Övrigt

Hachiko - Den trofasta Akitan

2010-01-02 20:09 #0 av: SaraC

Hachiko var en Akitahane som föddes i Japan den 10 november år 1923 och dog den 8 mars år 1935, men minnet av honom är än idag i högsta grad levande. Han var otroligt lojal gentemot sin ägare, även många år efter dennes död.

Hachiko

Hachiko. Foto: Engelskspråkiga Wikipedia, http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Hachiko.JPG, Shika ryouse shomei

År 1924 kom Hachiko till Tokyo tillsammans med sin ägare Hidesaburo Ueno, som arbetade som professor på Tokyos universitet. Varje dag lämnade Hachiko sin ägare vid arbetet och mötte honom sedan vid tågstationen vid arbetsdagens slut. Denna dagliga ritual fortsatte fram till en dag i maj år 1925 då professorn en kväll inte dök upp vid tåget. Professor Ueno hade, vid universitetet samma dag, drabbats av en stroke som ledde till hans bortgång, därför återvände han aldrig till tågstationen där hans vän väntade på honom.

Efter sin ägares död fick Hachiko ett nytt hem, som han ständigt rymde ifrån och sökte sig till sitt gamla hem. Så småningom insåg Hachiko förmodligen att professorn inte längre fanns i det gamla hemmet och han började istället söka efter sin husse vid tågstationen. Varje dag väntade Hachiko vid stationen, men hans vän återvände aldrig. Hachikos närvaro vid stationen uppmärksammades av andra pendlare och många av mindes hur Hachiko och professor Ueno hade väntat där tillsammans varje dag. De började ta med mat och godsaker till Hachiko.

Hachikos besök vid tågstationen fortsatte i 10 år, men han kom endast på kvällen - precis vid den tid då tåget hans husse åkt med kom till stationen. En av Uenos studenter, som var något av en expert på rasen Akita, såg hunden vid stationen och följde honom hem. Han fick höra historien om Hachikos liv och kort därefter publicerade han en dokumenterad inventering av Akitas i Japan. Forskningen visade att det endast fanns 30 renrasiga Akitas kvar, Hachiko inkluderad.

Shibuya station, Tokyo

Shibuya station, Tokyo.

Professor Uenos före detta student återvände ofta för att besöka Hachiko och genom åren skrev han flera artiklar om hans otroliga lojalitet. År 1932 publicerades en av artiklarna i Tokyos största tidning och Hachiko blev känd över hela landet. Hans trofasthet mot sin husse imponerade på folket i Japan och ansågs representera en familjelojalitet som alla borde sträva efter. Lärare och föräldrar använde berättelsen om Hachiko som ett exempel för sina barn och elever. En känd japansk konstnär skapade en skulptur av hunden och hela Japans medvetande om rasen Akita växte. Så småningom blev Hachikos legendariska trofasthet en nationell symbol för lojalitet. I april år 1934 restes en bronsstaty av honom på stationen där han väntade varje dag och Hachiko var själv närvarande vid avtäckningen.

Under andra världskriget återanvändes statyn av krigsmakten, men år 1948 beställde The Society for Recreating the Hachiko Statue en ny staty av sonen till den ursprungliga konstnären. Den nya statyn restes i augusti samma år och står där än idag. Statyn är en populär mötesplats och den in- och utgång till stationen som finns närmast statyn kallas "Hachiko-guchi", som betyder ungefär "Hachikos ingång". En liknande staty finns i Hachikos hemstad, framför Odate Station, och år 2004 uppfördes en ny staty av honom av den ursprungliga stenpiedestalen från Shibuya, framför Akita Dog Museum i Odate.

Shibuya station, Tokyo

Shibuya station, Tokyo.

Den 8 april varje år hedras Hachikos minne vid en högtidlig ceremoni vid Shibuyas järnvägsstation. År 1987 kom filmen Hachiko Monogatari, en berättelse om den trofasta hundens liv, som fick stora framgångar. År 2009 (premiär i Sverige den 22 januari 2010) släpptes filmen Hachiko: A Dog's Story, regisserad av Lasse Hallström. Det har också skrivits flera böcker om Hachiko och år 1994 sändes en inspelning från en gammal skiva, där man kunde höra Hachiko skälla, i radio.

Hachiko dog den 8 Mars år 1935. Han hittades på en gata och man fann att han hade hjärtmask och tre-fyra Yakitori-pinnar (en sorts grillspett med kyckling) hittades i hans mage. Han finns idag uppstoppad på National Science Museum of Japan i Ueno, Tokyo.

Källförteckning

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2010-01-02 20:56 #1 av: Xondah

Intressant, vilken trogen hund.

Jag har hört att uppfödare varit lite oroliga ang. filmen, att de är rädda att de ska bli som för collien efter lassie.

Anmäl
2010-01-03 21:28 #2 av: SaraC

Ja, det kan jag tänka mig. Och akita känns ju snäppet värre än en collie i fel händer Obestämd 

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2010-01-04 12:05 #3 av: DesK

Filmen har funnits som tecknad barnfilm länge och visats flera gånger  i Svensk TV. Vi får hoppas att Xondahs och akitauppfödarnas oro inte kommer inträffa.

Många problem kan avvärjas genom att alla uppfödare noga kollar upp sina valpköpare och inte säljer till någon som de inte har haft kontakt med ett bra tag. Naturligtvis ska en valpköpare också noggrannt informeras om vad som förväntas av denne. Att göra som jag gjorde gå från den mycket motionskrävande Dobermannnen över till Akitan är en sak. Dessa har ju också flera likheter i grundtemperament, men att gå från en "vanlig" sällskapshund över till en Akita kräver extra mycket av såväl valpköparen som av uppfödaren.
Akitan är som beskrivs i filmen en mycket trogen hund. Nu när jag var bortrest sprang Teddie ut till bilen varje gång sambon kom hem för att kolla om jag var med. När hon såg att jag inte var det lommade hon in och lade sig och väntade...

Désirée

Anmäl
2010-01-04 17:47 #4 av: SaraC

#3 Det har du helt rätt i. Förmodligen och förhoppningsvis har uppfödarna redan bra koll och blir nu extra uppmärksamma.

Stackars Teddie. Kan tänka att hon blev glad när matte äntligen kom hem igen!

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2010-01-04 17:49 #5 av: Xondah

#3 De tror jag också dom har. :)  Bara in osäriösa människor börjar avla dem för pengar.

Anmäl
2010-01-04 18:57 #6 av: jonte1

Jag tar samma text och bild och slänger in på 3 ställen bland inläggen.

*Jag kan bekräfta att Teddie var som ett skott ur dörren på huset när jag kom hem under 2 veckors tid när matte var bortrest och efter ha undersökt bilen gick hon in och uppträdde som vanligt.

*Rasstandard, jag som trodde Teddie var något för stor men det visade sig att den standard SaraC har beskrivit så ligger hon precis på övre gränsen för mankhöjd inkl avikelse.. Dock så stämmer det inte med små öron. Vi brukar kalla henne vingmuttern ja. Bifogar bild på herr och dam som blir omklappade utav äldre dottern(bild).

*Det där med smällare tycker ingen utav dom om. Samojeden är mer bekymrad över tjutande raketer än smällare. Akitan gillar varken eller så det är inte sådär jättelätt att gå ut med dom. När det kom till kritan så föredrog Akitan att sova brevid husses sängkant under nyårsnatten.. :)

Anmäl
2010-01-07 11:31 #7 av: SaraC

#5 Precis!

#6 Stackars Teddie, undrade väl vart matte tagit vägen.

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2010-01-12 16:32 #8 av: SaraC

Står om Akita-sällskapets oro för filmen i Pias Blogg

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2010-01-12 17:57 #9 av: xcess

Jag är också lite orod för att "lassie" syndromet ska skaka rasen,

Jag hoppas att am akita sällskapet och akita sällskapet sätter upp dydligare regler för avelsdjur och valpköpare om så blir fallet.

 

Anmäl
2010-01-12 19:07 #10 av: DesK

Betänk att det finns en stor skillnad mellan Lassie-filmerna och Hachiko-filmen. Lassie-filmerna var många, Hachiko-filmen är en enda som inte direkt har någon "naturlig" uppföljare. Så under förutsättning att samtliga Akitauppfödare tar sitt ansvar tror jag inte att vi behöver oroa oss speciellt mycket.

Désirée

Anmäl
2010-01-12 19:35 #11 av: Xondah

#10 Dock kan en film göra nog med skada.

Tänker på filmen The Mask med Jim Carrey som bidrog mycket till att Jack russel terriern blev så poppis. De sitter mycket annonser ute om vuxna jack russel terriers som folk inte orkar med längre pga dem köpt dem av helt annan anledning än att aktivera å jobba med den.

Vilket lätt gör dem till små odjur. Folk ville hade den som sällskapshund, vilket inte passar dens höga aktivitetskrav, dens stora jaktintresse, förmåga att fatta och ta egna beslut.

Även om de finns uppfödare som är seriösa och tar sitt ansvar, ser folk pengar när de blir stor förfrågan på något. Och då kommer såna uppfödare fram som inte borde syssla med avel.

Anmäl
2010-01-12 20:50 #12 av: DesK

Xondah, den typ av uppfödare som du beskriver finns tyvärr inom alla raser. Således gäller för valpköpare, oavsett ras, att noga informera sig om hundrasen de tänker köpa. 
Vi tog för ett antal år sedan hand om en Borzoi. Han var underbar med familjen, men livrädd för alla främlingar oavsett de gick på 2 eller 4 ben. Vår Borzoi blev attackerad av en Jack Russelterrier och vi valde att avsluta vår älskade Borzois liv. Jack Jusselterriern lever och fortsätter att attackera andra hundar utan att någon bryr sig. Uppenbarligen spelar storleken på hund en avgörande roll för hur folk i allmännhet väljer att tolka hundens "farlighet"

 

Désirée

Anmäl
2010-01-12 20:55 #13 av: SaraC

Vad jag tror Xondah menar är att när en ras popularitet skjuter i höjden för snabbt så hinner inte de seriösa uppfödarna med. Efterfrågan är större än antalet valpar och folk blir t.ex. uppsatta på väntelistor. Då börjar folk leta på andra ställen istället, hos oseriösa, smugglare osv. Och samtidigt, när efterfrågan är stor inser folk som är ute efter pengar vad de ska satsa på för ras för tillfället. Går ju att se bland småhundarna, ex. chihuahua eller pomeranian.

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2010-01-12 22:31 #14 av: Xondah

#12

Att jack russel kan vara farliga är självklart, det är en rovdjursjagande grythund. Det ryms mycket i den lilla kroppen så att säga. ;)

I fel händer så kan den förvandlas till en mycket otrevlig liten satan rent ut sagt. Tråkit med eran hund, som sagt folk har svårt att förstå att en såpass liten hund kan orsaka så mycket skada.

De jag menade var att The Mask filmen bidrog just med att fel människor köpte jack russeln och fel människor började avla den. Jack russeln är en mycket trevlig ras om den får utlopp för sin instinkter och ett aktivt liv.

Sara beskrev väldigt bra vad jag menade om vad som ofta händer med raser som blir poppis över dag tycker jag. :)

Anmäl
2010-01-12 22:54 #15 av: DesK

Förlåt mig Xondah om jag var otrevlig eller hård mot dig, men eftersom jag har upplevt hur det kan vara med med aktuella raser så ville jag ändå bidra. Till saken hör att jag har en underbar Akita och att jag kommer försöka hitta en ny Akita framöver.

Visst kan en film göra stor skada, i synnerhet för en så speciell ras som Akita, men vi ska heller inte glömma bort att Collie är en vanligen mycket trevlig famijlehund som ursprungligen avlades för att valla boskap. Den långhåriga Collien blev dock snabbt en mycket populär sällskapshund, inte bara tack vare filmerna om Lassie. Utan självklart även tack vare Colliens sinnelag. Detta sinnelag delas inte av Akitan som är en avsevärt mer fjär, stolt och avståndshållande hund.

Återigen vill jag påpeka att det är stor skillnad mellan att ha en mycket liten hund med speciellt temperament och att ha en medelstor eller större hund med ett speciellt temperament.

Exempel,vår Akitatik är en ängel och hur go som helst med vår Samojedhane trots att de bara har levt tillsammans de 2 senaste åren och att de nu är 9 respektive 11 år gamla

Désirée

Anmäl
2010-01-12 23:58 #16 av: Xondah

#15 Det spelar nog ingen roll hur en Akita är i sättet jämnfört med en collie, de folk kommer se på film är en trofast hund som är sin husse evigt trogen. Dessutom har den har ett vackert utseende.

Tyvärr så drar ju den dåliga sorters uppfödare nytta av dessa filmer som glorifierar hundar och säljer till människor som vill ha en sån hund de såg på film för att tjäna pengar.

Den sortens hundköpare och "uppfödare" bryr sig inte om vad hunden har för ursprung och kräver eller hur farlig hunden kan bli om man inte ser till att den för utlopp för sina behov.

Man får hålla tummarna för att Akitan inte blir poppis av fel sorts folk. :)

Jag tycker det känns onödigt att diskutera detta om mindre hundar och större, det har ju inte med saken att göra. Jag har sett mindre hundar göra mer skada än större och tvärtom. Det beror ju på individen och vad det är för sorts hund samt situationen.

Det viktigaste av allt som man bör ha i åtanke är att den lilla hunden som är i fel händer och inte får utlopp för sina behov mår lika dåligt som den större hunden i samma sits.

 

Anmäl
2010-10-15 22:21 #17 av: DesK

Nu nästan ett år senare kan vi se att den så kallade collieeffekten har uteblivit. Ikväll såg jag filmen med min yngsta dotter och näsdukarna är blöta. Vi känner igen mycket av Akitans trofasthet och lojalitet. Vad som saknas i filmen är Akitans skärpa.

Désirée

Anmäl
2010-10-17 22:16 #18 av: Elega

Usch, jag såg filmen idag.. jag önskar att jag aldrig sett den. Jag grät mer än jag gjort på ett halvår.. Men fan vad bra den var.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.