Standard för

BASENJI

URSPRUNGSLAND/HEMLAND

Centralafrika/Storbritannien (patronage)

ANVÄNDNINGSOMRÅDE

Sällskapshund

FCI-KLASSIFIKATION

Grupp 5, sektion 6

BAKGRUND/ÄNDAMÅL

Många hävdar att basenjin hör till de äldsta kända hundtyperna. Hundar med närmast identiskt utseende till dagens basenji finns i grottmålningar i Tessili-N-Ajer i Algeriet och målningarna anses vara ca 12 000 år gamla. Rasen anses närmast härstamma från en schensihundtyp från Kwangodistriktet i f d Belgiska Kongo.

Det var även från det distriktet som västerlänningar omkring år 1895 rapporterade om små hundar som inte kunde skälla. Basenjins struphuvud och stämband är annorlunda än hos andra hundar. Stämbandens vibrationer är inte tillräckligt starka för att framkalla skall men däremot ett joddlande, gurglande läte som ibland av misstag kan uppfattas som en morrning.

Man har funnit mycket homogena grupper av dessa hundar hos isolerade stammar av pygméfolk i f d Belgiska Kongo men även i södra Sudan. De används både som jakthund, stugvärmare, renhållningshjon och sällskap till barnen. Stammar i Sudan lär värdesätta sina hundar högt och skänker dem som speciella vänskapsgåvor eller som del av hemgift. Som jakthund visar de stort mod, snabbhet och uthållighet. Först 1936 lyckades importer överleva och fortplanta sig i England. Det tog mycket lång tid att få rasen acklimatiserad i västvärlden.

HELHETSINTRYCK

Basenjin skall vara lätt byggd med fin benstomme och aristokratiskt utseende. Den skall vara högbent i förhållande till kroppslängden. Basenjin skall alltid visa god resning vara alert och intelligent. Huvudet, med dess rynkor och uppstående öron, skall var stolt buret av en väl välvd hals. Den djupa bröstkorgen skall övergå i en tydligt markerad midja och svansen skall bäras hårt ringlad. Helhetsbilden skall vara en välbalanserad hund med gasellik elegans.

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN

Avståndet från nackknölen till stopet skall vara något längre än från stopet till nosspetsen.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR

Basenjin skäller inte men är ändå inte stum. Den har sitt eget speciella sätt att uttrycka sig på, ett mellanting av ett skrockande och en joddling. Anmärkningsvärt för rasen är dess renlighet i alla avseenden. Den skall vara intelligent, självständig men ändå tillgiven och alert. Mot främlingar kan den uppträda reserverat.

_Foto: __ ThisIsNoMore_

HUVUD

Skallparti

Skallen skall vara flat, väl utmejslad, medelbred och avsmalnande mot nosen. Skallens sidolinjer skall avsmalna gradvis mot mungiporna, vilket gör att kinderna ser strama ut.

Stop

Stopet skall vara måttligt markerat.

Nostryffel

Svart nostryffel är önskvärd.

Käkar/Tänder

Saxbett med kraftiga käkar och korrekt placerade tänder.

Ögon

Ögonen skall vara mörka, mandelformade, snedställda, fjärrskådande och ganska outgrundliga i uttrycket.

Öron

Öronen skall vara små, spetsiga, uppstående, svagt kupade och något framåtlutande, av tunn struktur och högt ansatta. Avståndet mellan öronspetsen och hjässans mittlinje är mindre än avståndet från örats yttre ansättning till hjässans mittlinje.

HALS

Halsen skall vara kraftfull, väl välvd, förhållandevis lång utan att vara tjock och den skall vara något mer utfylld vid strupens bas samt övergå i en elegant kurva, som framhäver nackens välvning. Den skall vara väl ansatt mellan skuldrorna för att ge huvudet en stolt hållning.

KROPP

Kroppen skall vara proportionerlig.

Rygglinje

Ryggen skall vara kort och rak.

Ländparti

Ländpartiet skall vara kort.

Bröstkorg

Bröstkorgen skall vara djup och oval och ha väl välvda revben. Den skall övergå i en tydligt markerad midja.

Svans

Svansen skall vara högt ansatt och sätet skall skjuta ut bakom svansroten för att ge bakpartiet ett markerat utseende. Svansen skall vara hårt ringlad över ryggen och ligga tätt intill höften, antingen enkelt eller dubbelt ringlad.

_Foto: __ ThisIsNoMore_

EXTREMITETER

FRAMSTÄLL

Frambenen skall vara raka med fin benstomme.

Skulderblad

Skulderbladen skall vara väl tillbakalagda, muskulösa utan att vara grova.

Armbåge

Armbågarna skall sluta tätt intill bröstkorgen. Sedda framifrån skall armbågarna ligga i linje med revbenen och benen skall fortsätta i rak linje mot marken, vilket ger en front, som varken är för bred eller för smal.

Underarm

Underarmarna skall vara mycket långa.

Mellanhand

Mellanhanden skall vara tämligen lång och rak men fjädrande.

Framtassar

Tassarna skall vara små, smala och kompakta med tjocka trampdynor, väl välvda tår och korta klor.

BAKSTÄLL

Bakbenen skall vara starka och muskulösa. De får varken vara inåt- eller utåtvridna.

Knäled

Knälederna skall vara måttligt vinklade.

Underben

Underbenen skall vara långa.

Has

Hasorna skall vara lågt ansatta. De skall varken vara inåt- eller utåtvridna.

Baktassar

Baktassar som framtassar.

RÖRELSER

Benen skall föras rakt framåt med snabba, långa, outtröttliga och schvungfulla rörelser.

HUD

Huden skall vara mycket smidig. När öronen spetsas framträder rikligt med fina rynkor i pannan. Sidorynkor är önskvärda men får inte överdrivas så att hakpåse bildas. Rynkor är mer märkbara hos valpar. På grund av brist på skuggningar är rynkorna inte så framträdande hos hundar med svart grundfärg.

PÄLS

Pälsen skall vara kort, blank, åtliggande och av mycket fin struktur.

Färg

Rent svart och vit; röd och vit; svart med rostrött och vitt, vilken även förekommer med eller utan roströd mask och roströda tecken ovanför ögonen; brindle, röd bottenfärg med svarta strimmor, ju skarpare desto bättre. Det vita skall förekomma på tassarna, bringan och på svansspetsen. Vita ben, vit bläs och vit krage är tillåtet.

STORLEK/VIKT

Mankhöjd

Idealmankhöjd hanhund 43 cm. Idealmankhöjd tik 40 cm.

Vikt

Hanhund 11 kg, tik 9 ½ kg.

FEL

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

NOTA BENE

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

TESTIKLAR

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.