2010-03-16 16:28 #0 av: SaraC

FCI-nummer 49

Finsk spets

Standard för

FINSK SPETS

(SUOMENPYSTKORVA)

URSPRUNGSLAND/HEMLAND

Finland

ANVÄNDNINGSOMRÅDE

En jakthund avsedd för jakt främst på skogsfågel, även till en viss grad på mindre rovdjur, sjöfågel och älg. En hund med jaktlust. Den söker upp viltet mycket självständigt men dock samarbetsvilligt och markerar vilt med skall.

FCI-KLASSIFIKATION

Grupp 5, sektion 2

Med arbetsprov

BAKGRUND/ÄNDAMÅL

Rasens förhistoria är okänd. Man vet dock att redan för hundratals år sedan har man använt hundar som i typ liknar finsk spets för jakt på allt slags vilt i hela landet. Den ursprungliga målsättningen var att avla fram en jakthund som är bra att skälla på i trädsittande fåglar, men som också skall vara vacker. Då upptagningen till rasens stambok påbörjades på 1890-talet återfanns det hundar främst i landets östra och norra delar, som i typ liknade varandra och hade samma användningsändamål.

Första rasstandarden fastställdes år 1892. Redan samma år anordnades rasens första specialutställning och år 1897 det första jaktprovet för trädskällare på skogsfågel.

Idag är rasen mycket allmän i både Finland och Sverige. Den är avlad från en ren naturstam och är en viktig del av den finska kulturen. Finsk spets utsågs till Finlands nationalras år 1979.

HELHETSINTRYCK

Under medelstorlek, nästan kvadratiskt byggd, torr, fast och med god resning.

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN

Kroppslängden skall vara samma som mankhöjden. Bröstkorgens djup skall vara något mindre än hälften av mankhöjden. Förhållandet mellan nosparti och skalle skall vara ca 3:4. Skallens längd skall vara litet större än bredden, som är samma som djupet.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR

Livlig, energisk, modig och outtröttlig. Kan vara något reserverad mot främlingar, men får aldrig vara aggressiv.

HUVUD

Skallparti

Skallpartiet skall ovanifrån sett vara äggformat och utbreda sig jämnt mot öronen; skallen är bredast mellan öronen. Hjässan skall, från sidan och framifrån sett, vara något välvd. Skallens och nospartiets överlinjer skall vara nästan parallella. Pannfåran skall vara låg. Ögonbrynsbågarna och nackknölen skall vara aningen markerade.

Stop

Stopet skall vara svagt sluttande. Vinkeln mellan nosryggen och hjässlinjen skall vara tydlig.

Nostryffel

Nostryffeln skall vara tämligen liten och becksvart.

Nosparti

Nospartiet skall vara smalt, torrt och såväl ovanifrån som från sidan sett jämnt avsmalnande. Nosryggen skall vara rak. Underkäken skall synas tydligt.

Läppar

Läpparna skall vara åtliggande, tämligen tunna och väl slutna med bra pigment.

Käkar/Tänder

Käkarna skall vara kraftiga. Tänderna skall vara väl utvecklade och symmetriskt ansatta. Normalt tandschema. Väl slutet saxbett.

Kinder

Okbågarna skall vara aningen markerade.

Ögon

Ögonen skall vara medelstora, mandelformade, något snedställda och helst mörka till färgen. Uttrycket skall vara livligt och uppmärksamt.

Öron

Öronen skall vara relativt högt ansatta, alltid upprättstående, tämligen små, spetsiga, fint behårade och mycket rörliga.

HALS

Halsen skall vara muskulös utan löst halsskinn. På grund av den täta pälsen verkar halsen relativt kort hos hanhundar och medellång hos tikar.

KROPP

Manke

Manken skall vara tydligt markerad, i synnerhet hos hanhundar.

Rygg

Ryggen skall vara tämligen kort, rak och muskulös.

Ländparti

Ländpartiet skall vara kort och muskulöst.

Kors

Korset skall vara medellångt, väl utvecklat och svagt sluttande.

Bröstkorg

Bröstkorgen skall vara lång och nå nästan till armbågen, inte påtagligt bred. Revbenen skall vara något välvda. Förbröstet skall vara tydligt, inte särskilt kraftigt.

Underlinje

Buklinjen skall vara något uppdragen.

Svans

Svansen ringlar sig kraftigt ända från svansroten i en båge framåt tätt längs ryggen, sedan nedåt och svagt bakåt samt trycks mot låret. Svansspetsen når till lårets mitt. Utdragen når svansen ungefär till hasleden.

Finsk spets

EXTREMITETER

FRAMSTÄLL

Frambenen skall framifrån sett vara raka och parallella. Benstommen är medelgrov. Överarmen skall vara något kortare än skulderbladet och underarmen.

Skulderblad

Skulderbladen skall vara väl ansatta, mycket rörliga och relativt branta.

Överarm

Överarmen skall vara något kortare än skulderbladet, något vinklad och kraftig.

Armbåge

Armbågarna skall vara rakt bakåtriktade och befinna sig framför en lodrät linje som är dragen genom skulderbladets högsta punkt.

Underarm

Underarmen skall vara relativt kraftig och lodrät.

Handlov

Handloven skall vara fjädrande.

Mellanhand

Mellanhanden skall vara medellång och något vinklad från sidan sedd.

Framtassar

Tassarna skall vara tämligen runda, s.k. kattassar med väl slutna och väl välvda tår. Trampdynorna skall vara spänstiga, alltid svarta till färgen och på sidorna täckta av tät hårbeklädnad.

BAKSTÄLL

Bakbenen skall vara kraftiga och för rasen normalt vinklade. Bakifrån sett raka och parallella. Benstommen skall vara medelgrov. Låret skall vara något kortare än underbenet.

Lår

Låren skall vara medellånga och tämligen breda med kraftig

muskulatur.

Knäled

Knäleden skall vara framåtriktad.

Underben

Underbenet skall vara spänstigt.

Has

Haslederna skall vara relativt lågt ansatta.

Mellanfot

Mellanfoten skall vara relativt kort, kraftig och lodrät.

Baktassar

Baktassarna skall motsvara framtassarna, men vara något längre. Sporrarna skall avlägsnas.

RÖRELSER

Rörelserna skall vara lätta, vägvinnande och flotta. Hunden byter travet lätt till galopp, som är den angenämaste rörelseformen. Rörelserna skall vara parallella. Hunden skall vara explosivt snabb då den rusar efter vilt.

HUD

Huden skall överallt vara åtliggande och utan rynkor.

PÄLS

Pälsstruktur

På bålen skall pälsen vara tämligen lång, till hälften rest eller helt upprättstående, på nacken och ryggen styvare. På huvudet och benen, med undantag av benens bakre del, skall pälsen vara kort och åtliggande. Skuldrornas styva hår skall i synnerhet hos hanhundarna vara betydligt längre och strävare. På lårens baksida och svansen skall håret vara långt och yvigt. Underullen skall vara kort, mjuk, tät och ljus.

Färg

På ryggen skall färgen vara röd- eller gulaktigt brun och helst klar. Insidan av öron, kinder, haka, bröst, mage, insidan av benen, lårens baksidor och svansen ha ljusare färg. En vit strimma på bröstet och litet vitt på tassarna tolereras.

STORLEK/VIKT

Mankhöjd

Idealmankhöjd hos hanhundar skall vara 47 cm och hos tikar 42 cm. Tillåten avvikelse är + 3 cm.

Vikt

Vikten skall vara 12-13 kg hos hanhundar och 7-10 kg hos tikar.

FEL

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

  • Köttigt huvud
  • Grovt nosparti
  • Svagt utvecklad underkäke
  • Öron som är i en skarp vinkel framåtriktade, åt sidan riktade eller bakåtlutande.
  • Öronspetsar som närmar sig varandra. Öron som är långhåriga på insidan.
  • Alltför veka handlovar
  • Slapp svans, liksom för kraftigt ringlad svans
  • Lång, mjuk liksom för kort eller åtliggande päls
  • Skarpt avgränsad brokighet.

DISKVALIFICERANDE FEL

  • Tydlig aggressivitet mot människor
  • Slappa öronspetsar
  • Köttfärgad nostryffel
  • Klargula ögon eller glosögon
  • Under- eller överbett
  • Kotdefekt i svansen
  • Mycket vitt på bröstet och/eller vit socka
  • Färger som avviker tydligt från grundfärgen
  • Vågig eller lockig päls.

NOTA BENE

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

TESTIKLAR

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.