2010-10-09 16:27 #0 av: SaraC

Veterinären har ordet - Del 2: Den andra delen av serien från veterinär Ylva Trygger. Främmande kroppar. Det kan hända vilken hund som helst att de sväljer något som inte ska sväljas. Vissa raser har en högre tendens att stoppa i sig fel saker än andra.

Nu är det dags för ett nytt nyhetsbrev! Förra brevet handlade om bantning och bantningsmedel till hundar. Jag hoppas det väckte en del tankar. Denna gång tänkte jag med hull och hår kasta mig över ämnet främmande kroppar!

Främmande kropp, eller corpus alienum som det heter på latin, är en vanlig orsak till besök hos veterinären. Det förekommer under hela året, med en viss variation på vad som svalts ner. Vad betyder då corp al?

Våra kära husdjur får ibland för sig att äta saker som inte är ätbart. Viljan att göra detta varierar mellan olika invdivider och är oftast värst när hunden är ung. Men det finns också klara skillnader mellan raser. Bulldog toppar statestiken. De äter ALLT!

På en klinik jag jobbat hade vi en herr Bulldog som under 2 år opererades 5 gånger och vi kunde hitta alla möjliga roliga saker i hans mage...

Ibland är inte djurägaren medveten om att hunden ätit något olämpligt och har man tur kommer det ut med avföringen. En av mina bästa vänner fick hjälpa till och dra ut en strumbyxa när hennes lilla rottisvalp var ute på kvällsrastningen. Ibland ser djurägaren att hunden äter något. Då bör en veterinär kontaktas snarast, för det finns möjlighet att ge hunden kräkmedel. Hunden bör kräkas inom 3-4 timmar, men ju tidigare desto bättre.

Ibland fastnar det som hunden ätit någonstans på väg genom mag-tarmkanalen. Det fastnar oftast i magsäck eller tunntarm. Då börjar hunden att kräkas. Allting som hunden äter eller dricker kommer upp. Oftast ses normal avföring först och sen efter en tid ingen avföring alls. Det är viktigt att skilja mellan corp al och infektion i magtarmkanalen. Vid infektion kräks hunden också, men det kombineras ofta med att hunden får diarré.

Eftersom hunden varken får behålla vätska eller föda blir den snabbt påverkad. Den blir först orolig och kan vandra av och an, men sedan blir den trött och utmattad av vätskebristen och lägger sig på en undanskymd plats.

Veterinären kommer först ta upp en anamnes, det vill säga ta upp en sjukdomshistoria, för att sedan undersöka hunden. Viktigt vid en sådan undersökning är bukpalpation, det vill säga veterinären känner noga genom buken, men även undersökning av hundens cirkulation. Detta sker genom att hjärtat lyssnas på, pulsen känns på insidan av låret, slemhinnans färg kontrolleras och även kontroll av kapillär återfyllnad.

Slemhinnans färg är normalt laxrosa, men kan vid infektion bli illröd eller vid chock bli blek. Kapillär återfyllnad innebär att man med ett pekfinger trycker mot slemhinnan i munnen. Först blir färgen blek av att blodet trycks bort, men när trycket försvinner ska färgen komma tillbaka inom 2 sekunder för att blodcirkulationen ska anses vara normal. Om den inte gör det kan det tyda på uttorkning på grund av kräkningarna, en blödning någonstans i kroppen eller att hunden börjar komma in i ett chocktillstånd. Efter undersökningen röntgas hunden. Ibland syns det främmande föremålet direkt på en så kallad slätbild.

En jul när jag jobbade kom en katt in som ätit 1/2 meter glitter och det syntes direkt på röntgen. Om inget syns måste hunden genomgå kontraströntgen. Det innebär att hunden får dricka ett medel som syns på röntgen och sedan röntgas hunden cirka en gång i halvtimmen. Medlets väg genom mag-tarmkanalen följs. Om något föremål sitter fast lägger sig medlet runt det och föremålet kan därmed bli synligt på röntgenbilden. I undantagsfall måste denna undersökning upprepas om inget hittas men misstanken kvarstår. Under tiden denna undersökning pågår får hunden dropp för att ersätta den vätska och de salter den förlorat på grund av kräkningarna.

En gång för massa år sedan, när jag gick som ung student på veterinärhögskolan, kom det in en drever. Ägaren sa att hunden lät konstigt när den gick och när vi vägde den så vägde den 2 kg mer än vanligt. Den var rund om buken och det skramlade när den gick. Vid röntgen konstaterades att den ätit cirka 2 kg småsten! Vi hade tur, vi kunde behandla hunden med laxermedel och stenarna rasslade efter några timmar ut när vi rastade hunden. Drevrar älskar sten! Detta är ingen ovanlig historia när det gäller drever, även om mängden inte brukar vara så stor.

Bild 3.JPG

I de flesta fall måste hunden öppnas och den främmande kroppen opereras ut. Ibland kan föremål som sitter i tarmen masseras ut den normala vägen, men oftast måste mage eller tarm öppnas. Det är lite besvärligt att öppna mage eller tarm och risken för peritonit, det vill säga bukhinneinflammation, finns alltid. Även andra komplikationer kan uppstå, som att tarmen växer ihop med sig själv eller med något annat organ i bukhålan.

När föremålet är utopererat måste hunden fasta och få dropp några dagar, för att sedan successivt vänja mage och tarm vid föda igen.

Vad går då att hitta i våra hundars magar? Som nämnts förekommer ofta stenar, men även strumpor, pengar, hörselproppar, bollar och dylikt förekommer. En veterinärkollega berättade för mig att en husse och matte kommit in med sin hund för att den ätit något hemma. De hade sett hunden tugga på något och när de närmade sig hunden svalde den snabbt vad den hade i munnen. Min kollega gav hunden kräkmedel och upp kom ett par trosor! Det var dock inte mattes......

Jag önskar er en trevlig fortsatt sommar tills nästa brev dyker upp!

Med vänlig häslning

Veterinär Ylva Trygger

Canis Academy

-------------------------------------------------------------------------------

Vi tackar sissie, medarbetare på Sheltie iFokus, som tillhändahåller oss med dessa månadsbrev.