Lydnad

Bengt Rödseth...

2010-12-08 22:05 #0 av: chapp

heter en hundinstruktör och kennelägare utanför Uppsala. Han talade på den trevliga Adventure Dog Conference i helgen.

Han menar att man inte ska vare sig straffa eller belöna hundar, man ska bara vara. Hur då ska man vara? Man ska vara värdig, en värdig stark ledare, då ordnar sig det mesta utan särskild träning. Tex om hunden skäller i tamburen då det kommer folk, sätter man på sig sin värdiga hållning och säger åt hunden att "jag tar över det här lilla vän, jag är chef här". Då inser hunden att den inte behöver ta ett överdrivet ansvar för familjen och tystnar. Enligt Bengt Rödseth, jag har själv inte prövat. Men har svårt att tro att min hund skulle bry sig det minsta om min värdiga attityd när hon satt igång med sitt skällande.

Han menade också att engelska hundar var såna lugna och bra hundar som kunde umgås utan strul. Det är för att engelsmän har sådan värdig hållning.

Ja, vad ska man säga om sånt? Är vi totallurade, vi som tränar våra hundar, klickar dem eller tränar på annat sätt? När man bara kan "vara" och få en perfekt hund som är lugn och inte skäller eller bråkar.

Läste på hans hemsida att man räknar "ledarskapspoäng" på hans kurser. Räknat utifrån ditt förhållande till din hund ser ut har hunden en viss mängd ledarskapspoäng och du ett visst antal. Om tex hunden kommer fram till dig och lägger nosen i ditt knä och du då smeker den, ja då har hunden fått ledarskapspoäng. Då är det hunden som styr!

Jag som älskar när min hund kommer fram till mig och är gosig, vilken usel ledare jag måste vara! Flört

Inte konstigt att hon skäller...

Anmäl
2010-12-09 00:15 #1 av: Vattnadal

Hi hi, jo, jag fnissade åt en hel del han sa. Skrev ner några roliga citat oxå, bland annat sa han att det inte är någon idé att belöna hundar, för de har ingen moral.

Nej, jag som inte ens tror på ledarskap, har inte många poäng om han försöker räkna, men hundar som mår bra och är lyckliga.

Fast de som lever enligt hans tro, måste ju ha ganska enkla liv. Det är ju så enkelt, om allt beror på ledarskap, och du bara behöver vara på rätt sätt, så fungerar allt. Tänk om man hade varit född engelsman du, då skulle hundarna vara lydiga bara av sig själva!Skrattande

Dock tror jag att hans hundar säkert mår bra och älskar honom och hans fru. De tränar kanske inte mjukt, men ansåg själva att de kör utan straff och korrigeringar. Som tur är är golden tuffa hundar (nåja, nu för tiden är de till stor del sönderavlade och är veka och förstörda) och tål lite omild behandling.

Det är inte konstigt att tvångsapportering fungerat tidigare, men försvinner mer och mer.
Den träningen skedde på fågelhundar, stående och apporterande, dvs vorsteh, golden, labbe, spaniel od. Även på brukshundarna, tidigare främst schäfer. Det går ut på att du vrider om öronen, gärna med en nagel intryckt, och släpper när hunden håller apportern. Detta fungerar på hundar som inte så lätt lagrar negativa minnesbilder, sk hårda hundar. Nu för tiden körs ju apportering på många fler raser, och i brukset på de sk vekare hundarna, som har lättare att lagra negativa minnesbilder. Då fungerar det helt enkelt inte med tvångsapportering, och positiv förstärkning/negativt straff används istället.

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Anmäl
2010-12-09 20:19 #2 av: TrueBloodLover

okeyyy... tur att han inte är min instuktör!!

 

utan belöning och bestraffning hade jagi nte kommit hit

 

en bestaffnin kan ju vara så mycket, ex inget godis, tillsägelse med arg röst osv

 

det ska ju bara bara neagativt så att hunden inte vill göra det igen

Anmäl
2010-12-10 23:54 #3 av: chapp

Såg på vargseminarium med vargforskaren Tobias Gustavsson. Han talade om hundens taktila signaler (när hunden rör vid oss) som ett sätt att knyta ihop familjen, bekräfta att vi är en gemensam familj. Inte som ett sätt att ta kommandot. Om hunden lägger huvudet i knät på mig och jag inte besvarar detta så talar jag om för hunden att jag inte är beredd att vara familj just nu. Hunden kan då ju bli MER taktil eftersom den uppfattar det som en fara att inte ha starka familjeband.

Ja du, Bengt Rödseth, du borde läsa på mer om modern vargforskning...

Anmäl
2010-12-11 00:08 #4 av: Vattnadal

Eller modern hundforskning för den delen! Flört

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Anmäl
2010-12-11 20:52 #5 av: SaraC

Undrar alltid hur folk tänker när de uttalar sig offentligt och går helt emot forskning och vetenskap, oavsett om det gäller hund eller något annat ämne. Har man bara bestämt sig för en linje och satt skygglappar för allt som stör det synsättet?

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2010-12-13 11:56 #6 av: Vattnadal

#5 Livet är ju enklare ommman bara fortsätter med sitt gamla strikta inrutade system. För det ÄR enkelt, om alla problem handlar om ledarskap, och du klöser det genom att vara en bra ledare. Särskilt om den bra öledaren löser alla problem genom att vara fysisk.

#2 Han ansåg själv att han tränar utan bestraffning, fast det tror jag inte han gör, det beror nog på hur man tolkar bestraffning.

Kruxet med träning och inlärning, är att man ska inte blanda, utan hålla sig till en modell av träning för att inte förvirra hundarna och för att få ett bra resultat. Antingen ska man träna med bestraffning och frånvaro av bestraffning, dvs lättnaden då straffet försvinner. I koppelträning ska du då rycka när hunden drar, och inte rycka när hunden går fint. Vid apportering, in med apporti munnen, vrid åt örat hårt, släpp om hunden behåller apporten.
Annars väljer man att ge belöning eller ta bort belöning, vid koppelträningen får hunden beröm och får fortsätta gå när den går finjt och vi stannar och ignorerar hunden när den drar. Vid apportering får hunden beröm och/eller godis när den tar upp apporten och håller den, och den får ingen godis/beröm när den struntar i den.

Sen är det faktiskt så att bestraffning ger ingen inlärning. En korrigering gör det, men var gränsen går får man fundera över då det skiljer sig mellan olika hundar, förare och relationer.

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Anmäl
2010-12-13 14:30 #7 av: SaraC

#6 Ja, det är väl så. Men känns det aldrig pinsamt att offentligt gå ut med sådant när all modern forskning säger något annat? Oskyldig

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2010-12-15 00:18 #8 av: chapp

Bengt var verkligen rörd då han berättade om sina nya insikter med hundarna, hur han upptäckte detta med den värdiga hållningen och ledarskapet. Jag tror att han verkligen tror på det han gör, att det är genuint. Men jag blir lite misstänksam att han inte kan förklara i ord HUR han gör när han har den värdiga hållningen som ledare. Och sen att påstå att det finns nationalkaraktärer - det är snudd på rasistiskt faktiskt. Engelsmän är värdiga, jojo, men slår de inte sina barn rätt friskt också? Kanske hundarna också rentav?

Anmäl
2010-12-23 11:15 #9 av: pkarlsson

För de flesta tar det en massa år och en ett stort antal hundar innan man är i närheten av att förstå det mest elimentära om hundars beteenden.

Jag har följt Bengt de sista 20 åren sedan jag blev med hund, 20 av de 40 år som han haft hund. Under de åren har jag upplevt en enorm utveckling. Går det mer än en vecka mellan kontakterna så har han kommit på något nytt som gör livet lite bättre för hundarna.

Sist jag besökte Gyllerboda kom jag in i köket som innehöll 16 hundar. De flesta tillhörde familjen men det var också en del som besökande kompisar hade med sig. Ingen hund skällde utan samtliga låg lugnt kvar. Kuvade? Nej helt harmoniska, en del viftade på svansen men lade sig strax att sova igen. Jag ville hälsa på hundarna och satte mig ner på golvet. Plötsligt hade jag alla hundarna i famnen, glada och väldigt vänliga.

Detta var en av de häftigaste upplevelser jag någonsin haft i mitt hundliv.

En sak är säker, när jag lyssnar på etologer eller vargforskare så tror jag inte att någon av dom kan åstadkomma det jag fick uppleva.

Det skrivna eller talade ordet tolkas alltid av iaktagaren utifrån värderingar och fördomar. Öppna era sinnen så kan ni lära er oerhört mycket mer.

Rörliga bilder säger mer än ord! Jag upptäckte att Bengt lägger in filmer på Youtube. Kolla dom så blir ni kanske lite klokare.

 

Anmäl
2010-12-25 14:31 #10 av: chapp

En trygg flock? Men jag har sett liknande flockar hemma hos andra hundägare. Tex Vattnadal har en trygg flock hemma hos sig och min hund blev också en trygg hund i den flocken när vi hälsade på. Men det är klart, det är kanske är ovanligt att ha så många hundar i sin flock som Bengt har. Sedan har ju Bengt inte lapphundar - undrar hur det skulle gå med avseende på skällandet? Vissa raser gillar att skälla som bekant, särskilt gårdshundarna som lappen tillhör. Har Bengt setter eller golden eller vad var det?

Måste kolla på Bengt på youtube.

Anmäl
2010-12-26 18:29 #11 av: tsset

Ja, med vissa hundar, hundraser och nära besläktade hundar kan man utan problem gå in i ett hem utan att någon reagerar och det utan att något annat fått tränats bort först. Min första labbe var sån, vem som kunde gå in och göra vad de ville även när vi inte var hemma. Smidigt och osmidigt, tur att vi inte fick besök av inbrottstjuvar om man säger så ;)

Medan andra Är hårt avlade på att faktiskt vakta och varna och larma allt de kan om en främling kommer i närheten. Och att hundar "på besök" anpassar sig till de andras reaktioner i deras hem är inga konstigheter alls. Men så är det ju som så, att har man bara en viss "typ" av hundar så kan man lätt hitta något som funkar.

Sen kommer den dagen då en "otyp" kommer in i hemmet och man får omvärdera hela sitt tänk (och jag önskar faktiskt att alla fick hem en sån, för deras kunskaps skull). För, även om man kör samma grej som innan så kommer man behöva anpassa sig. En rädd hund är inte samma sak som en arg hund, osv. och vikten av överlevnad kan lätt gå över allt vad värdig hållning och resten av flocken heter. Eller en hund som inte lever på samma villkor som de tidare individerna, det gör att man själv Måste tänka om hela tiden. Att t.ex. få mötas av en hund som, vid olika godisar som belöning, tolkar givandet av det mindre värda som ett straff och direkt slutar utföra det vi menade att belöna, är jäkligt givande! Det var alltså inte en äcklig "belöning" (=staff), bara lite mindre värt än det andra som fanns att få, vilket gjorde att det tillfälligt blev ett straff... den ni ;)

Hundar lär sig och det oavsett om vi gör något medvetet eller "bara är" omedvetet om att vi faktiskt fortfarande är en del av inlärningen.

Att engelska hundar skulle kunna umgås utan strul... ja, låt oss säga såhär - det har inget med engelsmännens värdiga hållning att göra, snarare många engelska hundars användningsområde - en retriever måste kunna umgås med andra hundar och arbeta tätt sida vid sida utan att ställa till med problem. Därtill har vi alla andra raser som utvecklats i england, många gånger för fungerande jakt.. Och det är sak samma om det hade varit en jaktform utvecklad av engelsmän, danskar, tyskar, indier eller kineser - för att kunna arbeta med andra hundar Måste det ju fungera och då är det inte konstigt att man avlar på sådana hundar...

Syns extra tydligt när man får tag på en retriever (nu blir det mycket retriever här men lite skadad har man blivit genom åren..) som är mer avlad på utseende eller annan funktion än den ursprungliga.. det blir inte samma hundar och de kan mycket väl ha problem att umgås med andra hundar. Och det oavsett hur mycket värdig hållning koppelhållaren har.

Får också säga att det var kloka ord om de taktila signalerna våra hundar ger oss... det tror jag benhårt på! Speciellt då jag ser det med egna ögon, varje dag. Ju bättre vi haft det under dagen desto närmare sover han på natten. Ju mer positivt vi upplever tillsammans desto fler blir de efrivilliga gosstunderna och ibland får jag till och med en liten puss i mungipan (som jag upplever som jätteviktigt att hundarna får visa oss - då med tanke på att den lilla inte fått göra detta tidigare i sitt liv och först börjat bilda band samtidigt som han vågade sig på detta igen).

Många ord, men hade många tankar när jag råkade ramla in här... :)

Anmäl
2010-12-27 23:34 #12 av: Vattnadal

Kikade på filmerna där nu, hittade 4 st. Jag misstänker att Bengt är en av de där gamla gubbarna som har en otrolig hand med hundar, helt naturligt, och att han sen har svårt att sätta ord på det. Bla i kloklippningsfilmen ser man ju tydligt att hundarna blir belönade, något han säger att inte fungerar. Sen gillar jag att han gör det som ska göras med envishet. Hundarna vet att de måste, de vill inte, men gör det för att bli av med eländet.

Som i veckan när Vidar skulle få sitt julbad. Han insåg att det var badrummet som gällde, tänkte först springa iväg, men följde sen med, och hoppade själv i badkaret, för att han vet att jag är envisare. Bara badet är klart, så är det mysig torkning, sen ett tuggben eller så och sova.

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Anmäl
2010-12-29 23:38 #13 av: detblir

Äntligen en hundmänniska i Sverige som jag har sett i alla fall, som har koll på grejorna:) Så beter sig balanserade hundar. Och för att åstakomma detta måste man vara en tydlig, lugn och självsäker flockledare. Hur exakt man åstakommer detta är lite olika, men så ser det ut ialla fall när hunden ser upp till dig,respekterar dig och litar på att det är du som hundägare som har koll på allt i flocken! Fin film)

Anmäl
2011-02-09 16:14 #14 av: hurrican

Bengt Rödseth har räddat min relation till min hund.

Jag hade kört hela klickerköret innan jag kom till honom; avledning vid hundmöten, godisbelöning - till och med vid sådant som jag inte upplevde var något problem för man ska belöna när hunder gör rätt fick jag veta av div hundexperter. Följde alla råd (utom att spruta med vattenflaska på min hund, eller ryck i koppel eller annat våld) och fick veta av förståsigpåare att jag hade en hundagressiv hanhund, och värre blev det, han började morra åt folk också ju mer jag avledde.

Det tog trettio sekunder för Bengt att konstatera att min hund var helt normal, och sedan släppte han ut min hund bland sina (inkl valpar). Jag hade hjärtat i halsgropen, Bengt och Gunilla tittade inte ens.

När min hund morrade åt en av hans hade han en mild konversation med min hund på tre man hand (inkl hans egen hund). Så var det klart för min hund vad som gällde.

Man måste prata med Bengt och Gunilla själv, stå i deras hall och se vad som händer, då faller polletten ner! Och den faller ner på ett helt annat ställe än man tror i förväg.

Och som de gosar med sina hundar, massor, och Gunilla vinner kennelpris efter kennelpris.

De har jaktgolden, pointer, jaktspaniel, jack russel och schäfer. Och kanske något mer. Men Bengt har nog räddat livet på de flesta raser som finns. Hundar som på vägen till den sista sprutan tagit vägen förbi honom... (doberman, rottis bla)

Min lille son sa en gång: Det är som om vår hund vet vad jag tänker. Säger jag åt honom att sitta, sätter han sig inte(med mindre än att min son håller i godis.) Tänker jag att han ska sätta sig, då sätter han sig!

Bengt skrattade när han hörde det. Min lille son fattade det jag inte fattat förrän jag såg det med egna ögon.

Anmäl
2011-02-09 20:29 #15 av: trex

Jaa, vad skall man säga?

Var och en blir salig på sin tro.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.