Annons:
Etikettavel-uppfödning
Läst 6746 ggr
Vattnadal
2010-01-07 21:35

Nattfrostens första valpkull - Del 4

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

De första 14 dagarna med valparna. Det är lätt att sitta och bara drömma sig bort till ljudet av tissande små munnar, gnyenden och en lycklig mammas belåtna suckar. Lukten de första veckorna är bara mysig, söt och valpig. Tur att jag vet vad som komma skall!

Drífa visade sig vara precis en så bra mamma som vi trodde. Hon fick kopplas i valplådan och formligan slitas ur den för att kunna rastas.
Första dagarna vägrade hon gå mer än ett varv runt huset, en snabb kiss, sen var det klart. Då hon investerade lite väl bra i valparna tog vi bort filten hon hade som tak på lyan och lät ljuset sätta hennes hormoner på lite vettigare nivåer. Ganska snart fick det effekt och hon gillade tanken på att röra sig igen. Vi började därför gå 2-3 promenader på 20-30 min om dagen med henne.

005.JPG

Mat gick det att få i henne igen. Fast helst skulle det vara kött ändå, så charkdisken på jobbet rensades ständigt på kött med kort datum. Fläskkött med lite ben i var en favorit, samt alla möjliga sorters biffar, stekar och färs.

Vi bäddade valplådan med tidningar och en fleecefilt. Detta räckte väl till i början. Vi hann aldrig med på att ta rätt efter valparna.
Tidningarna underst märktes det inget på heller, mer än att de var knöliga ibland. Filten byttes dagligen, och vi tackar IKEA för deras utmärkta tajming med rea på fleecefiltar.

Vi hade förbud för vänner och bekanta att hälsa på oss de första 2 veckorna. Detta både för att inte oroa Drífa, men även för smittrisken på de små.
De enda som släpptes in i huset var Kharina som bodde här första dagarna för att hjälpa till med rastning av mamman, samt mina föräldrar som även de hjälpte till med rastningen av Drífa.

018.JPG

Vidar fortsatte att ta sitt faderskap på allvar. Lite läskiga må de vara, men de är på något vis hans ansvar. Han ställde snabbt upp på att vara inne i huset och hjälpa till att vakta mor och barn när vi var borta.

Vi vägde valparna varannan dag första veckan, sen bara en gång i veckan. Här följer en kort rapport om viktökningen från 23/11 då de föddes till 2 v vikten den 7/12.

Ubbe: 23/11 505 g, 25/11 525 g, 26/11 610 g, 28/11 725 g, 30/11 870 g, 7/12 1,5 kg.

Embla: 23/11 490 g, 25/11 525 g, 26/11 595 g, 28/11 715 g, 30/11 835 g, 7/12 1,3 kg.

Aslak: 23/11 545 g, 25/11 575 g, 26/11 625 g, 28/11 765 g, 30/11 925g, 7/12 1,5 kg.

Kraka: 23/11 460 g, 25/11 485 g, 26/11 545 g, 28/11 680, 30/11 795, 7/12 1,3 kg.

Skade: 23/11 493 g, 25/11 530 g, 26/11 600 g, 28/11 705 g, 30/11 845 g, 7/12 1,28 kg.

Fenja: 23/11 475 g, 25/11 525 g, 26/11 600 g, 28/11 750 g, 30/11 875 g, 7/12 1,5 kg.

Bestla: 23/11 490g, 25/11 525 g, 26/11 575g, 28/11 710 g, 30/11 830 g, 7/12 1,3 kg.

krakahuvudv2 (2).JPG

Fenja var snabbt lika stor som grabbarna, och tävlade med Aslak om att äta. Dessa två började tidigt visa sina personligheter. Mat är viktigt, helt enkelt. Aslak visade snabbt även stor talang på att sova härligt avslappnat och hur som helst.

En dag blev de små bättre på att hasa omkring, nästa försökte de resa sig. Mot slutet av andra veckan kunde flera av dem ta små stapplande steg i valplådan.

emblasforstasteg.JPG

När valparna var 12 dagar matade vi fortfarande Drífa i valplådan. Middagen den dagen var det vanliga torrfodret i ljummet vatten, inte uppblött, men med sn stor slurk grädde som smakförstärkare. Fenja kände lukten och kravlade sig bestämt fram till skålen för att smaka. Vi hindrade henne dock, då det var ouppblött, och kanske lite väl tidigt oxå?

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Annons:
SaraC
2010-01-07 22:24
#1

Oh, vad avundsjuk man blir! På första bilden ser det ut att vara av sammet, tänk att få snosa ner sig där Kyss

Intressant läsning som vanligt. Är det svårt att hitta köpare till valparna? Tänker om det gallras ur en stor del när man ställer krav på köparna.

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Xondah
2010-01-07 23:58
#2

Jösses så fina dom är. :)

Vattnadal
2010-01-08 00:54
#3

#1 Svårt är bara förnamnet! En hane ska till hanhundsägaren och en tik till "vår" uppfödare, det känns bra. Resten är jag nästan sugen på att behålla allihopa!

Rena sällskapshundar är det ju inte. Min drömvalpköpare har i alla fall minst en polarhund tidigare, är minst i startgroparna på det där med drag, har helst hundgård så att de kan vara ute dagtid, när folk jobbar. Sen är det ju så att jag vill ha folk som har lite vett innanför pannbenet oxå.Tungan ute En husky är signalkänslig och kan lätt knäckas om man kör med för hårda uppfostringsmetoder.

Det har hört av sig några som mest är intresserad av sällskapshund, så de får allt jobba hårt på att övertala mig, annars behåller vi 5! Om inte annats har ju Krister ett stort spann till nästa vinter. Då finns troligen inte Freja kvar, Cora verkar redan som 7-åring ha tappat stinget så påfyllning behövs ju. Att ha fler hundar till att börja köra turister smått med, om vi fortsätter med riktiga vintrar gör ju inget. Sen får ju Krister även ihop ett riktigt fins tävlingsspann till säsongen de är 2 år.

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Alex
2010-01-08 15:06
#4

Underbar läsning! Jag vill fortfarande sno Bestla, får hon blåa ögon tror du, eller är det för tidigt att se sånt än? Flört

Mvh Alex
Värd för Ridsport
Medarbetare på Islandshäst

Vattnadal
2010-01-08 16:28
#5

Hon får blå ögon!

Fenja har blitt brunögd och lilla söta Sakde har ett blått och ett brun-blått, resten har blåa ögon allihopa!

Fast bestla och Embla blir monster, kan jag lova!

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Alex
2010-01-08 16:57
#6

Men åh, vad fint! Skrattande Jag är van vid monster, så det ska nog inte vara några problem… Flört

Mvh Alex
Värd för Ridsport
Medarbetare på Islandshäst

Annons:
Jonna75
2010-01-09 02:38
#7

Men gud så söta.. hemskt vad tiden går fort Förvånad

Jätte trevlig läsning är det, är skoj att läsa om någon annans uppfödning.

SaraC
2010-01-10 15:57
#8

#3 Helt rätt att vara kräsen! Satt själv och funderade på det där häromdagen - om jag bestämmer mig för att försöka mig på en kull (hund eller katt) i framtiden, hur sjutton ska jag kunna förlita mig på att de verkligen kommer till bra hem? Bäst att behålla allihop Oskyldig

Blir spännande att se om det blir en hel hög kvar hos er eller ej!

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Upp till toppen
Annons: