Annons:
Etiketthälsa
Läst 12703 ggr
SaraC
2009-09-16 17:58

Höftledsröntgen & Höftledsdysplasi

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Vad betyder egentligen dessa bokstäver som används när man talar om HD-status? Och vad har de för funktion och innebörd? Hur går en höftledsröntgen till och varför låter man röntga hundar?

Kort om höftledens anatomi

Höftbenet utgörs av två symmetriska halvor, som i sin tur är uppbyggda av tre skelettdelar. Dessa delar har vuxit ihop hos den vuxne individen, och kallas sittben, bäckenben och höftvingsben, samtliga tre delar är involverade i höftledsskålen. De olika delarna har sina egna förbeningscentrum och hos den unga hunden finns ytterligare ett ben i höftledsskålen. Den färdiga höftledsskålen bildas alltså från fyra olika "delar" och bildar en helhet. Den delen av lårbenet som ligger an mot höften kallas för lårbenshuvud, huvudet har en hals, lårbenshalsen, som är lårbenets svaga länk.

Lårbenshuvudet är väl välvt, med en liten fördjupning där ett starkt ligament fäster in, medan andra änden av ligamentet fäster in i höftledsskålen som är väl välvd för att passa lårbenshuvudet. Det finns inga riktigt starka ligament omkring leden som kan begränsa rörligheten utan de är snarare så pass elastiska att de inte brister om höften dras ur led. "Taket" i höftledsskålen är den del av höftbenet som tar upp hela belastningen från hundens vikt via lårbenet. Det gäller alltså att den ytan är så stor som möjligt, och "taket" måste täcka minst hälften av lårbenshuvudet för att det inte ska bli någon felaktig belastning i leden.

Höftledsröntgen - så går det till

Du beställer en tid hos en djurklinik och kommer sedan dit med din hund. Först får hunden en sedering, det vill säga lugnande som gör den avslappnad och trött. Det råder delade meningar om en kraftig sedering kan påverka röntgenresultatet, men för att få plåtarna avlästa av SKK krävs det att hunden är sederad vid röntgen. Som ägare brukar du sedan få följa med in på röntgen och kanske hjälpa till att hålla hunden.

När hunden ska röntgas läggs den på rygg, ofta i en särskild "vagga" som ger maximalt stöd. Det är viktigt att hunden ligger stilla, därav sederingen, och rakt för att röntgenbilden av höften ska bli bra. Eftersom röntgen är strålning och inte bra att exponeras för mycket för vill man undvika att behöva ta fler än de bilder som behövs. Röntgenbilden ska även inkludera hundens knäskålar, för att man ska kunna se att benen inte vridits åt något håll i ett försök att påverka resultatet i någon riktning.

Avläsning

Det första avläsaren tittar på är om bilden är symmetrisk och fotograferad i exakt rak vinkel. Om bäckenet är vinklat blir i regel ena höften bra medan den andra förefaller sämre. I en del fall har det mindre betydelse men det kan vara högst avgörande när en hund ser ut att ha en A-höft respektive en C-höft på grund av en feltagen bild. Avläsaren förvissar sig också att benen ligger parallellt, att knäskålarna ligger rakt. Om benen inte ligger lika pressas ledkulan in i skålen och resultaten blir missvisande. Kravet på att knäskålarna ligger rakt beror på att när hunden rör sig är detta benets riktning, det är så belastningen kommer att verka.

Avläsaren kollar även att röntgenbilden inte visar perspektivförkortningar som tyder på att lårbenet inte pressats ner tillräckligt. Framför allt vid bedömningen av A- och B-höfter är Norbergs vinkel rådgivande. Ibland upptäcker avläsaren andra missbildningar i höfter och bäcken, det vanligaste är att den sista ländkotan, och ibland den första korskotan, är deformerade och då ger ett bäcken som sitter fast i ryggraden på ett felaktigt sätt. Om missbildningen kan vara vägledande om hunden vid senare tillfälle till exempel skulle bli halt gör avläsaren en kommentar om denna missbildning.

När höftleden granskas tittar man på hur väl lårbenshuvudet passar in i ledskålen, jämnheten på kanterna granskas såväl som lårbenshuvudets överlappning av ledskålen och storleken på glipan eller glappet mellan dem. Lårbenshalsen granskas noga efter eventuella ojämnheter som är benpålagringar och lårbenshalsens tjocklek studeras, är den tjockare än normalt kan det vara ett tecken på belastnings fel. Den så kallade Norbergs vinkel är, sedan ändringen år 2000, helt avgörande för vilken höftledsstatus hunden får.

För att bestämma Norbergs vinkel beräknar och fastställer man först ledkulornas mittpunkter, mellan punkterna dras sedan en linje som bildar en baslinje för själva mätningen. Därefter dras en linje från ledkulans mittpunkt upp mot ledskålens främre kant. För att höften ska klassas som normal måste vinkeln vara minst 105 grader. För raser med till exempel kortare ben eller grundare ledskål kan vinkeln vara missvisande. Vinkeln är grundad på schäfer och när höfterna inte stämmer överens med en schäfers blir marginalerna snävare. Det finns även raser som tvärtom kan gynnas av vinkeln.

Graderna

Grad A - Höftleden har en absolut passform och ett skåldjup som är minst hälften av kulan. Är skålen mycket djup och fin kan i undantagsfall en minimal avvikelse ändå ge A.

Grad B - Passformen mellan skål och kula brister något, men skålens djup är ändå tillräckligt.

Grad C - Antingen är passformen sämre än hos A- och B-höften eller så täcker skålens djup mindre än 50 procent av kulan.

Grad D - Skålens djup täcker ledkulan till 30-40 procent.

Grad E - Ledkulan ligger nästan alltid utanför ledskålen, det vill säga den har i princip ingen täckning alls.

Foto: Alex

Foto: Alex

Omröntgen

Det går att låta göra en ny röntgen på hunden och att få de nya bilderna avlästa, men i de flesta fall blir resultatet oförändrat. Samtliga resultat registreras och redovisas då på SKK:s hemsida, vid registrering av avkommer är det föräldradjurets senaste resultat som gäller.

röntgen.jpg

Plåtar från en första röntgen (till vänster) där resultatet blev C, och en omröntgen (till höger) där den ena höften såg aningen sämre ut. Foto: jonna75

Om man vill överklaga ett röntgenbildsutlåtande får man betala en avgift till SKK. Röntgenbilden skickas sedan till Nordiska röntgenpanelen och en svensk bild granskas då i Helsingfors, Oslo och Köpenhamn. De tre avläsningarnas medelvärde blir det slutgiltiga resultatet och tidigare resultat stryks. Detta beslut kan inte ändras eller överklagas igen. Den röntgenbild som granskas är alltid densamma som gett hundens resultat men utlåtandet av den tidigare bedömningen är dolt för de nordiska avläsarna. Inom Nordisk Kennelunion har man kommit överens om att vid förnyad avläsning kan omröntgen tidigast göras efter 6 månader.

Höftledsdysplasi och artros

Höftledsdysplasi är en multifaktorell sjukdom, det är många faktorer som ska spela in för att sjukdomen ska utvecklas. Hur mycket motion valpen får, hur mycket eller lite mat den får och hur snabbt den växer spelar in, men framför allt beror det på om den har föräldrar eller annan släkt som har höftledsdysplasi eftersom sjukdomen är i högsta grad ärftlig. Foder, i synnerhet för stor mängd mat och för mycket kalk, ger i felaktig mängd och sammansättning problem med skelettets utveckling. Men för att höftledsdysplasi ska utvecklas krävs det att hunden har de genetiska anlagen för det.

Hundar som har höftledsdysplasi får förr eller senare problem med sina höfter. De är inte alltid så tydliga, i synnerhet om förändringarna är lika grava i båda höftlederna. Höftledsdysplasi leder till felbelastningar i leden, som i förlängningen ger benpålagringar och artroser, vilket helt enkelt är kroppens sätt att försöka stabilisera en instabil led. Artroser och benpålagringar gör ont. Den drabbade hunden kan behandlas med olika preparat, i allmänhet smärtstillande, och leva ett drägligt liv. Man kan också göra höftledsoperationer på hundar. Man ska dock känna till att höftledsdysplasi är den ledsjukdom som oftast leder till avlivning, och att ledsjukdomar är näst efter tumörer den vanligaste avlivningsorsaken i försäkringsstatistiken.

Höftledsdysplasi är en rubbning där lårbenshuvud (ledkula) och lårskål inte utvecklats runt varandra som de ska. Vi kan jämföra ledens rörliga delar med ett ägg i en äggkopp, om ägget ska kunna ligga stadigt ska det passa i koppen och då fordras god passform mellan ägg och kopp och det krävs ett visst djup på koppen så att den omsluter minst 50 procent av ägget. Man kan mäta djupet antingen genom att kontrollera hur långt in i skålen ledkulans mittpunkt befinner sig eller genom Norbergs vinkel som mäter vinkeln mellan mittpunkten och skålens främre ovankant.

Det faktum att vissa raser har en annorlunda utformad höftled med en ganska kort främre ovankant är ett problem med att använda Norbergs vinkel. Ju sämre ledkulan passar, ju mer den glappar, desto gravare blir ledförändringarna. Kroppen försvarar sig mot den onormala belastningen och inlagringen av ben genom pålagringar, som är en reparativ process för att skydda mot till exempel påfrestningar på ledkapseln från en överrörlig led. Vanligtvis är det först när hunden får pålagringar som den får kliniska symptom av sin höftledsdysplasi. Hundar med pålagringar påverkas i olika grad, men ledkapselförtjockningen innebär begränsad rörlighet och smärta vid vissa rörelser.

Det sker ibland initialt en viss förbättring av en glappande led genom pålagringarna och ledkapselförtjockningen. De är kroppens försök att stabilisera leden och eliminera den felaktiga rörelsen. På röntgenbilden syns pålagringen först som en liten ring kring lårbenskulans fäste och den kan medföra att kulan pressas in i skålen. Men det sker på bekostnad av rörelseomfånget, steget blir kortare och stötigare. De här hundarna har goda möjligheter att fungera problemfritt så länge de inte får någon hårdare motion eller tränar moment som belastar för mycket så som till exempel kryp eller hopp.

När problem uppstår visar de sig genom att den överansträngda ledkapseln svullnar när hunden vilar ut efter ett träningspass. När hunden sedan reser sig är den halt, men efter att den sträckt på sig och stretchat blir det bättre, man brukar säga att hältan värmer ur. Men vid nästa stadium försvinner inte hältan utan är konstant, då har hunden en kliniskt utvecklad artros. Simning kan i vissa fall hjälpa hunden att träna upp muskulaturen så att en glappande led hålls på plats.

Höftledsdysplasi har en polygen nedärvning med så kallad ofullständig penetrans. Forskning där man försöker ta reda på både vilka gener och vilka yttre omständigheter som kan ha betydelse för höftledsens utveckling pågår bland annat i Sverige. En faktor som man antar kan påverka dysplasins utveckling är utfodring. Grav HD leder nästan alltid till artros, vilket orsakar hunden smärta och gör den handikappad. Därför är hundarnas HD-status så viktig för främst uppfödare, men även för hundägare.

Avläsnings- och graderingsmodellen

År 2000 ändrades avläsningsmodellen för höftleder i Sverige. Tidigare bedömde man enbart höftledskålens djup och höftkulans passform, nu mäter man även den så kallade Norbergs vinkel. Man ändrade även graderingsmodellen och ersatte sifferbeteckningarna med bokstäver. Det nya systemet har inte varit enkom positivt, en del ras- och specialklubbar tyckte att deras raser missgynnades av de ändrade kriterierna och att HD-resultaten blev märkbart sämre. Med tiden har man anpassat sig till det nya systemet, mer eller mindre.

Den senaste tiden har man uppmärksammat en försämring av vissa rasers HD-resultat, golden retriever är ett exempel där hundar med B-höfter ökat på bekostnad av A-höfter. Man kan fråga sig hur detta kan komma sig när den seriösa aveln har bedrivits med HD-fria hundar i många generationer. Docent Håkan Kasström som avläser majoriteten av de röntgenbilder av höftleder som tas i Sverige menar att det beror nog delvis på att vi har tonat ner betydelsen av Norbergs vinkel och återigen lägger större vikt vid höftkulans passform.

Håkan Kasström vill understryka att det sätt de läser bilder på fortfarande håller sig helt och hållet inom FCI:s gällande regler, även om de nu lägger större vikt vid passform än vid vinkel. Han menar också att det inte heller handlar om någon drastisk förändring utan framför allt om att det inom vissa raser blir fler B- än A-hundar och att en A-hund idag är bättre än en A-hund för några år sedan, därför att man i bedömningen tagit hänsyn till ytterligare en faktor: passformen. En förändring var nödvändig eftersom det inte längre syntes tillräckliga framsteg, trots att den mesta aveln sker på A- och B-hundar och det tas stor hänsyn till släktingars status.

Håkan Kasström kan däremot inte se någon fördel med olika kriterium för olika raser. Han menar att det skulle innebära att avläsarna behövde lära sig 250 olika raser och vad som är specifikt och viktigt att ta hänsyn till för respektive ras. Det bästa är att bedöma alla lika och sedan får man inom raserna hantera resultatet utifrån den situation man befinner sig i.

Diskussionen om var gränsen ska dras och vad man ska acceptera måste föras i ras- och specialklubbarna. Ett avelsindex för HD för de numerärt största raserna borde kunna bli en god hjälp för sådana avgöranden, men det är inget som hindrar en uppfödare att informera sig om en hunds familjebild redan nu. Uppgifterna finns lätt tillgängliga på SKK Avelsdata. Man ska komma ihåg att de flesta hundar som bedöms ha C-höfter går livet igenom utan kliniska symptom. Hälsoprogram och avläsning är till för att ta reda på vilka hundar som lämpar sig bäst för avel.

Foto: k9kiwi

Foto: k9kiwi

Utvecklingen går framåt

Röntgenavläsare i olika länder utbyter information och samlas regelbundet till möten där man diskuterar nya rön och erfarenheter och studerar röntgenbilder och den generella utvecklingen på området. Man har bland annat diskuterar att det inom vissa raser förekommer A-hundar som får pålagringar och om vad så kallade slappa leder egentligen får för klinisk betydelse för hunden. När det gäller möjliga felkällor i den nuvarande avläsningsmetoden har man kommit fram till att vikten av Norbergs vinkel förmodligen överdrivits och betydelsen av kulans passform undervärderats.

Ser man till kliniska symptom tycks det vara viktigare att höftkulan ligger dikt mot skålen och inte har mer än någon millimeters "frigång", än att den ligger djupt inne. Det har även visat att slappa leder som rör sig ut och in i höftledsskålen tenderar att ge mer pålagringar än en led som ligger fast. Det går därför att dra en slutsats att inom de raser där det är relativt vanligt med slappa leder inte når väntade framgångar i avel för att man har ett antal dolda HD-individer.

En del raser har gynnats av den strikta tillämpningen av Norbergs vinkel eftersom de har djup höftskål men kanske sämre passform mellan skål och kula. En av fördelarna med Norbergs vinkel är att den bygger på en mätmetod som är objektiv och bara de hundar som når upp till rätt vinkelgrad godkänns. Det spelar inte någon roll vem som läser av röntgenbilden, gradskivan är densamma.

Det finns funderingar om att skapa en internationell licensiering för HD-avläsare inom FCI-länderna (FCI, Fédération Internationale Cynologique, är en internationell kennelorganisation till vilken Svenska Kennelklubben är ansluten) med syftet att bland annat nå samstämmighet i bedömningskriterierna. Lyckas man nå en gemensam norm innebär det att alla FCI-ackrediterade veterinärer med tiden kommer att ha likriktat sin bedömning så långt det är möjligt.

Litteraturförteckning

  • Lindholm, Åsa. Höftledsröntgen - kvalitetsutvecklingen fortsätter. Ur Hundsport, nummer 3 2008.
  • Berger, Marie. Höftledsdysplasi - vad är det egentligen?

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Annons:
DesK
2009-09-16 18:38
#1

Eros, vilket jobb du har lagt ner! Glad

Mycket bra artikel!

En grej, skriv ihop! Särskrivningar skadar allvarligt din hälsa, missbruka inte mellanslagstangenten.

Vattnadal
2009-09-16 23:58
#2

Mycket detaljrik och toppenartikel!

Vi som har husky behöver egentligen inte kolla höfter och armbågar, då rasen är oförskämt frisk. Nu gör vi det ändå, för att vem vet, även om det inte finns problem nu, kan de ju dyka upp.

Min andra ras, golden, har läskigt höga siffror på dessa problem. Skönt dock att de kan leva och må bra med lindriga problem utan bekymmer. Grova fel kan oxå klara sig länge utan problem, om man bara tänker efter lite före.

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Xondah
2009-09-17 03:07
#3

Väldigt bra!

SaraC
2009-09-17 13:13
#4

Tack! Kul att ni gillade den. Var ute efter info om Norbergs vinkel och fick lära mig mycket nytt själv och tänkte att det kunde vara passande för en artikel.

#2 Det tycker jag är väldigt smart. Kan aldrig skada att ha resultaten till hands.

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Jonna75
2009-09-18 00:28
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#5

Jättebra artikel! Bästa jag läst tror jag Glad.

Jag tänkte just det där med onröntgen på hund, det är inte alltid det lönar sig att göra det. Har man en hund som är musklad och i bra ålder 18-24 mån så ska man nog lita ganska bra på resultatet.

Själv löt jag min yngsta hund omröntgas, hon fick c på båda första gången, men andra gången såg ena höften lite sämre ut. Då jag ändå ska behålla henne själv så skickades inte den plåten in till SKK.

Bifogar en bild, tänkte det kanske itne är alla som sett hur en plåt ser ut Glad.

Ni kan se på den högra bilden att den vänstra (Hundens högra) höftleden ligger längre ut i skålen än på den vänstra bilden.

SaraC
2009-09-18 20:43
#6

#5 Tack Glad

Nej, jag tror inte att det är ofta en omröntgen ger något bättre resultat. Antar att din vovve klarar sig fint med sina c-höfter, men trist om du tänkt använda henne i uppfödningen.

Kanon att du lade in en bild! Kan vi lägga upp den i artikeln?

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Annons:
Jonna75
2009-09-18 23:33
#7

#6 Ja varsegod det är bara att använda den hur mkt du vill Skrattande.

Hon klarar sig bra med det hon ska göra, dvs att vara familjehund, följa med på skogsturer, springa med i hundspann å allt annat hon tycker är skoj Glad.

Det var ju meningen att jag behöll henne för att användas i avel, nu var det så oturligt att Hon var den enda av 6 röntgade i kullen som fick hd fel (Dom var 7 sammanlagt). Så aveln får man lite svårt att fortsätta med. Förhoppnignsvis kan jag ta en kull till på hennes mamma

SaraC
2009-09-21 11:51
#8

#7 Tack!

Trist när planerna inte går som man vill. Men vad skönt att hon inte har några problem.

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Upp till toppen
Annons: