). Alltså jobbar en hund för att inte göra det som ger obehag, och för att göra det som ger något positivt. Eller hur? Hur tror du annars att dina hundar lär sig vad som är fel när du korrigerar dem? Eller måste du göra om allt varenda gång, dagligen lära hunden att kissa ute och att vänta på ett varsågod, att inte attackera folk och att inte bita i skor, varje dag?

Hundar lär sig vad de tjänar på, och visst tusan vet de vad som gav dem vad.

Anmäl
2010-01-09 15:52 #42 av: Ixectrona

Usch nej, absolut inte bli arg. Jag har lärt hunden här respektera att mat på golvet tar man inte, och då inte med någon ilska eller hårda ord whatsoever.

Det enda jag gör är att säga nej och sträcka ut handen mot hunden om han försöker ta det - och övertyga honom om att det som är på golvet är förbjudet tills jag säger till. Respekterar han det inte säger jag nej igen, kanske stöter till lätt, och tar bort matbiten för en stund.
När han avslappnat tittar upp på mig och inte är fixerad på matbiten säger jag varsågod.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.