Raser

Akita

2009-08-19 23:50 #0 av: SaraC

En urgammal japan med lika mycket stolthet och värdighet som skönhet och styrka!

Akita

Snabbfakta

FCI-nummer

255

Rasklubb/Specialklubb

Registreringssiffra

År 2009 registrerades 14 Akitor i SKK. Det var en ökning med 55, 6 % jämfört med föregående år då 9 stycken Akitor registrerades.

Andra namn/Smeknamn

  • Akita Ken
  • Great Japanese Dog
  • Akita Inu
  • Japanese Akita

Kända Akitor

  • Hachiko, den trogna Akita vars liv skildrats både på vita duken och i bokform.

Akita

Om Akita

Bakgrund

Akita är en mycket gammal japansk ras. Rasens förfader var en utpräglad jakthund kallad Matagi Inu, som fanns i Japan redan för 5000 år före vår tideräkning. Under 1600-talet blandade man in hundar från Kina och Korea i Matagi Inu och fick en tyst, modig och lojal hund. Dessa spetsar användes till jakt på älg, hjort, antilop och björn, samt i det militära.

År 1890 började man att blanda in raser som Tosa, Mastiff och Sankt bernhardshund och de rastypiska egenskaperna försvann mer och mer. Dessutom drabbades rasen av ett stort utbrott av rabies som ledde till att många, många hundar dog.

Men tillsist kom ett ingripande för att rädda de ursprungliga japanska raserna. Den så kallade Odate Inu fick sitt nuvarande namn Akita Inu och utsågs 1919 till naturmonument. Först 1931 hittade man levande exemplar av hundar som motsvarade den urgamla, japanska hundtypen.

År 1932 utkom tidningsartiklar om Hachiko, den trogna Akitan som väntade på sin husse vid tågstationen varje dag. Detta gjorde att det japanska folket fick upp ögonen för rasen och gjorde den otroligt populär. Olika organisationer som arbetade för rasens bevarande startades och en rasstandard skrevs. Akitan hade fått nytt liv.

Men just som rasen fått liv igen var det dags för nästa dråpslag. Andra världskriget bröt ut och det rådde hungersnöd, de hundar som inte dog av svält avlivades. Rasen lyckades dock överleva tack vare att en del hundar gömdes undan och andra släpptes fria i bergen, men troligen främst genom att amerikanska soldater som blivit förtjusta i rasen tagit med sig hundar hem till USA.

Akita

Akita med det typiskt japanskt utseende, pälsfärg och teckning.

Rasen delas

Nu kom Akitan att delas upp i två olika typer. I Japan har man arbetat för att rena rasen igen och återskapa orginaltypen. I USA bevarade man istället den typ av Akita man tog med sig under krigsåren, den variant som är utvecklad från det tidiga 1900-talets Akita.

Den japanska typen, Akita Inu eller Akita som den numera kallas, är lättare byggd och har ett framträdande orientaliskt utseende. Pälsfärgerna är röd, vit, tigrerad eller sesamfärgad. Den amerikanska varianten, som idag kallas American Akita, är kraftigare och har varierande pälsfärg och teckning.

Först år 2000 delades rasen officiellt och blev de två olika raserna.

American akita

American akita med grövre kropp och mer björnlikt utseende.

Akitan i Sverige

Under 1960-talet importerades enstaka Akitor till Norden, men någon uppfödning kom inte igång ordentligt förrän år 1973. Det uppskattas finnas omkring 150-250 stycken Akitor i Sverige.År 2005 fanns omkring sju aktiva uppfödare.

Egenskaper, mentalitet och temperament

Akita har tidigare fungerat främst som jakthund, men även uppskattats som vakthund. Idag är den i första hand sällskapshund, en trogen och aktiv sådan.

Akitan brukar kallas en "stolt japan" och det är mycket passande. Det här är en ras med stor värdighet, stolthet och integritet. Akita är en tyst och lugn hund som dock snabbt kan växla mellan aktivitet och vila. Den är en mycket lojal och tillgiven gentemot sin familj som den skyddar till varje pris.

Rasen har en naturlig vaktinstinkt och är ofta misstänksam gentemot främlingar. Akitan är ingen bråkmakare, men blir den utmanad eller känner sig hotad är den oftast inte sen att försvara sig.

Akitan må vara en självsäker hund, men man behöver för den sakens skull absolut inte ta till hårda metoder för att uppfostra och träna den. Tvärtom så går det mycket lättare om man som ägare är lugn, positiv, pålitlig och konsekvent. Akitan är följsam och uppmärksam och behöver inte alls vara svår att träna om man hanterar den på rätt sätt.

Den allmäna uppfattningen är att Akitan blivit mer lätthanterlig och mentalt stabil på senare år. Rasklubben arbetar för att få en MH-profil för rasen.

Hälsa

Olika undersökningar visar att rasen inte är sjukare än andra, dock har enstaka hundar visat sig vara känsliga för sänkningar eller överreaktioner av immunförsvaret. Detta behöver inte orsaka några besvär men om immunförsvaret störs kan det utlösa sjukdomar, vanligen med syptom som någon form av hud- eller ögonproblem.

Under 2000-talet har det uppmärksammats ett antal fall av SA (Sebaceous adenitis), en talgkötelinflammation i huden som ofta gör att Akitor utvecklar många sekundära infektioner som i sin tur ger upphov till sår och ofta svår klåda.

Ett fåtal svenska individer har även diagnostiserats med VKH Uveodermatologiskt syndrom, som bland annat kan ge inflammation i
ögats åderhinna och näthinneförändringar som senare kan leda till avlossning och blindhet, och hud- och pälsförändringar särskilt på nosen, runt ögonen och på läppar och trampdynor.

Enstaka fall av HD (Höftledsdysplasi) förekommer och genom åren har två fall av PRA (Ögonsjukdom) diagnostiserats i Sverige.

Vill du bli med Akita?

Rasen kräver både kunskap och tålamod från sin ägare och du bör vara lugn, trygg, konsekvent och positiv. Någon annat som är värt att tänka på är att Akitan är en mycket familjebunden hund som inte tycker om att vara ifrån sin familj.

Läs på om rasen, besök rasklubbens hemsida för mer information och kontakta gärna uppfödare och Akita-ägare för att höra hur de upplever rasen och eventuellt för att få träffa olika Akitor.

Hos rasklubben hittar du uppfödare av Akita, aktuella valpkullar och även omplaceringar.

Akita

Standard för

AKITA

URSPRUNGSLAND/HEMLAND

Japan

ANVÄNDNINGSOMRÅDE

Sällskapshund

FCI-KLASSIFIKATION

Grupp 5, sektion 5

BAKGRUND/ÄNDAMÅL

Ursprungligen var de japanska spetshundsraserna små till medelstora. Några riktigt storvuxna hundar existerade inte. I Akitaregionen användes matagiakita (medelstora björnhundar) till hundhetsning från början av 1600-talet. Från 1868 korsades rasen med tosa och mastiff. Sålunda blev akita större men spetsegenskaperna gick förlorade. Då hundkamp förbjöds 1908 blev akita ändå bevarad och utvecklad som en stor japansk ras. Följaktligen utnämndes utmärkta exemplar av akita 1931 till nationalsymbol.

Under andra världskriget användes hundpälsar till militärbeklädnad. Polisen beordrade infångande och konfiskering av alla hundar utom de schäfrar som användes för militära ändamål. Några entusiaster försökte kringgå ordern genom att korsa sina hundar med schäfrar. När andra världskriget var över hade antalet akitor minskat drastiskt och fanns i tre distinkta typer: 1) matagiakita, 2) kamphundsakita och 3) schäferakita. Detta skapade en mycket förvirrad situation för rasen.

Under återuppbyggnadsprocessen av rasrena akitor efter kriget upplevde hunden Kongo-go från Dewa-linjen, som uppvisade drag från mastiff och schäfer, en tillfällig men väldig popularitet. Medvetna kännare uppskattade dock inte denna typ som sant japansk och de försökte eliminera påbrå från tidigare utländska raser genom att korsa in matagiakita för att återuppbygga den ursprungliga rena rasen. De lyckades med att etablera en renrasig stam av den storvuxna ras vi känner till idag.

HELHETSINTRYCK

Akita skall vara storväxt, kraftigt byggd och välbalanserad med mycket massa. Könsprägeln skall vara tydligt framträdande. Rasen skall vara mycket ståtlig, med anspråkslös värdighet och robust kroppsbyggnad.

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN

Förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd (mätt från skulderled till sittbensknöl) skall vara 10:11. Tikar har dock något längre kropp än hanhundar.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR

Temperamentet skall vara balanserat, trofast och lugnt och rasen är lättlärd.

Akita

HUVUD

Skallparti

Skallens storlek skall vara i proportion till kroppen. Pannan skall vara bred med tydlig pannfåra, men utan rynkor.

Stop

Stopet skall vara markerat.

Nostryffel

Nostryffeln skall vara stor och svart. Knappt och något diffust pigment accepteras endast hos vita hundar, men svart föredras alltid.

Nosparti

Nosryggen skall vara rak. Nospartiet skall vara måttligt långt, kraftigt och brett vid basen, avtagande mot nosspetsen, dock inte till en skarp spets.

Läppar

Läpparna skall vara åtsmitande.

Käkar/Tänder

Tänderna skall vara kraftiga. Saxbett.

Kinder

Kinderna skall vara måttligt utvecklade.

Ögon

Ögonen skall vara tämligen små, nästan trekantiga på grund av yttre ögonvråns uppåtlutning och måttligt brett ansatta. De skall vara mörkt bruna, ju mörkare desto bättre.

Öron

Öronen skall vara tämligen små, tjocka och trekantiga med lätt rundade spetsar. Ståndöron som skall vara måttligt brett ansatta och luta framåt.

HALS

Halsen skall vara kraftig och muskulös utan hakpåsar och i harmoni med huvudet.

KROPP

Rygglinje

Ryggen skall vara plan och stark.

Ländparti

Länden skall vara bred och muskulös.

Bröstkorg

Bröstet skall vara djupt med väl utvecklat förbröst. Revbenen skall vara måttligt välvda.

Underlinje

Buklinjen skall vara väl uppdragen.

Svans

Svansen skall vara högt ansatt och grov samt bäras kraftigt ringlad över ryggen. Svansspetsen skall nästan nå ner till hasen, när svansen hänger.

EXTREMITETER

FRAMSTÄLL

Skulderblad

Skuldrorna skall vara måttligt sluttande och utvecklade.

Armbåge

Armbågarna skall vara åtliggande.

Underarm

Frambenen skall vara raka med kraftig benstomme.

Framtassar

Framtassarna skall vara tjocka, runda, välvda och slutna.

BAKSTÄLL

Bakbenen skall vara välutvecklade, starka och måttligt vinklade.

Baktassar

Baktassar som framtassarna.

RÖRELSER

Rörelserna skall vara spänstiga och kraftfulla.

PÄLS

Täckhåren skall vara grova och raka och underullen mjuk och tät. Pälsen på manken och bakdelen skall vara något längre. Pälsen på svansen skall vara längre än på resten av kroppen.

Färg

Rödfawn, sesam (rödfawn päls med svarta spetsar), brindle eller vit. Nämnda färger utom vit skall ha "urajiro", det vill säga vitaktig päls på nospartiets sidor, på kinderna, på halsens och underkäkens undersida, på bröst och mage, på svansens undersida och på benens insidor.

STORLEK/VIKT

Mankhöjd

Hanhund 67 cm. Tik 61 cm. En avvikelse på +/- 3 cm tolereras.

FEL

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

  • Feminina hanhundar, maskulina tikar.
  • Överbett eller underbett.
  • Ofullständigt antal tänder.
  • Blå- eller svartfläckig tunga.
  • Ljusa ögon.
  • Kort svans.
  • Skygghet.

DISKVALIFICERANDE FEL

  • Öron som inte är ståndöron.
  • Hängande svans.
  • Långhårig päls (raggig).
  • Svart mask.
  • Fläckar på vit bakgrund.

NOTA BENE

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

TESTIKLAR

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

-------------------------------------------------------------------------------

Källförteckning

Akita Inu Sällskapet akita.nu

Svenska Kennelklubben www.skk.se

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2010-01-04 18:57 #1 av: jonte1

Jag tar samma text och bild och slänger in på 3 ställen bland inläggen.

*Jag kan bekräfta att Teddie var som ett skott ur dörren på huset när jag kom hem under 2 veckors tid när matte var bortrest och efter ha undersökt bilen gick hon in och uppträdde som vanligt.

*Rasstandard, jag som trodde Teddie var något för stor men det visade sig att den standard SaraC har beskrivit så ligger hon precis på övre gränsen för mankhöjd inkl avikelse.. Dock så stämmer det inte med små öron. Vi brukar kalla henne vingmuttern ja. Bifogar bild på herr och dam som blir omklappade utav äldre dottern(bild).

*Det där med smällare tycker ingen utav dom om. Samojeden är mer bekymrad över tjutande raketer än smällare. Akitan gillar varken eller så det är inte sådär jättelätt att gå ut med dom.När det kom till kritan så föredrog Akitan att sova brevid husses sängkant under nyårsnatten.. :)

 

Anmäl
2010-01-04 20:13 #2 av: DesK

Vi ska också komma ihåg att i Asien är hundar männniskoföda.
Det sägs att ytterligare en anledning till att Akitan levde vidare efter de båda världskrigen var att ett antal akitaägare skickade sina hundar till skogs så att de kunde gömma sig, vilket de alltså lär ha gjort. Med tanke på Akitans lättlärdhet håller jag detta för sannolikt.

Att Akitan är Japans nationalsymbol kan man märka när man är på välbesökta turistmål med sin Akita. Japaner bugar alltid artigt för Akitan som nådigt ger den bugande Japanen en artig blick tillbaka  Glad

Désirée

Värdinna för Matlust, Husmorstips, Kost och Hörselskadade

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.