# Flockbunden Author: SaraC Många av grupp 5 raserna påstås vara "flockbundna" (både till oss människor och andra hundar). Att de gärna vill ha koll på oss andra i familjen och följer oftare än sällan oss för att se vart vi tar vägen osv. Hoppas ni förstår vad jag försöker få fram Nu är jag lite nyfiken på om ni ser detta med eran hund/era hundar? De flesta hundar jag haft ett "förhållande" till har varit kontaktsökande och sällskapliga, men inte alls på samma sätt som jag tycker Eros är. Märker även att vår lilla "daghund" är likadan. ## Comment 1 Author: Vattnadal På huskyn är det extremt tydligt. Här hemma har vi flera familjegrupper, även om vi alla hör till samma "bekantskapsgrupp" eller storflock. Elin och Krister är i samma grupp, och Vidar anser nog att han hör till oss båda, Vittra med. Sen är det ändå uppdelat tydligt att jag och Vidar hör ihop mer, om det blir lika tydligt med Vittra återstår att se.Vidar är helst i samma rum som mig, men är jag tråkig väljer han ett bekvämare rum (sängen eller en soffa). Vittra som är en rasgrupp 8 är gärna med, men är ändå rätt självständig. Hon har högvis mer av will to please dock! Freja hör till Krister, och bildar nog inte familj med någon av de andra hundarna alls, även om hon dlear hundgård med Piro dagtid. Hon är minst sagt ett plåster i röven på Krister, om hon bara kan! Drífa har varit storasyster/fostermamma till Gjöa och lite till Vittra, som hon delar hundgård med (Vittra är inte där så ofta, men nån dag i veckan) samt till Ego, som dock flyttat till ny hundgård. Drífa anser sig höra lika mycket till oss både människor, tror jag.Dock anser hon sig en hel del ha vuxit upp och bildat egen familj. Vi är bra, riktiga resurser på alla vis, men frågan är om hon anser att vi är familj längre... Gjöa som hon bor med är tydligt Kristers hund, även om hon älskar mig oxå. Tror inte heller att hon är familj med oss, utan hon bor med "morsan" där ute. De är viktigare för varandra än vad vi är för dem. Ego är min, det vet vi båda. Han gillar nog Krister lika mycket ändå. Cora bor han med, och de har ett sånt där förhållande att de gillar vaarndra, men att bus lätt slår över i tjafs. Även här anser han människorna vara utmärkta resurser, men han bor ute med Cora. Piro är för egensinnig för att någon hund ska vilja vara familj med honom. Han är för hård, och gillar sin hundgård. Gjöa bodde där på prov nån dag, men det gick inte. Han gillar inte att sova själv på nätterna, men ingen gillar att sova med honom. Han skulle behöva en sur käring till malamute eller grönländare som kunde säga åt honom så att han inte vågade slåss, för att kunna dela bo med någon på riktigt... Sammanfattning dpå, av mina småfebriga tankar: Våra hundar bildar familjegrupper som är viktiga för dem. Om sen vi människor är med fullt ut i familjen, eller om vi mer är bekanta, eller föräldrar de flyttat från, som dock är jättebra resurser, är en bra fråga. Flockkänslan är stopr, de vill inte vara ensamma, men eftersom de är huskyn är de även egensinniga och självständiga. När vi tittar på TV på kvällen ligger Vidar i fåtöljen eller på mattan nedanför oss. Freja ska helst sitta i knä på Krister, eller i hundsängen brefdvis soffan. Vittra ligger i soffan med oss, i fåtöljen eller på golvet. Är nån av de andra inne, kan de kanske ligga inne hos oss, men lika gärna lägga sig någon annan stans. Piro tex, kan lägga sig i sovrummet eller i hallen. Nu när Drífa flyttat in för att valpa, ligger hon faktiskt i det rum vi är, för det mesta. ## Comment 2 Author: SaraC #1 Intressant att läsa! Eros är bunden till mig, det är en "mammagris" av råge. Han följer mig näst intill överallt och är han inte där jag är så vet han exakt vart jag är och har stenkoll. Åker jag hemifrån blir han oftast deppig, om han är med någon han tycker om går det bra vissa gånger. Lilla B är lite olik men ändå lik Eros. Han är helt trygg med nya och olika människor, men han har alltid koll på en och är oftast där man är och vill ha närhet. Vi har ingen familj/flock vad det gäller hundar, men märker tydligt vilka band Eros har till olika hundar han känner bra. ## Comment 3 Author: Vattnadal När man bor med sina hundar inne, och de är med när man sover och äter, leker, promenerar od, så är man familj. Det blir onekligen trixigare när man bor som vi, med några hundar inne, en del ute, och en del inne och ute... Det känns aldrig som att vi stänger dem ute, utan mer som att vi får vara glada för att de där ute släpper in oss i deras gemenskap när vi hälsar på. En husky som bor inne med sin familj (och förhoppningsvis har sällskap av en till husky) är säkert familj fullt ut med sina människor. Det är därför de ofta har extrema problem med separationsångest. Att bli lämnad av familjen är en hård bestraffning! ## Comment 4 Author: smurfan-13 #3 absolut sista meningen du skriver där är så enormt viktig och alldeles för få människor förstår det där fullt ut! Själv har jag ju bara blandraser, varav av två har podenco i sig. Tycker dock att hela flocken har ett ungefär lika stort behov utav varandra. Tiken, som troligen inte hör hemma i rasgrupp 5 alls, är nog den som har absolut starkast flockbundenhet och då främst till mig, men ALLA ska vara hemma för att hon ska kunna slappna av helt. Gissar att det är vallhund i henne och det skulle kanske kunna förklara det där. Ena podencon följer mig som en skugga, men det beror nog snarare på hans rädslor och osäkerhet än att han är just en podenco. ## Comment 5 Author: Sessy Min Pomeranian kille är OTROLIGT mån om att alla ska vara med.. :\] Han vallar oss ute och ska gå sist i ledet tills alla är samlade och sen ska han gå i mitten.. Vet inte varför han känner att det är hans uppgift men det skadar ju ingen :\] ## Comment 6 Author: KitoBonito På senare tid har nog Kito blivit mer efterhängsen i min lilla lägenhet än han varit förut. Då har han gärna legat kvar på sängen och vetat att jag är i köket. Men nu vet jag inte vad som flugit i honom! Han sitter på mattan i köket och degar när jag är där och fixar mat och när jag sitter vid datorn har det blivit mer och mer kläng. Jag har ingen större teori om varför det blivit så här extremt. Men för övrigt har han aaaalltid varit väldigt beroende av mig, även om han inte visar det med bara mig utomhus. Skulle någon däremot annan ta tag i hans koppel och jag fortfarande går bredvid så håller han stenkoll på mig så att jag fortfarande hänger med. Och som ni vet tycker han inte om när jag lämnar ;) Men allt sånt här är antagligen väldigt rastypiskt och de ska ju vara flockstarka.