Det började med att Drífas temperatur masade sig ner vid 15-tiden på söndagen. När den gått ner till ca 37 grader, så är det på gång. När den stiger igen, så händer det!
Vid 15-tiden låg hon på 37,6, 16.30 37,3. Redan tidigt på kvällen insåg jag att hon var så orolig att jag ändå inte skulle få sova. Krister tog med henne till sovrummet, och skulle hämta mig om hon var för odräglig. Runt midnatt gick jag och lade mig efter att ha tempat henne till 36,9. Läste en stund, sen låg jag och blundade, och lyssnade på en huttrande hund, som hela tiden bytte ställning och sovplats. Framåt 2-tiden lämnade Vidar sin plats och lade sig med mig. Då började hon bädda rejält i hans säng. Jag tänkte att det kanske var på gång, så jag gick upp och drog på mig lite kläder. Passade på att rasta både Vittra och Drífa, skickade in Vittra i sovrummet och placerade mig och Drífa i valplådan.

Hon var omöjlig och ville bara tillbaka till sovrummet, men lade sig ner mellan varven. Kollade temp igen och nu var den på 37,1. Tänkte glatt att den var på väg upp, och trodde att det skulle börja snart. Vi hade båda varit uppe sedan 8 på morgonen nu, utan sömn men jag piggade på mig igen. Vid 3-tiden kom Krister upp, väckt av Vittra. Hon skällde och ville inte alls vara instängd i sovrummet när hon hörde mig och Drífa utanför. Jag fick en kopp the och en äppelmuffin, sen fick Vidar och Vittra vara med oss på kontoret om de ville, Krister sov vidare med dörren lite öppen mellan sovrum och kontor. När klockan passerat halv fem var jag trött så jag mådde illa, och trodde inte längre att det skulle hända något snart. Hon huttrade fortfarande och var orolig, så det kändes inte heller som att vi skulle kunna sova. Tillsist lade jag mig ner i valplådan, och vi slumrade till lite då och då, fram till 5.45 då Krister gick upp. Jag vinglade in till sängen och somnade, Krister rastade alla hundar och satte ut Freja till Piro.

Vi sov till 8.30, jag rastade hundar och tempade Drífa, fortfarande 37,1. Jag matade innehundar, utehundar och tog hand om djuren i stallet, medan Drífa var hysterisk på att jag måste komma in till henne igen. Tillsist fick jag frukost, och Drífa rastades hela morgonen oftare än en gång i halvtimmen. Sen satte jag mig en stund vid datorn och hon vilade på vår säng.

11.10 gick första vattnet. Jag stängde snabbt ner datorn och tog henne från sängen till valplådan. Hon började inte krysta förrän 11.50, innan bara tvättade hon sig och filtarna.

Första valpen lämnade ju fosterhinnan tidigt, så där kom ett huvud ut, som gapade och såg ut att kvävas. Drífa krystade på och drog lite försiktigt med munnen, för att hjälpa till och kolla om han var ok. När jag såg att hon skulle fixa det galant, passade jag på att ta fram lillkameran och filma, Krister skulle ju missa allt, eftersom han var på jobbet.

11.55 var han född, lille Ubbe (arbetsnamn, som kanske blir det rätta), grå hane, 505 gram. När han torkat började en härlig gul-orange nyans framträda på sidorna. Jag kan inte hjälpa det, blev kär!

12.07 var nästa valp ute, en tik på 490 gram, svart med bläs. Hon ser ut som en liten Cora, så arbetsnamnet blev Lill-Cora.

Nu hade vi en liten paus, jag hjälpte till att torka de små ordentligt och fick i Drífa lite vatten.
Mammas och pappas goldentik Katja fick 2 valpkullar när jag var barn. Båda gångerna fick hon 9 valpar. Då de här valparna nästan är dubbelt så stora som Katjas valpar tänkte jag att det nog inte fick plats så många till i Drífas mage.
Jag rapporterade hela tiden till Krister, Lisa (Tretiaks matte), Malin (Drífas uppfödare) och mina systrar. Fler fick rapporter mellan varven, men flest gick till Krister och Lisa, samt Malin. Kameran gick även den varm under hela valpningen.

12.50 började hon krysta lite igen.

12.54 var pojken med arbetsnamnet Snissur, ute. En ljusgrå hane på hela 545 gram. Nu var det 3 valpar, en åt oss var, och jag var nöjd. Kände på magen och konstaterade att det ändå fanns fler där inne.

13.14 började hon krysta igen.

Fjärde valpen, en tik på 460 gram, mörk med bläs och krage föddes 13.18.

Kände på magen igen, och nog kunde det finnas något kvar där inne. Hoppades på en 5:e valp, men vågade inte riktigt tro på det, önskedrömmen var ju 6 valpar, men det kändes lite mycket ändå. Både för Drífas skull och för att det skulle vara för bra för att vara sant!
Nu blev det en liten paus igen, så jag passade på att äta en äppelmuffin, och Hallelulja, Drífa ville ha, och fick smaka några bitar. Skyndade mig att hämta leverpastej, och hon åt den glatt och sköljde ner den med lite vatten.

Nu hade Vidar börjat engagera sig mer i valparna. Han försökte kliva in till oss hela tiden, så korgen med filtar och en stol ställdes ivägen. Han fick hälsa på varje valp efter att den torkats och jag hade vägt den. Vidar ansåg nog att det var hans valpar, såg det ut som. En stolt far försökte vara med och kika hela tiden, medan Vittra tyckte det var lite läskigt nästan.

13.53 började hon krysta igen. Valp 5, ännu en tik, som vägde 490 gram, grå med bläs, föddes 13.59.

Nu kändes magen tom, så jag sträckte på benen, skickade utförligare rapporter till folk, släppte ut Vittra, moppade upp en kisspöl, ropade in henne igen. Började fundera om jag skulle bädda rent i lådan, då det gått en halvtimme, men bestämde mig för att vänta till Kharina eller Krister kom hem. De skulle dyka upp innan 15 i alla fall.
Så helt plötsligt 14.21 grymtar hon till och ännu en fosterblåsa skymtar. Jag skickar ett meddelande att det kommer en till, sen ringer det, och så fort jag ser att det fungerar som det ska igen, svarar jag.
Pratar med Malin Tullare en liten stund, medan valpen tvättas av Drífa, torkas av mig, vägs och får hjälp till en tutt. Även denna valp var en tik, mörkt grå med bläs och några prickar i nacken. Hon vägde 475 gram. Precis när jag lägger på telefonen, grymtar Drífa ytterligare en gång, och en till fosterblåsa är på väg ut. Den 7:e valpen föds 14.30, en till svart tik med bläs och några fläckar i nacken. Hon vägde 490 gram, och var lika pigg som syskonen.

Efter den sjunde valpen var jag nästan rädd att hon skulle börja grymta och krysta ur sig fler. 7 st första gången kan vara maffigt nog. Drífa kan ju vara svår att få i tillräckligt med mat, och att lyckas föda en så stor kull kan vara nog så tärande. Dock sansade hon sig och bädddade lugnt ner sig. Alla valparna tuttade smaskande och Drífa lade skyddande huvudet över dem. Hon såg så härligt nöjd ut!

Nu kom Kharina och Krister med någon minuts mellanrum. Hundarna rastades, Drífa tvingades ut för att kissa lite, valplådan fick torra tidningar och en ren filt, sen fotades alla valparna till hemsidan, innan hela familjen fick lägga sig till ro igen.

Vi människor slet oss nu från kontoret, såg till att hundarna fick mat, nattade djuren i stallet och ordnade tillsist med middag åt oss oxå. Efter att vi ätit middag lyckades jag tom baka lite matbröd, och efter att vi fått lite nybakt i magen, gjorde vi en tidig kväll.